Offentliggjorda handlingar stärker Juan Carlos roll under statskuppen

SPANIEN RIKS I samband med 45-årsminnet av kuppförsöket den 23 februari 1981 har regeringen hävt hemligstämpeln på utredningsmaterialet. Dokumenten har fått stor uppmärksamhet och ger en fördjupad inblick i kungahusets och militärens agerande under de dramatiska timmarna.

En stor del handlingar har gått förlorade genom åren, under mystiska omständigheter. Det materialet som finns bevarat och som nu finns till allmän kännedom bekräftar i stora drag den etablerade bilden av att Juan Carlos I motsatte sig kuppen, trots tidigare reservationer som bidrog till politisk osäkerhet.

”Den stora hemligheten med 23-F är att det inte finns någon hemlighet”, säger författaren Javier Cercas, och konstaterar att kungen begick allvarliga politiska felsteg före kuppförsöket, men att han i det avgörande ögonblicket stoppade det. Den 23 februari 1981 stormade överstelöjtnant Antonio Tejero parlamentet under omröstningen för att välja Leopoldo Calvo Sotelo som ny regeringschef. Samtidigt rullade stridsvagnar ut på gatorna i Valencia på order av generallöjtnant Jaime Milans del Bosch. Men enligt de nu publicerade dokumenten var det i kungens residens, Palacio de la Zarzuela, som den avgörande maktkampen utspelade sig.

En kronologi över händelserna visar att Juan Carlos I informerades om attacken klockan 18.22 via radio. Kort därefter inleddes intensiva kontakter med militära befälhavare. General Alfonso Armada, som senare dömdes till 30 års fängelse för sin roll i konspirationen, försökte ansluta sig till Zarzuela. Kungen ska enligt dokumenten ha avrått honom från att komma.

Samtidigt ringde general José Juste för att försäkra sig om att Armada inte befann sig vid kungens sida, vilket skulle ha kunnat tolkas som stöd för kuppen. Svaret från kungahusets generalsekreterare Sabino Fernández Campo var entydigt: statschefen stod inte bakom upproret. ”Det förändrar situationen helt”, svarade Juste.

Under kvällen fattades beslut om att kungen skulle tala till nationen i tv för att klargöra sin hållning. Statliga TVE var då bevakat av militär personal, men efter kontakter med ansvariga befäl drogs styrkorna tillbaka. Inspelningen av talet inleddes vid midnatt och sändes klockan 01.12, nästan sju timmar efter att skotten avlossats i parlamentet.

I ett meddelande till landets högsta militära befäl betonade Juan Carlos I att alla åtgärder måste ske inom den gällande konstitutionella ordningen och med godkännande av försvarsmaktens ledning. Han uppges även ha sagt till Milans del Bosch att han varken skulle abdikera eller lämna landet och att varje försök till statskupp riskerade att utlösa ett nytt inbördeskrig, skriver El País.

Dokumenten visar samtidigt att delar av militären redan före kuppen hyste en utbredd misstro mot den demokratiska utvecklingen. I underrättelserapporter från slutet av 1981 varnas för fortsatt konspirativ verksamhet och för att kungens ställning försvagats inom vissa kretsar. Ett beslagtaget manuskript från en annan militär konspiration beskriver monarken som ett ”mål att bekämpa”.

Tio månader efter kuppförsöket sammankallade Juan Carlos I regeringschefen, försvarsministern och försvarsmaktens ledning för att diskutera den känsliga situationen inom armén. Av de offentliggjorda dokumenten framgår att hotet om nya kuppförsök inte var undanröjt under 1981 och 1982.

Sammantaget pekar materialet på en komplex bild: en statschef som före kuppen övervägde politiska förändringar som bidrog till förvirring, men som i det avgörande skedet tydligt tog ställning för den konstitutionella ordningen. För den historiska bedömningen innebär offentliggörandet framför allt fler detaljer om maktspelet bakom kulisserna under de timmar då den unga demokratin sattes på prov.