Mats Björkman frågar sig bland annat varför inga anmälningar om korruptionen i Marbella har inkommit från byggbolagen. Svaret är mycket enkelt.

Flertalet byggbolag på kusten är korrupta i sin verksamhet. Man använder i stor omfattning svart arbetskraft. Man underlåter att betala avtalsenliga löner. Man underlåter att betala fastställda sociala avgifter för sina anställda. Man mutar till sig mark att bygga på. Man försäljer färdigställda fastigheter till köpare som delvis betalar med svarta pengar. Den slutliga köpeskillingen redovisas mycket sällan i sälj/köpavtalen.

Listan kan göras längre men detta kan räcka ganska långt om man letar efter anledningar till varför inga anmälningar om korruption har kommit från byggbolagen. Man kackar inte i eget bo och man biter inte den hand som föder och göder en.

Jag håller med Mats Björkman då han konstaterar att fiffel föder fiffel. Beträffande Marbella och Costa del Sol i sin helhet har detta redan skett till nästan 100 procent. Den kommunalpolitiska verksamheten i form av beslutsfattning är något som i sin helhet sker i slutna rum och utan insyn och där den så kallade “allmänheten” inte deltar. Kan det finnas en lämpligare miljö och grogrund för korruption?

För att politisk korruption följd av ekonomisk dito i möjligaste mån skall förhindras krävs en politiskt aktiv allmänhet och en demokrati som genomsyrar hela samhällskroppen. Den situationen råder inte här på kusten och jag kan också konstatera att detta förhållande också börjar göra sig gällande inom det svenska samhället. Inte i samma utsträckning som här men tendensen är tydlig. Den politiska verkligheten fjärmas från det övriga samhällets verklighet eller är det kanske istället så att samhällsutvecklingen skenar ifrån den politiska verkligheten och vardagen.

Politiker med, från samhällssynpunkt, mycket tvivelaktiga ambitioner och dessvärre en mycket ofullständig kunskap om vad som händer i samhället har alldeles för länge tillåtits leva loppan på vår bekostnad. Stoppas inte denna utveckling nu med demokratiska metoder är risken överhängande att den kommer att stoppas på ett annat mindre angenämnt sätt.

I Sverige yttrar det sig redan genom att de så kallade ytterlighetspartierna går frammåt och här i Spanien måste vi komma ihåg att att det känslomässiga avståndet till francotiden inte är så stort.

Vad som nu händer i Marbella är ett intressant åskådningsexempel eftersom man här har ett samhälle som fullständigt fallit samman, ledda av en kommunstyrelse som valts i “demokratisk” ordning. Inte för bara en mandatperiod, utan för flera.
Kan vi överhuvud taget lita på något som kommer från kommunledningen i Marbella eller från övriga kommuner på Kusten? Kan vi lita på polisen? Kan vi lita på hälsovårdsinrättningarna. Inget som hitintills har framkommit i det rättsliga efterspelet i Marbella tyder på att så är fallet.

Jag är personligen övertygad om att det finns en del ärliga människor kvar inom den kommunala verksamheten. Det beklagliga är dock att dessa svärtats av mutkolvarnas beteende och den svärtan kan inte så lätt tvättas bort.

Vill vi ha det på det här sättet? Sanningen är att det är vi, kommuninnevånarna på Kusten och i Marbella, som gjort det möjligt för de korrupta kommunledningarna att stjäla våra skattepengar. Vi har skapat en situation som innebär att “ingen bryr sig”. Hur detta kommer sig att ingen bryr sig är kanske något för var och en att fundera över på respektive kammare innan det är för sent.

Bjarne Ritzén
Calahonda