Unik upptäckt från historiskt folkslag
19 jul 2026 | 04:00PREMIUM En gravyr på en griffelplatta upptäckt i provinsen i Salamanca tros föreställa en tungt beväpnad alanisk krigare. Det skulle vara den första kända grafiska representationen av detta mytomspunna folk i den iberiska historien.
Fyndet uppges omvärdera förståelsen av den alanska närvaron i västra Europa och ger samtidigt en sällsynt inblick i det militära och kulturella livet under senromersk tid. Det var under det tidiga 400-talet som det västromerska imperiet snabbt förlorade greppet om sina yttersta provinser. I Hispania etablerade sig flera germanska och iranska folk efter en våldsam maktkamp. Bland dem fanns alanerna, som var en iransk folkgrupp bestående av ryttare från de eurasiska stäpperna.
Enligt samtidsskildringar, bland annat från biskopen Hidacio av Chaves, tilldelades alanerna områdena Lusitania och Cartaginense i en uppgörelse mellan invaderande stammar år 411. Men redan åtta år senare krossades deras kortlivade rike av visigoterna under kung Wallia, och alanerna försvann till synes ur historien, skriver El País.
Men kanske inte helt. Nu visar ny forskning att en okänd konstnär kan ha avbildat en av dessa legendariska ryttare på en skifferskiva från byn Alconada i Salamanca. Tre arkeologer publicerar i tidskriften Arpi sina fynd och tolkningar av detta föremål – en stenskiva på 47 x 36 centimeter som innehåller ett figurativt motiv av två människor, en häst och en ormformad fana.
Den centrala gestalten bär lång tunika, bältesremmar och en tydligt markerad halskrage av ringbrynja. Hästen har detaljer som tyder på skyddsutrustning, inklusive chamfron – ett slags pansar för huvud och nos – vilket enligt forskarna pekar mot den typ av tungt kavalleri som förknippas med östliga elitenheter, såsom clibanarii eller catafractarii. Bredvid honom står en annan person, tolkad som en väpnare, vars klädsel är enklare men likartad.
Det mest iögonfallande inslaget är dock fanan: en lång, böljande ormformad symbol som forskarna identifierar som en draco – ett vindfångande standar som användes av vissa östliga kavallerienheter och även av romerska elittrupper under senantiken. Det som gör fyndet unikt är att det inte rör sig om en idealiserad eller symbolisk bild, utan enligt experterna om en direkt iakttagelse – sannolikt gjord av en lokal invånare som blivit djupt påverkad av åsynen av den exotiska ryttaren.
Tidigare analyser av samma tavla tolkade motivet som en religiös vision från Johannes Uppenbarelse, men denna teori förkastas nu då ikonografiska detaljer saknas. Den nya tolkningen lägger i stället tonvikt vid det militära och etnografiska sammanhanget. Att utrustningen avbildas med vissa fel – exempelvis ett felplacerat bälte eller fanans anatomiskt orealistiska ormsvans – stärker teorin om att konstnären varit en amatör som ritat utifrån minnet.
Efter alanrikets fall tros många av dess överlevande ha assimilerats i vandalernas eller visigoternas riken. Men vissa kulturella drag verkar ha levt kvar, något som fynd som detta hjälper till att belägga. Bevarade namn, gravritualer och nu även ett militärt bildspråk pekar på att delar av den alaniska identiteten levde vidare längre än historieböckerna tidigare antytt.
Kommentarer