I sin blogg berättade Carin Osvaldsson att hon flyttat ett otal gånger i sitt liv och att hon ändå ofta kan längta efter något annorlunda än det hon har. Under mina reseledarår bodde jag på en ny plats minst var sjätte månad och det var ju nästan som att leva i koffert, men min nuvarande familjebostad har jag faktiskt haft i snart 23 år. Det är en duplex i östra Marbella kommun på knappt hundra kvadratmeter, med tre sovrum och två terrasser. Det är ingen lyxbostad om man jämför med många av de objekt som erbjuds på Costa del Sol, men vi trivs bra här även om vi sedan ett par år sneglar på bostadsannonser.

Rent objektivt är det svårt att finna ett bättre boende för oss, åtminstone i vår prisklass. Vi bor i området Elviria, där det finns i princip allt inom gångavstånd, inkluderat Marbellas bästa strand bara 700 meter bort. Lägg därtill att vi har inte en utan två egna garageplatser, stort lagerutrymme och att vi hunnit betala klart vårt hypotek så kan det för en utomstående verka oförklarligt att vi ens funderar på att flytta.

Den främsta akilleshälen som vår bostad har är att den ligger två trappor upp utan hiss. Inte för att vi är särskilt uppe i åren, men både min hustru och jag klassificerar vid det här laget för det som populärt kallas ”Senior Living” eller ”55+”. Det gör att man åtminstone får sig en tankeställare när det gäller praktiska frågor inför livets senare fas.

Jag är i sanningens namn osäker på huruvida det verkligen blir någon flytt till slut. Ju mer vi studerar utbudet, desto bättre framstår det som vi redan har. Sedan har vi ett annat problem och det är att min hustru Carmen och jag har ganska olika prioriteringar. Hon skulle gärna bo mitt i stan någonstans där det är gott om umgänge, medan jag helst vill bo mitt ute på landet med milsvid utsikt, antingen ner från en kulle eller uppåt mot majestätiska berg.

Själv har jag en stor konflikt i detta sammanhang mellan hjärta och hjärna. Mitt hjärta trånar efter en naturskön plats i ett glesbefolkat område där man får avsevärt mer boende och terräng för pengarna, med alla tekniska bekvämligheter i huset men där jag samtidigt kan gå ut och påta i grönsakslandet och promenera i naturen. Från huset ska man varje dag kunna beskåda antingen soluppgången eller solnedgången - eller allra helst båda!

Min hjärna säger att jag har en överdrivet romantisk bild av livet på landet. En sak är att tillbringa en enstaka vecka då och då i ett trevligt inhyrt hus som vi brukar göra och en helt annan att vara permanent ”off”. Jag är osäker på hur roligt det verkligen är att behöva se efter trädgårdslandet när plantorna börjar utsättas för skadeinsekter och hur många dagar om året man i praktiken kan sitta och äta utomhus utan gissel av getingar, myror och andra ovälkomna gäster.

En annan aspekt där jag är osäker gäller klimatet. Costa del Sol kan ofta kännas väl exploaterat, men samtidigt är vädret oslagbart. Det räcker att bara ta sig till andra sidan om bergen så är det outhärdligt varmt om sommaren och svinkallt om vintern. Speciellt inomhus..!

Om allt fallit på plats befinner jag mig på en ny pilgrimsvandring till Santiago de Compostela när du läser dessa rader. Då väcks garanterat min längtan på nytt efter ett idylliskt boende på landet, när jag passerar dessa halvt övergivna byar och lantbruksområden med sina charmiga hus som kostar en sportstyver i jämförelse med i Marbella. Men vädret i norra Spanien är ju inte som i södern och Galicien kan, trots sin charm, enligt min uppfattning inte mäta sig med Andalusien.

Det här med att fantisera om ett annat boende har nackdelen att man inte känner sig helt nöjd med det man har. Å andra sidan är det såväl gratis som ansträngningsbefriat att drömma sig bort ibland. Så det fortsätter jag göra, så får framtiden utvisa vad det blir.