Det var i juni som de första anhöriga till republikanska offer som placerats i Valle de los Caídos äntligen lyckades få ut deras kvarlevor, för att ge dem en egen hedersam begravning. Det rör sig enligt tidningen El País om elva män och en kvinna.

Den 20 augusti 1936, i början av spanska inbördeskriget, blev dessa tolv personer bortförda av falangister från sina hem i Pajares de Adaja och Navalmoral de la Sierra (Castilla y León) och brutalt mördade. Deras kroppar dumpades i en uttorkad brunn och 1959 flyttades de, utan familjens samtycke, till mausoleet vid Valle de los Caídos. Platsen går nu under namnet Cuelgamuros.

De anhöriga har kunnat få ut kvarlevorna tack vara lagen om det demokratiska minnet. Men det har varit år av rättsliga hinder, inte bara från regimvänliga grupper utan även från kommunstyret i San Lorenzo de El Escorial, där mausoleet på order av diktatorn Francisco Franco.

El País har intervjuat bland annat Fausto Canales, vars far var ett av offren. Han uttrycker sin lättnad över att äntligen ha kunnat ge sin far den begravning han önskade. Faustos far, Valerico Canales, kidnappades mitt i natten och mördades vid en landsväg i Valladolidprovinsen. Andra led liknande öden, som Román González, Flora Labajos och Pedro Ángel Sanz.

I många år var familjerna ovetande om var deras kära befann sig. De begravdes tillsammans med 4.266 andra republikanska offer i kapellet i Valle de los Caídos, dit totalt 33.833 offer flyttades. Först när ett team av experter sattes samman av den spanska regeringen kunde de begravda börja identifieras.

Det hölls i juni en ceremoni för de tolv första offren som förts bort från mausoleet. Omkring 200 personer närvarade och förutom anhöriga fanns den socialistiske presidentministern Félix Bolaños på plats, liksom ledaren för fackföreningen UGT Pepe Álvarez.