Böckerna beställde jag från El Corte Inglés webshop och faktiskt valde jag ut dem helt slumpmässigt. Det enda jag hade bestämt mig för var att jag ville ha just serieböcker för att underlätta läsandet lite. Jag läser mycket men nästan bara på svenska. Bortsett från ett ganska stort antal tidningsartiklar dagligen…

För att komma igång är alla knep tillåtna och jag kan rekommendera just serieböcker. Jag beställde Pandemiah av Mercrominah, Frida Kahlo Una biografía av María Hesse och La guerra civil española av Paul Preston, illustrerad av José Pablo García.

Det roliga var att de tre böckerna dels visade sig vara extremt olika på precis alla sätt, både i stil och innehåll. Dels att de bjöd på överraskande kuriosa som jag inte kände till när jag valde ut dem. Ana Jiménez Espinal som skrivit Pandemiah exempelvis, är visserligen spanjorska född 1981 i Tarragona, men bodde en tid i Stockholm. Det var där hennes alter ego Mercrominah föddes. Och José Pablo García är född 1982 i Málaga.

Den bok som jag personligen njöt mest av att läsa var biografin om Frida Kahlo. Det är en blandning av fakta och saga där författaren tillåtit sig friheten att använda sin egen fantasi. Den är enkel men intressant och samtidigt vacker, både i språk och bild. Författaren María Hesse, även hon född 1982 i Huelva, hyllar i sin berättelse som är ett konstverk i sig, just Frida Kahlos version av livet.

”Denna bok handlar inte om hennes verkliga liv, inte heller om det liv som Frida hittade på. Det är snarare en blandning av båda, för jag menar att i vissa aspekter av hennes liv är verkligheten mer intressant än fiktionen, i andra stunder däremot, föredrar jag att respektera den sanning som hon ville berätta för oss”. Boken är skriven i jagform och är på samma gång härligt frigjord, sorglig, och våldsam.

Pandemiah är en grafisk dagbok från hemkarantänen våren 2020. Den är rolig och menad att fungera som terapi och relativisera stressen vi upplevde i och med den abrupta förändringen av allas våra vardagsrutiner. Jag måste erkänna att jag inte förstår alla skämten, men överlag är den ett fantastiskt litet minne att bevara i bokhyllan, över en annorlunda tid i våra liv.

Det fina i kråksången är just att vi alla lidit samma kval och kan dela både tårar och skratten som måste till för att bearbeta ångesten. Det är som en lång rad intelligenta memes, fast tecknade och betydligt mer genomtänkta än en del av dem som florerat på sociala medier. Ett unikt tidsdokument helt enkelt. Dessutom väldigt lättläst. En bladvändare.

La guerra civil española är däremot en riktig tungviktare även som seriebok. Detta är ingenting för nybörjare, om du inte är extremt intresserad just av inbördeskriget. Formen gör den dock möjlig att ta sig igenom, trots allt, då det är så lätt att ”bara läsa en sida till”. Å ena sidan förlorar jag mig i alla dessa namn på ministrar, generaler, rebeller, partier och fackförbund. Det är många! Och det är rörigt! Å andra sidan så vill jag fortsätta framåt, jag vill veta mer.

Jag försökte att inte fastna för mycket i allt jag inte förstod, men ibland gick det inte och jag måste googla och läsa sammanfattningen på Wikipedia. Vilket nog är bästa tecknet på att en bok lär en något nytt och väckt nyfikenheten att ta reda på mer. Framför allt ger den insyn i hur komplicerat det faktiskt var. Det här är en ren och skär faktabok och bilderna till trots, är den varken lättsmält eller lättläst. Men jag misstänker att en sådan bok inte skulle ha gjort den blodiga konflikten rättvisa och att det aldrig går att förenkla ett inbördeskrig. Teckningarna är snygga och autentiska.

Jag rekommenderar alla tre böckerna och är själv väldigt glad för att jag har dem i min bokhylla. Jag är säker på att jag kommer återkomma till dem flera gånger. Nästa kolumn kommer inte handla om böcker och läsning, men dela gärna med er om ni har tips på spanska läsupplevelser! #enspanskbokimånaden