I Pasaje Begoña framfördes protesterna och kraven på frihet med dans och musik. Här låg minst 50 barer mellan åren 1962 och 1971. Alla var välkomna. Myndigheterna såg mellan fingrarna. Inflödet av utländsk valuta och en önskan om att föra ut en bild av modernitet till omvärlden, gjorde Torremolinos till ett undantag i det konservativa Spanien.

Den andalusiska vicepresidenten och turistrådet, Juan Marín (Ciudadanos), har studerat möjligheterna att uppfylla föreningen Pasaje Begoñas önskemål och förklara gatan som av särskilt turistintresse. Platsen hade en stor betydelse i den sexuella frigörelsen under Francodiktaturen och än idag röner den ett enormt kulturellt intresse. Regionalmyndighetens erkännande kommer att innebära en än större synlighet i de offentliga marknadsföringsåtgärderna. Det skriver tidningen Público.

De senaste åren har gränden enligt myndighetens rapport, förvandlats till ett “förnyat urbant kulturutrymme”. Det regionala turistrådet har redan gett grönt ljus för utnämningen, som nu bara ska godkännas definitivt av regionalstyret.
– Du kan försvara rättigheter när du dansar också, citeras Jorge Pérez, ordförande i föreningen Pasaje Begoña, i Público. Den verkliga revolutionen skedde de nio åren av frihet mellan 1962 och 1971. Det gjorde detsamma varifrån du kom och vad du var, dit var du alltid välkommen.

Från utlandet kom rika turister som förde med sig vad som beskrivs som en luft, lättare att andas. Lite i taget, dag för dag, natt för natt, byggdes legenden kring Pasaje Begoña upp. En plats som var annorlunda, rastlös och busig, i kontrast till förtrycket som regerade i övriga landet.

Jorge Pérez poängterar att det var en plats för olika perspektiv. Den var inte exkluderande och saknade flaggor och etiketter. Hit kom ensamstående mödrar som inte vågade gå ut någon annanstans. Hit kom heterosexuella som inte kände till hbtq-andan. Människor med olika sexuella läggningar dansade sida vid sida, i respekt för mångfalden.

Bland de celebra besökarna kan nämnas John Lennon och Brian Epstein, Pia Beck, berömd jazzsångerska och pianist, Coccinelle, känd fransk transperson, Salvador Dalís musa Amanda Lear, den österrikiske skådespelaren Helmut Berger som hade ett förhållande med filmregissören Luchino Visconti, den italienska skådespelerskan och en av de första Bondbrudarna Luciana Paluzzi, fotomodellen Grace Jones och spanska kändisar som Sara Montiel samt Massiel, med många många fler.

Allt tog slut den 24 juni 1971, när polisen på order av civilguvernören i Málaga Víctor Arroyo, slog till mot passagen. Räden har kommit att kallas för spanska Stonewall. Hundratals personer greps och mängder med lokaler på Pasaje Begoña och kvarteren runt omkring, bötfälldes och slogs igen. Framför allt de som i huvudsak besöktes av homosexuella och transpersoner. De flesta öppnade aldrig igen.

Efter flera decennier har passagen återigen fått nytt liv, bland annat tack vare ihärdigt arbete från dess intresseförening. Enligt en studie som gjorts av Universidad Pablo de Olavide, besöktes passagen i genomsnitt av mer än 5.000 personer per månad under juli, augusti och september 2019, en övervägande majoritet med ursprung utanför Andalusien.