Inte många kvadratmeter, men det uppvägs av närhet till vänner, grönsakshandel och fiskaffär.

Vår nya bostad i Spanien

24 jun 2026 | 04:00

PREMIUM ANNIKA ELWING Beslutet är fattat; efter sommaren flyttar vi hem igen – tillbaka till Spanien. Jag hade hoppats att vi skulle bli kvar för alltid i Sverige, men för två i familjen har Sverige blivit en alldeles för stor utmaning, och vi andra två längtar tillbaka, även om vi skulle ha det bra i Sverige också. Men var ska vi bo efter sommaren?

Det är mycket att ordna med en utlandsflytt. Viktigast av allt är att hitta boende.

Sambon skulle nog inte ha något emot att bo i Sevilla, där han är född och uppvuxen, men för barnen och mig är det Sierra de Huelva som är hemma. Där finns alla våra vänner och det är dit vi ska.

Problemet är att denna bergstrakt har blivit så populär. De flesta vill inte hyra ut för längre perioder, utan annonserar sina extrabostäder antingen som semesterbostäder eller läsårsvis till framför allt lärarvikarier. Då vet de att de har en säker inkomst samt att hyresgästen försvinner den 1 juli eftersom hen kommer att skickas till annan skola och ort när läsåret är slut. Då kan lägenheten hyras ut som turistbostad till överpris under sommaren, och den fasta hyran för nästa lärarvikarie som kommer sedan kan höjas.

Sambon är lärarvikarie men vi kan inte hyra för bara nio månader, vi behöver något långsiktigt. Då blir det mycket svårare. Vi hade ett litet hus på gång, men fick avslag för att vi inte ville flytta familjen efter läsårets slut.

Hyrorna har dessutom ökat mycket. Det finns få bostäder till rimligt pris, och hittar man en är det i regel en gammal kall lägenhet med kaklade väggar och ett hopkok av möbler och prydnadssaker. Vi behöver hyra omöblerat.

Flyttdatum är också problematiskt. De bostäder som annonseras har inflyttningsdatum snarast. Vi kan dock inte betala dubbel hyra för att kunna flytta in i september.

Vi behöver bo i en by som har skola med matsal. De veckor som jag är iväg och jobbar, måste yngsta dottern stanna kvar på skolan och äta, eftersom sambon inte kan hämta henne klockan 14. Då han är lärare slutar han samma tid, fast på en annan skola.

Sambon, som behöver ha allt planerat, höll på att bli knäckt av det här. Vad händer om vi inte hittar någonstans att bo?

Då dök en lösning upp. En tidigare kollega till sambon äger ett hus i Aracena, huvudorten i bergen. Han bor inte där längre. Hans tidigare hyresgäst har flyttat ut. Skulle vi vara intresserade?

Jag var det inte. Framför allt för att det inte finns trädgård, inte heller en liten balkong eller terrass att odla på. Dessutom är huset för litet för oss fyra. På nedervåningen finns bara ett kök, samt plats för matbord och en rockhängare. Köket är typiskt för bergen, helt utan förvaringsutrymme för mat, tallrikar och köksredskap. Dessutom finns bara två spisplattor och ingen ugn. Det sistnämnda kan man aldrig räkna med ändå.

På nästa våning: två sovrum och en toalett. Tredje våningen: snedtak över något som kan bli vardagsrum. Inga garderober eller förvaringsmöjligheter, som vanligt. Naturligtvis varken isolering eller värme. Det blir iskallt under vinterhalvåret.

Vi tackade ja. Mycket för sambons nervers skull, en oro mindre.

Äldsta dottern får ena rummet, yngsta får sova inne i vårt sovrum. Högst upp får vi skärma av för lekhörna, och vi får fortsätta hyra förråd för våra grejer eftersom det här huset saknar utrymme för det mesta.

Vi behöver i alla fall inte tänka mer på boende. Dessutom behöver vi varken betala flera månaders säkerhet eller överpris för huset. Och ägaren håller det åt oss tills vi kommer.

Det finns fler fördelar: nära till fisk- och skaldjursaffär, frukt- och grönsaksbutik samt en välsorterad liten livsmedelsbutik. Nära apotek, vårdcentral, busstation samt torg att leka på. På det torget tänds en stor eld i början på december under festligheten Los rehiletes.

Vi ska bo nära yngsta dotterns bästa kompisar som bor här halvtid, och på gångavstånd till flera andra goda vänner. Det tar inte mer än en timme att åka till Sevilla för att träffa barnens farfar och kusiner, sambon kommer dessutom åka varje fredag för att spela med sin grupp.

Det blir säkert bra. Medan vi bor i huset fortsätter jag att leta efter ett boende med trädgård och ett rum till.

Allra helst skulle jag vilja ha ett eget hus, någonstans där vi ska stanna och där jag kan känna mig hemma efter alla år utan den känslan.