Nej, faktum är att jag inte känner någon i Spanien, oavsett nationalitet, som inte haft en (eller många) duster med ett eller flera telefonbolag. Jag överdriver inte om jag säger att de starkt präglade mina första år i Spanien. Och det är inga goda minnen. Då trodde jag dessutom att det handlade om att jag var utlänning, inte förstod eller uttryckte mig felaktigt och att det var anledningen till att jag blev så illa behandlad.

De var alla nästan lika goda kålsupare, faktiskt, men det företag som sticker ut mest är just Vodafone. Därför känns det fint att rättvisan och förståndet till slut vunnit en liten seger. Att deras möjligheter att terrorisera, begränsas mer och mer för varje år.

Om vi börjar från början, så var mitt första möte med de spanska telefonoperatörerna inte med Vodafone, utan med ett bolag som hette Auna. Naiv ung svensk som jag var, hade jag hört om Telefonicas monopol och skulle i något slags försök att “make a statement” gå emot detta och välja ett annat bolag på den nyligen frisläppta marknaden.

Det var ett kardinalfel. I Spanien ska man aldrig försöka bekämpa en institution, om man inte vill ägna sitt liv åt det. Jag bodde i en lägenhet som inte ens hade telefonjack och att få installerat ADSL i centrala Málaga, var då lika besvärligt som om det hade rört sig om en avlägsen hydda på savannen.

Det tog sex månader och jag hade hunnit flytta till en annan bostad innan jag fick mitt ADSL. Jag vet inte hur många gånger jag ringde, väntade, blev kopplad hit och dit, för att samtalet slutligen skulle brytas och jag fick börja om igen. Det var många timmar av nerver och svordomar. Under tiden jobbade jag med ett vanligt modem och det kunde ta timmar att skicka tunga filer. Det slutade förstås även med att de fakturerade mig för alla dessa månader jag inte haft något ADSL och så fick jag ägna tid och energi åt att bestrida det.

Flera år senare hade jag en absurd upplevelse med Telefonica som jag till slut hade givit efter för. Det var ju de som satt på bredbandslinjerna som även konkurrenterna skulle använda sig av. Så att välja ett annat bolag innebar ändå alltid att man var tvungen att betala för linjen till Telefonica och att nämnda bolag var i händerna på dem för att få tillgång till nätet.

Denna gång gällde det en flytt av linjen. Trots att jag hade flyttat inom Málaga, kunde jag inte behålla mitt fasta nummer och fick följaktligen ett nytt. Jag tog såklart för givet att det gamla sades upp per automatik. Så var det nu inte utan de fortsatte månad efter månad att ta betalt för båda linjerna och det var stört omöjligt att få dem att sluta.

Något liknande var utgångspunkten i min värsta konflikt, den med Vodafone. Det handlade ytterligare några år senare om ett ADSL-abonnemang som sagts upp, faktiskt enligt konstens alla regler via fax (!) som skickats från en av deras butiker. För vem hade en fax anno 2012? Uppsägningen trädde dock aldrig i kraft och jag blockerade utbetalningarna via min bank.

Det resulterade i att jag under flera månader jagades och terroriserades telefonledes av Vodafones indrivningsfirma. Jag fick till slut stopp på det genom att göra en anmälan till den kommunala konsumentombudsmannen och skicka ett så kallat burofax till Vodafones huvudkontor. Hela upplevelsen var obehaglig och ger mig än idag stresspåslag när jag tänker tillbaka på det. Jag är inte en person som hatar, men för spanska telefonbolag har jag känt intensivt hat under många år.

Numera är livet lugnare. Tack och lov har en del nya lagar och processer faktiskt styrt dessa jättar i rätt riktning. Till konsumenternas fördel. Men jag tror många med mig har trauman som sitter i och påverkar hur vi beter oss så fort det finns ett telefonbolag inblandat. Jag har exempelvis ärvt ett abonnemang med Movistar+ och betalar alldeles för mycket för fiber, mobil och en massa TV-kanaler som jag aldrig tittar på. Den oskrivna lagen är dock att inte peta i något som fungerar. Det sitter djupt.

För medan alla andra tjänster, som exempelvis Netflix, Amazon Prime och Spotify, går att ändra, aktivera, avsluta och återaktivera hur lätt som helst online, kräver kontakterna med ett telefonbolag att man ringer, pratar med en automat som oftast avslutar samtalet med att hänvisa till appen. Som redan hänvisat till kundtjänst för dylikt ärende. Moment 22 alltså forfarande. Men jag är skadad och orkar inte fler fighter. Så jag fortsätter betala mer än 100 euro varje månad för en paketlösning jag inte vill ha.

Men jag skrattar gott och blir varm inombords när Vodafone får åtta miljoner euro i böter. Alltid är det nåt.