Sommarkväll 2

PREMIUM BENGT SÄNDH Så har vi då sänt två veckor teveprogrammet Sommarkväll och allt har gått bra. Förutom det där med blåtiran. Ett nytt problem är en allt värre värmebölja. Hettan i vårt hamnmagasin blir alltmer olidlig och de stora portarna måste vara stängda under såväl repetitioner som inspelning. Annars får vi med störande oljud från hamnen.

Nu gör den mycket folkkära, roliga och sympatiska radiomannen Pecka Langer sin debut som programledare i teve och jag är hustrubadur. Pecka, som aldrig tidigare jobbat med television, är mycket nervös och detta smittar av sig på alla i studion utom på mig.

Redan andra dagen börjar medarbetare hota med strejk på grund av den olidliga hettan. Den är rent hälsovådligt. Någon tillkallar en läkare och säger: Det sitter även äldre i publiken och de kan dö av slaganfall i denna värme. Läkaren säger:
– Det enda jag kan göra är att sjukskriva er!

Inför detta hot reagerar tv-ledningen och någon där kommer på en bra idé, så när vi anländer den tredje dagen har man monterat upp fem vattenspridare på taket och dessa kommer duscha hela huset både dag och natt de återstående fem dygnen. Att det under rådande värmebölja forsar vatten i alla rännstenar och gör hamnområdet till en våtmark är inte vårt problem.

Så har vi en ung alkoholiserad kameraman som i varje paus sätter sig vid trummorna och för oväsen. Bibi Langer tjatar på mig om att jag skall köra bort honom, så det gör jag fem gånger om dagen.

Vid denna tid bandas inspelningarna vilket medför att programmen måste vara ganska exakt 58 minuter, så det finns plats för av- och påannonsering. Blir det längre måste man klippa i bandet och det kostar 10.000 kronor. Detta faktum gör Pecka ännu hispigare. Trots detta lyckas han förvånansvärt bra och gör ett lysande jobb när han snackar med gäster och intervjuoffer. Efter varje inspelat program springer han runt och frågar alla han möter. ”Gick det bra?”. ”Funkade det???” Han börjar varje dag med att läsa vad tidningarna skriver, men trots positiva omdömen är han lika hispig inför varje inspelning.

I slutet av sista dagens inspelning ser han att det fattas ett par minuter för att få full programtid. En tid som inte heller får överskridas. Då vänder han sig till mig:
– Du Bengt kan ju en massa korta visor som ni kallar visetter. Kan du dra en sån?
– Ja visst, svarar jag. Jag har ju den här visan av Ferlin ”På Arendorffs tid”.

Pecka bleknar och tänker att nu går det åt helvete. Den visan är ju fem minuter lång. Hans uppsyn tyder på vanmakt innan jag sjunger min version, vilket bara är visans första och sista rad.

På Arendorffs tid
Det var ingenting särskilt med det!

Oerhörd muntration i publiken men kanske framförallt hos studiopersonalen som vet hur spänd programledaren är. Pecka torkar svetten ur pannan och höjer en knytnäve mot mig. Så slutar vår sista ”Sommarkväll”. Pecka kramar om Bibi och frågar alla som kommer i hans väg: ”Gick det bra?” ”Satt den?”

Berndt Egerbladh med fru bjuder Bibi, Pecka och mig hem till sin villa på en liten vickning som hans fru förberett. Nu har jag glömt var villan låg, men vi for iväg i Berndts bil till ett villaområde en halvtimmes väg bort. Vi anländer till en välvårdad villa i gult tegel och visas runt innan vi går ut och sätter oss i ett trädgårdsmöblemang på en stor grön gräsmatta.

Hela vägen har Pecka oroat sig över programmet och inte lugnat sig trots att vi alla bedyrat att det blev bra. Han är fortfarande lika hispig. Så får jag se att det står en vattenspridare ett par meter bakom Peckas stol. Den är ansluten till en slang. Jag reser mig och följer slangen bort till huset där den löper in genom en öppen bakdörr och där finns kranen. Jag vrider snabbt upp kranen så långt det går och strax hör jag mina vänner skrika där ute.

– Idiot! skriker Berndt till mig, men de övriga skrattar. Även en ganska blöt Pecka kommer skrattande emot mig. Han ger mig en stor kram och ropar:

– Tack Bengt, Det där var exakt vad jag behövde. Nu släppte det!

Bengt Sändh