Min franske styvfar Jacques Macau (in memoriam)

PREMIUM BENGT SÄNDH År 1957 fick min mor för första gången ett kontrakt på en lägenhet och det var i den nya förorten Vällingby. Det var en alldeles nybyggd fyrarummare. Mamma var chef över Vällingehus Bar som var det största matstället i Vällingby center.

En dag kom en ung fransman vid namn Jacques Macau och sökte jobb som diskare.
– Talar du svenska? frågade mamma.
– Jag har två betyg i det språket, har du det? frågade han.
Det svarade inte min mor på. Han blev anställd och behövde pengarna till uppehåll och studier. Han studerade vid Stockholms högskola (innan det blev Stockholms universitet).

Så kom min yngre bror Rustan och hjälpte till med att plocka disk och han blev god vän med fransmannen, som vi nu kallade Jack. Han hade problem med bostad så han flyttade in i ett av våra små rum. Det hade vår karltokiga mamma alls ingenting emot.

Mamma trivdes inte i förorten och snart hade vi bytt till en lägenhet på Drottninggatan 89 i centrala Stockholm. Jack talade sex språk och var mycket bildad. Han sa att man kan inte lära sig ett språk utan att lära sig landets historia.

Så blev det problem. Jack hade ett rött K stämplat i sitt pass vilket angav att han var kommunist. Det i sin tur medförde att han inte fick behålla sitt uppehållstillstånd. Han flyttade då till Oslo där han fick jobb som bärare på Ullevåls sjukhus i drygt ett år, medan han studerade grekiska och finska samtidigt som han lärde sig norska språket och dess olika dialekter.

Så for mamma iväg till Norge och gifte sig med Jack, varför han fick svenskt medborgarskap medan hon fick dubbelt medborgarskap. Mamma blev fransyska. Hon som aldrig satt sin fot utanför Skandinavien ställde nu upp och röstade emot de Gaulle i det franska presidentvalet. Jag har glömt att nämna att Jack var två år äldre än jag.

Jack tjatade jämnt på mig att jag måste lära mig språk. ”En bildad människa kan minst ett främmande språk” sa han. Jag var obstinat och svarade: ”I helvete heller! Jag skall inte lära mig något språk!” Detta är ett av de få löften jag har hållit. Jack översatte textremsan på franska filmer som skulle visas på svenska biografer och då var vi tvungna att gå på bio för att se hans namn som översättare.

Så anställdes han som lärare på en flickskola, men eftersom han var liten till växten och kände sig osäker försökte han röka cigarr på skolgården men fick ideliga hostanfall. Jag träffade senare en av hans elever som sa att han var en lärare med stor respekt. Om någon stack upp i klassen pekade han på denne elev och sa:
”Jaså, säger du det” vilket han avslutade med en hånfull kommentar som fick de övriga att skratta.

En gång skulle han sätta sig på stolen men hamnade lite på sned så stolen föll och han blev liggande på golvet. Stor munterhet i klassen. Då reste han sig med stor värdighet och kallade fram den som skrattade mest och sa:
– Du skall skriva på svarta tavlan fem gånger: ”Han satte sig på golvet” På franska!!!

När jag berättade för Jack att jag hört detta svarade han:
Ja, och om dom har glömt allt de lärt sig i franska – den repliken glömmer dom aldrig.

Jack blev en allt större kändis i Stockholms akademiska kretsar när han skrev en kritikerrosad bok i ämnet kolonialhistoria. Den fick namnet L´Inde danoise och handlade om dansk kolonialhistoria i början av 1700-talet. Vidare översatte han svensk litteratur till franska och tvärtom.

Så skiljdes Jack och min mor. Han flyttade till Norrtälje och gifte sig med den finskättade författaren Anne-Marie Berglund och översatte en del av hennes alster till franska samtidigt som han studerade finska och grekiska. Största felet med Anne-Marie var att hon var mycket dominant och Jack var en toffel. Anne-Marie hade en stor matta i ett material som Jack var allergisk mot. Hon vägrade att göra sig av med mattan med påföljd att en dag när han lämnade hemmet och gick över gårdsplanen fick en anafylaktisk chock och föll död ner.

Jack var en spännande, inspirerande och rolig man som jag saknar mycket och som jag aldrig glömmer.

Bengt Sändh