Mer historisk än filmmässig upplevelse

BLOGG: SPANIEN IDAG Det är inte så ofta som jag går på bio nu för tiden, men när en spansk komedi slår kassarekord blir man naturligtvis nyfiken. "Ochos apellidos vascos" (Åtta baskiska efternamn) har blivit så omtalad att förväntningarna naturligtvis var höga och desto större var sålunda besvikelsen över filmen. Kanske dock den roligaste nyheten ligger bortom själva handlingen.

En spansk film som får publiken att välja den framför påkostade Hollywoodproduktioner tycker man borde vara något alldeles extra. Ocho apellidos vascos grundar sig dock på en ytterst simpel humor, kryddad med mängder av klichéer om både basker och andalusier. Trots att framgångsrike málagakomikern Dani Rovira har den manliga huvudrollen och vackra Clara Lago den kvinnliga huvudrollen är filmen medioker.

Handlingen är i sig fyndig, där en kille från Sevilla tvingas spela urbasker utan att kunna ett ord baskiska. Det är bara det att ingen av de riktiga baskerna kommer på honom. Föreställ er Peter Sellers som inspektör Clousseau utklädd till sterotyp kines, men där alla kineser sväljer förklädnaden. Eller en film där Antonio Banderas klär ut sig till svensk och går omkring hela filmen och säger "jaaaaa", "jaaaaaa" och alla svenskar går på det. Så lite övertygar handlingen i Ocho apellidos vascos.

Den roliga nyheten är istället en annan och är det faktum att det faktiskt går att göra en komedi om Baskien. Detta hade varit otänkbart för bara några år sedan, främst då ETA:s terroristaktioner lämnat många oläkta sår. Kanske det också är en anledning till filmens kassasuccé, att spanjorerna längtat efter att kunna skratta åt baskerna (liksom åt andalusierna, men det har spanjorer i och för sig gjort i årtionden). Då har det kanske inte så står betydelse att handlingen haltar.

Mats Björkman Sydkusten