I slutet av september firade Svenska Skolan sina 50 år med dels avtäckandet av en historisk vägg vid entrén och dels en galamiddag med många tidigare lärare och elever. Vid den högtidliga ceremonin 27 september närvarade bland annat borgmästaren i Fuengirola Ana Mula och hennes företrädare Esperanza Oña, som i dagsläget är vice talman i det andalusiska regionalparlamentet. Det vittnar om den vikt som skolan erhållit.

I mitten på 60-talet började allt fler svenskar att bosätta sig på Costa del Sol. Flera av dem hade barn i skolålder och varken de spanska eller engelska alternativen föreföll särskilt lockande. Av en ren slump kom familjen Hvid-Hansen i kontakt med familjen Palmers. Mammorna Åsa samt Anne skulle tillsammans inleda ett projekt som snabbt skulle växa till proportioner de aldrig ens kunna drömma om. Det var dock ingen dans på rosor.

I slutet av 60-talet gjordes flera misslyckade försök att starta en skandinavisk skola på Costa del Sol, bland annat i Torremolinos. I Sverige antogs 1967 en lag om utlandsundervisning som innebar att det var möjligt att få statligt stöd för att upprätta en skola, om man kunde samla ihop minst tolv elever. Åsa Hvid-Hansen och Anne Palmers övertalade skolinspektören Åke Skeppare att bevilja dem verksamhetstillstånd, efter att de våren 1969 fått preliminära anmälningar av ett 20-tal barn från hela kusten. En rymlig villa, ”Collins” i Los Boliches hyrdes samt utrustades och den första skoldagen samma höst presenterade sig hela 52 elever på skolgården.

För att hylla skolinspektören som ordnade tillstånden fick skolan till en början namnet ”Skeppareskolan”. Åsa Hvid-Hansen skulle i sina memoarer med anledning av 25-årsjubiléet konstatera att det var ett ganska passande namn, med tanke på att den ”befunnit sig i ständig gungning…”

Anne Palmers blev skolans första rektor och Åsa Hvid-Hansen dess kassör. På kort tid steg elevantalet till 120, från lågstadium till gymnasium. Undervisningen till gymnasisterna ordnades i samarbete med Hermods, som var ledande på distansundervisning.

Villan blev snabbt för liten. Anne Palmers och Åsa Hvid-Hansen letade med ljus och lykta efter större lokaler och fann våren 1972 Villa Isabel, vid huvudgatan, som var närmast ett ruckel. Det behövde inte bara en totalrenovering, utan en andra våning för att kunna inrymma alla elever. Åsa och hennes man Max skrev både hyresavtal och tog lån i sitt eget namn och ett mödosamt arbete mot klockan tog vid. Den extra våningen skulle inte hinna bli klar förrän i oktober, men till hösten 1972 skulle 200 elever ändå kunna starta i den nya skolan, som redan då förvandlats till den största svenska utlandsskolan i världen.

Åsa Hvid-Hansen skrev i sina memoarer att svenska utlandsskolor egentligen bara är till för att erbjuda tillfällig skolplats för barn till utlandsstationerade familjer i svenska multinationella företag. Hon antog att Utbildningsdepartementet i Sverige gnisslade tänder över Fuengirolaskolans expansion och tror att det bidrog till att det senare skulle införas kontroversiella regler för vilken typ av föräldrar som var berättigade till studiebidrag, något som hon ansåg grundlagsvidrigt.

Skolans två grundare betonar själva att de hade stor hjälp av en mängd frivilliga att förverkliga projektet. Dessa ställde bland annat upp och rensade den mängd ogräs och bråte som fanns på tomten till Villa Isabel och som brändes i ett stort bål. Det var förresten nära att sluta riktigt illa, då brasan tog åter fyr på natten och brandkåren trots undermålig utrustning lyckades förhindra att byggnaden blev helt övertänd.

