För två kvällar sedan satt jag på terrassen och skrev vid vårt stora kaklade bord. Vinrankor över huvudet, doft av lavendel, då och då prassel bland bladen och en dov duns när ett fikon ramlade ner från trädet. På bordet ett glas saft samt katten Vargen, som satt och tittade på mig bakom dataskärmen. Ljuvligt. Det kändes vemodigt att tänka på att jag kommer missa sommaren i vårt hus.

Sommar i stora delar av Spanien kan vara en utmanande årstid, men uppe i bergen njuter jag av den ändå. Visst blir det hett där också, men kvällarna är alltid svalare och det går att sova gott om natten, till skillnad från exempelvis i Sevilla. Det finns bäckar att bada i och ett helt knippe med trevliga, kommunala simbassänger, eftersom varenda liten bergsby har en egen pool.

Lyckosamt har vi också en. Ja, det är ingen pool i egentlig mening utan en så kallad alberca, en slags vattenreservoar för bevattning, men den används som pool. En framtidsplan är att omskapa den till en riktig pool, med pump och kaklad botten. De senaste veckorna har vi tömt vår alberca som var full av gröna alger och vattendjur, målat insidan med blå poolfärg och tappat upp nytt, rent vatten lagom tills hettan kom.

Det är ett privilegium att ha vilken typ av pool som helst en varm sommar, och alla våra vänner brukar komma förbi och bada och ta med lunch och stanna på middag. Men det missar jag tyvärr i sommar. Liksom jag missar hela fruktsäsongen och flera födelsedagsfester. Ja, det är mycket jag går miste om, för att jobba i Sverige.

När jag skriver detta är det natt, jag sitter på Landvetter flygplats och väntar på första morgonbussen härifrån. Planen är tolv dagars jobb i sträck på min lokaltidning, därefter tar jag ledigt två veckor, åker hem och hämtar barnen och bilar upp genom Europa med dem. Det är ett äventyr som jag drömt om länge! Särskilt alla år som jag längtade hem till Sverige. Ja, ända tills för några år sedan har jag fantiserat om att sätta mig i bilen och bara dra norrut. Den längtan är borta, men äventyrslusten finns kvar. Man behöver ett litet äventyr då och då, är min bestämda uppfattning. Att bila till Sverige och tälta på campingplatser är kanske inte som att bada med krokodiler eller gå vilse i en öken i Bolivia (har gjort båda), men något spännande händer säkert på vägen, tror ni inte?

Barnen och jag ska åka över till Frankrike vid San Sebastián, undvika Paris och… Tja. Jag låter gps:en hjälpa mig att välja väg. Nu när jag tittar på den ser jag förresten att vi sparar sex timmar om vi kör genom Paris.

Jag önskar fira midsommar med barnen i Sverige, de har aldrig varit med om det, men vet inte om vi orkar åka så mycket bil varje dag. En femåring, en blivande tioåring och en mamma som ska fylla 42 under resan och som tycker att det är urtråkigt att köra bil. Det är 300 mil till svenska gränsen och jag tänkte starta på måndagen i midsommarveckan. Det blir nog bråttom om vi ska hinna dansa Små grodorna på fredagen.

Jag tänker att vi startar rätt så tidigt på dagarna, rastar varannan timme och äter ett ordentligt mål mat på någon vägkrog varje dag. Mackor på kvällen. Och så kör vi så länge vi orkar. Sent på eftermiddagarna letar vi rätt på en camping i närheten av där vi befinner oss, så har barnen kvällen för att leka av sig och kanske bada. Jag har köpt ett nytt tält med uppblåsbar konstruktion, som jag lätt kan montera på egen hand. Åtminstone i teorin.

Inom en vecka borde vi vara framme i Sverige. Då vill jag åka till Öland. Jag älskar Öland, vill alltid resa dit, men har inte varit på ön på 15 år. Nu kommer jag att ha både bil och tid. Födelsedagen tänkte jag fira med barnen på en öländsk glassrestaurang med enbart glass på menyn, men min optimistiska hjärna fortsätter att planera in grejer och funderar nu på om vi inte hinner med ett besök på Astrid Lindgrens värld också. Man får ju passa på innan ungarna blir för stora!

Sista lördagen i juni hämtar vi upp sambon på Landvetter, han kommer så fort han får semester, och då ska vi flytta in i huset som vi ska hyra i sommar. En tjej som bor på landet utanför Trollhättan hyr ut sin bostad till oss. Därifrån kommer jag inte ha mer än drygt 20 minuter till de båda lokalredaktioner som jag ska jobba på. Läget är utmärkt. Det behövs visserligen bil in till stan, men sedan är allt inom rimligt avstånd. Mina hemtrakter, Läckö, Kinnekulle, äventyrsbad, Västkusten, Göteborg… Det kommer att bli fantastiskt att ha bil i Sverige.

Mentalt bytte jag land för flera dagar sedan. I huvudet snurrade tankar på loppisar, bibliotek, marknader, rökt fisk, kräftor, jordgubbsplockning, rådjur, bad, hällristningar, Bohuslän, klippor, färjor, sälsafari… Åbergs museum som jag tänkt besöka, liksom akvarellmuseet i Skärhamn. Dreja med barnen. Liseberg. Godisaffärer och fredagsmys. Göteborg, som jag så ofta tänker på, trots att jag egentligen inte gillar städer. En helg i Norge vid en trevlig fjord, vi har ju både bil och tält. Ja, det är så mycket jag vill hinna med. Synd att jag inte är ledig tillsammans med familjen, det är bara helgerna som jag inte jobbar.

I början av augusti får vi spanskt besök av goda vänner en vecka, och när sommarkontraktet är slut har vi nästan två veckor på oss att ta oss hem, hela familjen. Då är vi två som kör.

Sambon vill gärna se sydtyska Bayreuth, ett pilgrimsmål för alla fans av Richard Wagner. När jag tittar på kartan var det ligger, ser jag att det är lämpligt att ta färja till Polen, besöka Berlin och det fantastiska inomhusbadet Tropical Island på vägen, och kanske ta en avstickare till närliggande Prag. Vilka möjligheter! Därefter vill jag stanna några dagar vid medelhavskusten, antingen i södra Frankrike eller norra Spanien, och snorkla med barnen.

Kanske har någon av Sydkustens läsare gjort en liknande bilresa och har några tips? Skriv gärna!

Det blir ingen sommar i vårt spanska hus, men jag tror ändå att en riktig toppensommar väntar oss!