Det var en tårögd Sánchez som 29 oktober förkunnade sitt beslut om att inte infinna sig till den andra omröstningen, samma eftermiddag. Han väckte många sympatier, kanske främst hos dem med kort minne. För är Sánchez verkligen en beundransvärd Don Quijote som vägrar ge sig mot till synes övermäktiga väderkvarnar som Felipe González och Susana Díaz, eller snarare en envis och maktlysten politiker utan verklighetsförankring?

Till Sánchez försvar ska sägas att han verkligen inte haft det lätt, från första stund. Han var en outsider som vann partiledarposten framför det etablerade gardets favorit Eduardo Marina. Och PSOE är experter på ta kål på outsiders, om inte så fråga Josep Borrell.

Det har sedan länge spekulerats kring att den andalusiska regionalpresidenten Susana Díaz bara väntat på rätta tillfället att fälla Sánchez. Och händelserna ser ut att bekräfta ryktena, även om Díaz fortfarande inte stuckit ut hakan helt. En annan kandidat som verkar redo att ge sig in i kampen är ingen mindre än just Borrel, som liksom Sánchez en gång tvingades avgå som partiledare och som nu varit mycket kritiskt till interimsstyrelsens intervention.

Men Pedro Sánchez har mycket sig själv att skylla också för sina bakslag. Han har utövat någon slags science-fiction politik som inte haft mycket med verkligheten att göra. Först verkade han på fullt allvar tro att han skulle få regera efter valet i december, med endast 131 ledamöter i ryggen (främst PSOE och Ciudadanos) genom att Podemos på något godtyckligt vis skulle lägga ned sina röster utan några som helst motkrav.

Sedan, efter valet i juni där PSOE för tredje gången i rad noterade sitt sämsta resultat någonsin, skruvades fantasin upp ytterligare ett steg och nu gjorde partistyrelsen gällande att den var emot både att Rajoy regerade, att bilda en alternativ regering med Podemos samt ytterligare ett nyval. En ekvation som inte gick ihop på något vis.

Sánchez motto har varit ”Nej betyder NEJ”, till Rajoy. Han har stått fast vid sina principer när han lämnat sin parlamentspost, allt medan Rajoy konstaterat att ”Nej betydde Tja”.