Svenska Skolan i Fuengirola har i många perioder brottats med ekonomiska problem. Behovet av en stencileringsapparat föranledde anordnandet av den första julbasaren 1972. Det kom så mycket folk att flera av de spanska gästerna befarade att villan skulle ge efter. Åsa Hvid-Hansen kunde dock intyga att fastigheten bland annat utrustats med stålskelett…

Under de första åren hade skolan en hel del elever från andra nordiska länder. I takt med att andra utlandsskolor öppnade på kusten, bland dem nordiska, levde Svenska skolan allt mer upp till sitt namn. Många av de utländska skolor som startade i Fuengirola flyttade med åren till andra kommuner, på grund av utrymmesbrist. Svenska skolan är den enda som förblivit i Fuengirola hela tiden, något som kommunledningen sätter stort värde på och vill bevara.

I samband med ett 50-årsjubileum och utdeningen av den mest prestigemässiga utmärkelsen inom svenskkolonin kanske det inte är det lämpligaste att framhäva de problem och schismer som även förekommit genom åren. Men det har funnits och de har varit både många och svåra. Främst har de handlat om skolans ekonomi och styrelseform, där mer än en rektor hamnat i konflikt med föräldraföreningen. Under en period på drygt tio år kom rektorer och gick utan att någon av dem fullbordade sin tjänstgöringstid som planerat. Några sade upp sig, andra fick sparken.

I sina memoarer anspelade Åsa Hvid-Hansen på de ständiga schismerna och konstaterade uppgivet att det tydligen inte är ovanligt: ”Nu påstås det, att det är samma sak med alla svenska utlandsskolor, och somliga gungar så starkt, att de går i kvav. Det har ej hänt hos oss - någon med tusandjävlar i blicken har alltid kunnat ingripa i sista minuten och avvärja katastrofen.”

Lugnet skulle lägga sig efter anlitandet av en norrlänning som rektor, Per Jonsson. Han blev den förste på många år som fullgjorde sin anställningsperiod. Kanske var det visa av erfarenhet som skolans styrelse valde ännu en norrlänning som efterträdare, nuvarande rektorn Mattias Kerttu. En nyckelperson har också varit Åsa Hvid-Hansens son, Per, som ju var en av orsakerna till att skolan grundades från början. Han, liksom hans tre barn, har alla gått i skolan och Per är i dagsläget Föreningschef. Med anledning av 50-årsjubiléet har skolan publicerat en tidskrift om skolans historia, full av bilder, artiklar och minnen.

Svenska skolans framgångssaga vilar på en mängd personer. Några har blivit personligt uppmärksammade för sina insatser, som spanskläraren Elvira Herrador Quero som själv utsågs till Årets Svensk på Costa del Sol 2015. Med årets utmärkelse vill Sydkusten uppmärksamma samtliga som varit med och dragit i lasset, från rektorer och lärare till föräldrar och elever. Det har varit en kollektiv insats att antalet elever snart kommer att överstiga 300, från förskola till gymnasium. Svenska skolan i Fuengirola är i dagsläget, precis som 1972, den största utlandsskolan i världen.

Utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol delas traditionellt ut i samband med Svenska skolans julbasar och i år kommer det naturligtvis inte att vara något undantag. Basaren hålls fredag 13 december och är öppen för allmänheten.

För första gången sedan utmärkelsen instiftades 1992 har dock pristagaren ej informerats i förväg. Det är därför som ingen representant för skolan har intervjuats i denna artikel. Det innebär också att vi ej kan bekräfta hur de 600 euro som medföljer med utmärkelsen ska brukas. Kanske behöver skolan en ny stencileringsapparat..?

Motivering: Svenska Skolan i Fuengirola mottar Sydkustens utmärkelse Årets Svensk på Costa del Sol 2019 för den roll den spelat inom svenskkolonin under ett halvt sekel. Det gäller inte minst att den erbjudit tusentals elever genom åren undervisning på svenska enligt den svenska läroplanen, men också att den främjat svensk kultur och svenska traditioner på Costa del Sol. Inte minst det senare är en av grundkriterierna för utmärkelsen Årets Svensk på Costa del Sol, som delas ut till personer eller institutioner som befinns ha gjort betydande insatser för svenskheten på Costa del Sol och/eller svenskarnas integration på kusten.

Se en videohyllning av SK-tv med anledning av Svenska skolans jubileum samt utmärkelsen: