En föränderlig jul

PLUS FELIX LJUNGGREN Så var första, andra, tredje och fjärde advent förbi. Mörkret har smugit sig på, närmre och närmre. Kylan har blivit mer och mer påtaglig. Ändå är det så stor skillnad mot hur jag är van vid att ha det den här tiden på året. Men nu är vi snart framme. Framme vid den kanske högtidligaste högtiden av de alla. Julen. Idag når mörkret sin kulmen. Imorgon är det lite lite ljusare.

PLUS FELIX LJUNGGREN Så var första, andra, tredje och fjärde advent förbi. Mörkret har smugit sig på, närmre och närmre. Kylan har blivit mer och mer påtaglig. Ändå är det så stor skillnad mot hur jag är van vid att ha det den här tiden på året. Men nu är vi snart framme. Framme vid den kanske högtidligaste högtiden av de alla. Julen. Idag når mörkret sin kulmen. Imorgon är det lite lite ljusare.

Oavsett ens relation till julen, så tror jag nästan alla kan hålla med om att det är en högtid med många känslor. Under nedräkningen vid advent tänker jag ofta tillbaka på min barndoms jular. De var som en antik kandelaber som lyser upp ett stort, mörkt rum fullt med prylar. Stora fåtöljer i brunskimrande sammet, änglar av makaroner, glittriga julgranskulor, en elorgel, får utklädda till renar, mörkbruna vitrinskåp, klappar, klappar och åter klappar och framför allt en trätomte vid namn Rune som håller i en liten ljuslykta med ett värmeljus. Rummet är varmt och behagligt, lugnt men ändå intensivt av alla ting. Det doftar griljerad skinka, dopp i grytan och kåldolmar. I ena hörnet finns även en liten söt doft av mögel och gammal människa. Allting skapar en varm trygghet, även om rädslan också är påtaglig. Man vet ju aldrig när tomten behagar titta in genom de mörka fönstren.

Jag hade lyxen att få fira mina barndoms jular tills efter jag fyllt tjugo. Visserligen hade lunchen hos min pappas mormor och morfar försvunnit några år tidigare, men firandena hos min mormor och morfar på julafton och farmor och farfar på juldagen var i princip identiska varje år. Idag har det såklart ändrats en del. Och jag är medveten om att jag aldrig kommer få uppleva en sådan jul igen. Såklart finns det en liten sorg i det, men mest av allt en stort tacksamhet över att faktiskt ha fått uppleva det och framför allt under så många år. Nu för tiden är det annorlunda, framför allt i år. Även om min flickvän och jag ska åka hem till Sverige över jul, så blir ju uppladdningen av en annan karaktär.

Att spendera första adventshelgen i Málaga, julklappsshoppande i en enkel linneskjorta, är ju lyxigare än den annars vanliga och regniga julskyltningen vi brukar ha i södra Sverige. Men när regnet kommer hit blir det så halt på gatorna att det känns som frost trots att det är tretton grader. Dessutom låter det som en sprakande öppen spis när vi sitter på den lokala vinröda puben och gubbarna bredvid oss tuggar solrosfrön till förbannelse. Det knastrar så jag får julkänslor i hela kroppen. I år har vi också bara möjligheten att köpa små julklappar för att de ska få plats i en resväska, vilket ju innebär ett extra lager när det gäller nivån av att hitta den perfekta julklappen. En sådan klapp som både är rolig att ge och att få.

Men när man bor i ett land och ska resa hem till ett annat för att fira jul är det ju inte bara adventstiden som blir annorlunda. Såklart blir även julen det. Min sambo och jag har familjer och vänner utspridda över hela södra Sverige. I år när vi träffats ännu mer sällan känns det extra viktigt att hälsa på så många som möjligt. Därför har vi satt upp en turnéplan för att hinna besöka de flesta. Risken är att vi kommer fira jul mest i bilen, men det känns ändå viktigt att vi träffar så många som möjligt. Med tanke på hur situationen i världen ser ut, och hur den ändras från år till år, så känns julen mer prioriterad för mig.

Jag vågar inte ta tiden med familjen för given. Tryggheten och värmen jag upplevde under jul som barn finns ju kvar trots att traditionerna ändrats, och den känslan är än mer värdefull nu. Coronapandemin och kriget i Ukraina har fått mig att tänka till ytterligare lite mer. Jag känner inte lika mycket att jag måsta ge och få klappar eller strida för att min mamma ska ha röda kulor i sin gran. Inte ens dopp i grytan blir lika viktigt för mig (den här meningen kommer min sambo aldrig hålla med mig om då hennes uppfattning är att det är det enda jag tjatar om inför jul). Det viktigaste blir att få träffas och umgås. Även om jag egentligen velat testa på att fira en jul i Spanien, så har det varit helt självklart för oss att åka hem de här dagarna. Och lika självklart är det att vi ska spendera mycket tid på vägarna för att få krama alla de vi tycker om. För att sedan komma hem till Spanien igen och fira nyår och för oss den nya högtiden, Los Reyes Magos i början av januari.

Oavsett vart eller hur du väljer att fira din jul i år, så hoppas jag att den blir precis som du vill ha den. Och jag hoppas att du skänker en tanke till de som inte får sin jul som de vill ha den. Kanske även att du skänker några kronor. Jag hoppas också att du är snäll, både mot dig själv och andra. Att du ser till att slappna av lite och bara vara. Att du får känna lite extra värme, trygghet och gärna äta en stor portion av nydoppat bröd med kokt fläsk och senap. Feliz Navidad!

Felix Ljunggren