Mina vänner landade torsdag kväll och åkte hem tisdag morgon. Vi fick soliga och precis lagom varma dagar men med ovanligt mycket vind. Jag hade förberett för terrassliv, städat och fejat och köpt nytt parasoll. Men det kunde vi inte fälla upp på hela helgen på grund av de kraftiga vindarna. Och mina nya fina växter blåste omkull gång på gång. I alla fall så inledde vi helgen med en god middag och den klassiska halvårsavstämningen av våra liv. Det saknades en person som inte kom med, vilket också avhandlades innan vi gick i säng i hyfsad tid för att vi skulle hålla flera dagar.

Fredagsmorgonen började med en överraskning. Den tredje personen visade sig vara på väg från Köpenhamn till Málaga och anlände med tåg till Torremuelle redan klockan 11. Efter att chocken lagt sig kunde vi dra igång dagens planer som började med en promenad ned till stranden La Viborilla, ett uppfriskande bad och sedan lunch på den klassiska strandrestaurangen med samma namn. Langostinos Pil-Pil, Rosada a la plancha och Ensalada Mixta nedsköljt med kall öl.

Vi promenerade uppför backen, tillbaka hem för att duscha, svida om och åka in till Málaga för fredags-AW på La Fábrica där det normalt är livemusik från klockan 17 och världens drag. Tyvärr var livemusiken pausad under några veckor, men där var DJ som spelade, fullt med folk och hög stämning. La Fábrica är ett mycket bra ställe om man vill “gå ut” men inte orkar hålla sig vaken till småtimmarna.

Vi gick vidare till takbaren på Room Mate Valeria Hotel och åt så småningom middag på ett ganska turistiskt ställe på Muelle Uno där det gick att välja på indiskt, grekiskt och mexikanskt. Maten var god men personalen var lite för angelägen om att man skulle äta snabbt och lämna plats för nya gäster, vilket är extremt ovanligt i Spanien där man oftast får insistera på att få in notan.

På lördagen begav vi oss till Puerto Marina i Benalmádena, promenerade genom den visserligen ganska så turistiska hamnen med inkastare på caféerna och folk som ville sälja båtutflykter, men ändå en charmig och lite annorlunda miljö. Vi åt en fantastisk god glass och strosade vidare längs med strandpromenaden i La Carihuela, Torremolinos, som tar vid efter hamnen. Stranden där är riktigt bra, bred och med fin sand samt med stort utbud av caféer och restauranger. Vi solade, badade och åt ungefär samma lunch som dag ett. Med det undantaget att jag tog ett “espeto”, sardinspett. En klassiker som jag älskar, men som mina svenska vänner tyvärr inte klarar av.

Lördagkvällen tillbringades på terrassen med räkor, kronärtskockor, pimientos de padrón, chark, ostar och en massa annat gott. Och förutom rödvin även dessvärre en Koskenkorva salmiak som vi lyckades snapsa upp. Alldeles för god för att vara hälsosam! Jag hade bett om saltlakrits och fick så jag teg. Hälsosamma är däremot långa nattliga samtal med vänner man känt i större delen av sitt liv. Vad oerhört tacksam och privilegierad man känner sig som långvarig utlandssvensk när svenska vänner tar sig tid och pengar att hälsa på.

På söndagen var vi sega, det blev stranden La Viborilla igen, vi hittade en plats där det gick att ligga utan att blåsa bort. Men så fort man reste sig och tänkte tanken att ta ett dopp, var det full storm och blev kallt. Det blev picknick i sanden med Mercadonas färdiga tortilla de patatas, melon, oliver och brödpinnar. På kvällen åt vi på den lokala asiatiska restaurangen i Torrequebrada, Yin Teppanyaki, som jag måste säga är mycket bra. Den ser inte mycket ut utifrån, men har både bra sushi, teppanyaki och en salig blandning av japanskt, kinesiskt och thailändskt. Rekommenderas varmt!

I måndags körde vi till Dunas de Artola i Marbella, som jag hade pratat varmt om i flera dagar. Det blev lite av en flopp. Man kan inte visa upp havsnära natur och sanddynor som en sevärdhet för skåningar. De förstår helt enkelt inte det unika i det. Vi hade såklart trevligt ändå. Tackade sanddynorna för att vi fick lite lä i den envisa blåsten och tog ett glas på Andy´s Beach.

Därefter tog jag dock mina vänner till Mijas Pueblo för att bjuda på en lite annan miljö denna sista dag. Som alla häpnades de över de vackra bergen, vyerna, keramiken, åsnorna, arkitekturen. Vi åt en god lunch på en italiensk restaurang på torget och sedan var det dags för mig att hämta upp sonen på skolan.

När jag kramade honom sade han att jag luktade turist. Det må ha varit solkrämen, men visst kände jag mig lite som en turist efter dessa dagar. En ganska härlig känsla att gå in i för en stund när man lever vardagsliv på Costa del Sol och normalt inte alls ser det man har framför ögonen som särskilt unikt och attraktivt.

Det är så lätt att gå över ån efter vatten och föreslå lite mer långväga utflykter som Gibraltar, Tarifa eller Granada. Men vill man bara ha lite sol, värme, god mat och umgänge, räcker “hemma” mer än väl. Tänk så bra man ändå har det.