Tycker jag om att laga mat? Anledningen att jag drog på svaret och inte riktigt visste, var nog för att jo, jag gillar min stund i köket på kvällen. Men nej, det är egentligen inte själva matlagningen som ger mig njutningen. Eller i alla fall så måste förutsättningarna vara de rätta och på mina villkor, för att jag ska tycka om det.

Att laga mat till andra, framförallt med dessa andra närvarande i mitt hem, är inget jag skulle säga att jag uppfattar som njutningsfullt (däremot kan ju umgänget vara värt det såklart!). Tvärtom är det stressigt och kravfyllt och vad som helst kan hända. I teorin är det en vacker tanke med ett öppet kök, vänner som hänger med varsitt glas vin och småpratar medan jag fixar och donar. Det hackas på skärbrädor, puttrar hemtrevligt i grytor och sprider sig underbara dofter i hemmet.

Men så är aldrig verkligheten. I mitt fall.

Jag kan exempelvis inte göra två saker samtidigt. Framförallt kan jag inte göra en sak och prata om en annan, så oftast hittar jag en massa ingredienser som glömts bort, efter att gästerna gått hem. Jag har även en väldigt konstig ordning på sakerna i mitt kök, så när någon erbjuder sig att duka måste jag alltid tacka nej då det skulle ta dubbelt så lång tid att visa och förklara var allt ligger, än att bara göra det själv. Under tiden är det ju dock alltid något som antingen bränns eller kallnar.

Det jag tycker om med matlagning är att laga mat själv, till mig och Iván. Jag tar all tid i världen på mig att göra väldigt enkla grejer. Lyssnar på en podcast. Smuttar på ett glas vin. Suger på några jordnötter. Ingen pratar med mig och jag gör en sak i taget i min egen takt. Det är min vardagslyx. Och helglyx såklart. Alla dagar i veckan lyx!

Vad lagar jag? En fråga så svår att besvara att det känns som en gåta. Jag vet att jag inte direkt lagar spanskt. Inte heller direkt svenskt. Jag liksom bara utgår ifrån de råvaror som jag gillar och gör det man ska göra med var och en och sätter sedan fram det på bordet.

Så slog det mig plötsligt. Jag har faktiskt ett system. Tre kategorier som jag varierar i olika kombinationer och resultaten är mina maträtter. Kött, kyckling eller fisk. Oftast, kanske till 75 procent, kyckling. Pasta, potatis och ris. Och så grönsaker. Oftast efter säsong för det är så man beter sig och handlar här i Spanien.

De varma grönsakerna som varieras beroende på årstid är sparris, gröna bönor, pumpa och zucchini, kronärtskocka, olika slags kål (vitkål, brysselkål, broccoli, blomkål), rödbetor och majs. Som kalla sallader äter jag kopiösa mängder ruccola, broccoli, kale, cocktailtomater, hjärtsallad, avokado, melon, gurk-, paprika- och morotsstavar (främst till sonen) och olika slags lök förstås (både varm och kall). Lök är egentligen det enda som jag brukar blanda med annat, annars föredrar jag nästan alltid grönsakerna var och en för sig.

Jag älskar potatis i alla former och skulle kunna äta det dagligen. Den nyttigaste varianten, kokt potatis, tycker dock min son är “äcklig potatis”. Däremot äter han gladeligen stekt potatis och “patatas fritas” som jag gör i form av potatisklyftor med olivolja och salt i ugnen. Iván skulle kunna leva på ris, men det innehåller ju arsenik och jag försöker hålla nere konsumtionen. Det går sådär… Pasta är ju bra, men personligen tycker jag det egentligen räcker som det är utan protein. Så pasta äter vi ofta bara med pesto faktiskt.

Vi äter även någon pizza ibland - “Cuatro quesos”, och så spansk potatisomelett, då med fuet som tillbehör som är sonens absoluta favorit. Jag skulle vilja bli bättre på att äta vegetariskt. Jag äter dock betydligt mindre kött de veckor jag är barnfri. Under perioder byter jag köttet mot kikärtor, ibland hoppar jag bara över det och äter grönsaker i ugn med aioli.

När Iván är med mig äter vi alltid grillade kycklingvingar på fredagar och gratinerade nachos med salsa, köttfärs, ost och guacamole på lördagar. I övrigt blir det kycklingfilé, fiskpinnar eller annan panerad fisk, hamburgare, köttfärs eller korv med ovan nämnda tillbehör. Han älskar även “coquinas”, småmusslor.

Jag köper ibland lövbiff, men det är så svårt att få till dem så att de inte blir sega som skosulor. Jag har svårt att helt hålla mig ifrån korv och färs (köper dock oftast bland- eller nötfärs och hamburgare på kycklingfärs) men försöker i övrigt undvika griskött då Spanien sorgligt nog är ett land med mycket hög anitbiotikaförbrukning.

Mitt barn tycker om att äta en ingrediens i taget, gillar inte när de blandas. Och även om jag gärna blandar dem i munnen, tycker jag mer och mer om att om rena råvaror får stå för sig själva och serveras var och en för sig. Den lyxen kan man unna sig i Spanien där allt har en smak.