Eftertankens kranka blekhet

MAGNUS SALOMONSSON När det nya året har anlänt och det mesta av helgfirandet är förbi kanske vi börjar fundera över vad det är vi firat och hur allting blev.

Det finns ingen tid på året vi har så stora förväntningar på som jul- och nyårshelgerna. Då ska vi mysa och ha trevligt med en massa människor som vi kanske inte hinner med riktigt under övriga året. Vi ska äta gott och gå på fantastiska fester. Vi ska få fina saker som vi önskat oss och kanske bli överraskade och få något som vi inte alls tänkt på.

Men hur blev det egentligen? Kanske satt jag lika ensam som under övriga året. Kanske de vanliga konflikterna tog överhanden över det julmys vi tänkt oss. Kanske kunde vi trots alla löften inte låta bli att dricka alldeles för mycket denna gång heller. Kanske nyårsfirandets fest och glamour bara blev tristess. Istället för att bli glatt överraskad kanske jag blev sviken än en gång. Eller så blev allting jättefint och jag fick njuta av allt det jag tänkt mig.

Klart är att julens budskap inte handlar om någon idyll utan om att Gud verkligen blir människa och delar våra villkor. Det handlar om mänskor som lever under ockupation och tvingas resa kors och tvärs över landet för att registreras och beskattas av fienden. Det handlar om en tonårsflickas oönskade graviditet. Om en ung mans brottning med sin älskades svek och uppgiften att ta hand om någon annans barn.

Livet är ingen idyll men Gud finns mitt i det. Julens budskap visar att Gud kan göra något gott och stort mitt i det svåra. Precis som Gud gjorde något unikt och stort genom Maria kan och vill Gud göra gott genom oss alla. Även genom våra misslyckanden kan något gott komma. Så när eftertankens kranka blekhet drabbar oss får vi tänka på detta och få ny kraft och nytt hopp ur julens stora budskap – Gud finns med oss.

Gud välsigne dig!

Magnus Salomonsson