De senaste åren i mitt liv har intresset för mat och dryck vuxit sig starkare. Det är till och med så pass starkt att jag för några månader sedan la till punkten ”utbilda mig till sommelier” på min bucketlist. Det måste dock sparas ihop lite pengar för den utbildningen först. Under tiden hade jag kunnat roa mig med att testa spännande smakkombinationer och texturer hemma i köket, och det gör jag väl till viss del. Men de kombinationerna blir ungefär majs och bränd kyckling, currygryta med Maisenaklumpar och överkokt pasta med burk-sardiner. Som ni förstår är jag tyvärr ingen mästare i köket. Jag kan nog mer liknas som en lärjunge med stor entusiasm men utan kunskap. Det mesta blir visserligen ätbart, och jag har faktiskt blivit en hejare på att få till en riktigt bra havregrynsgröt i mikron, men jag har en lång väg att gå för att bli en sommelier som också själv kan skapa smakkombinationer i Michelin-klass.

Men jag deppar inte för det. Istället tar jag tillfället till att lära av riktiga kockar. Som kontrast till veckodagarnas gråa matutbud ser min sambo och jag till att besöka minst en restaurang varje helg. Oftast kanske två eller till och med tre. Vi testar allt från den lokala barens osaltade och bleka pommes frites till den ständigt fullbokade finkrogens sjurätters meny. För vilket utbud här finns! Möjligheterna att samla på sig smakminnen är många. Det märks att det spanska folket antingen är mer lat i köket, eller kanske snarare uppskattar att bli lite bortskämd med god mat ibland, för många restauranger har både generösa öppettider och alltid besökare. Dessutom finns det ett utbud jag aldrig riktigt upplevt hemma i Helsingborg och framför allt inte i lilla småländska Älmhult där jag är uppvuxen. Men de bästa pärlorna får man ibland leta lite efter.

För en sak har vi lärt oss, här i Spanien är det inte de utseendemässigt finaste restaurangerna som har bäst mat. Oftast ligger de inte heller på bäst plats. Ta till exempel Ánfora i Arroyo de la Miel (Benalmádena). Den ligger utmed en stor väg med mycket trafik och har ett stort svart tält utanför som inte direkt uttrycker att de har mat i toppklass. Men tro mig, det har de! (De har dessutom sås!).

För några veckor sedan upptäckte vi en restaurang som var både otroligt mysig och som gav oss en gastronomisk upplevelse utöver det vanliga (men som visserligen inte är spanskägd). La Mar Chica i Benalmádena Pueblo. Vi åt en sju rätters meny med tillhörande vinpaket som på ett lugnt och metodiskt sätt ledde oss mellan smaker och texturer vi aldrig tidigare upplevt. Där var smaker som omfamnade oss, några som retades lite och några som på pappret kändes galna men som ändå blev ett riktigt bra Melodifestivalenbidrag. Inte trodde jag väl att purjolök, senap och kaffe skulle vara en kombination lika god som en tonartshöjning av Carola!

När man ska äta en middag med fler än tre rätter är det oftast svårt att bli nöjd med alla, men här var det fullträff. Visserligen kan de olika rätterna rangordnas på en skala, men den skalan sträcker sig mellan ”det här är riktigt, riktigt gott” och ”WOW”. När man matchade med det tillhörande vinpaketet blev det tydligt att de som kombinerat den här menyn vet vad de håller på med. Kanske blev jag så imponerad över just det eftersom jag själv tycker det är svårt att kombinera mat med vin (vilket vin passar bra till bränd kyckling och majs till exempel?). Jag vet ofta hur man ska tänka, men utförandet blir inte som jag vill. Kopplat till detta så saknar jag också Systembolaget. Deras kunskap är fantastisk och deras etiketter är ovärderliga! Varför kan det inte finnas symboler på små får eller fiskar och ett diagram över sötman här också?

Att ha möjligheten till att samla på sig sådana här gastronomiska upplevelser varje vecka är lyxigt. Oavsett om det är den lokala baren eller finkrogen och även om det ekonomiskt gör att det blir mest gröt och ris i veckorna, så är det alltid spännande att testa nytt. Likaväl som att gå på en konsert eller teater är det ofta en helhetsupplevelse. Smakminnen bär man ofta med sig länge, oavsett om de var bra eller inte. Så vem vill bli bjuden på havregrynsgröt som man sent kommer glömma? Jag fixar!