Bagarpoetens hemliga brödförsäljning

PLUS ANNIKA ELWING Varje måndag kom ett långt meddelande på Whatsapp om de ekologiska bröd som erbjöds. Det var inte bara en lista, utan veckans limpa beskrevs med poesi av bagarpoeten, som vi kom att kalla honom. Innan han flyttade från bergen och lämnade bageriet till sin kompanjon, körde han brödrundor i största hemlighet under karantänen. Rundorna var så hemliga att man hade kunnat tro att de handlade med droger…

PLUS ANNIKA ELWING Varje måndag kom ett långt meddelande på Whatsapp om de ekologiska bröd som erbjöds. Det var inte bara en lista, utan veckans limpa beskrevs med poesi av bagarpoeten, som vi kom att kalla honom. Innan han flyttade från bergen och lämnade bageriet till sin kompanjon, körde han brödrundor i största hemlighet under karantänen. Rundorna var så hemliga att man hade kunnat tro att de handlade med droger…

Häromdagen när jag åkte till grannbyn för att köpa chorizo (den godaste korven säljs i Fuenteheridos, nu vet ni det) råkade jag på bagarpoetens kompanjon i affären. Jag har knappt sett honom sedan jag slutade sälja bullar på den alternativa marknaden, så det var en trevlig överraskning, och jag kom att tänka på tiden då vi köpte vårt bröd av honom.

Det var genom min vän Goretti som vi kom i kontakt med varandra. Hon var nämligen brödombud för bagarpoeten. Goretti jobbade då i sin systers roliga butik med kläder och saker från Indien.



Sierra de Huelva är ett speciellt hörn av Spanien att bo i. Dels finns traditionellt byfolk, dels de som söker en alternativ livsstil, med egenodlad mat, miljövänligt leverne och respekt för naturen. Folk från hela Spanien, och andra länder, söker det här i bergen. I deras spår följer roliga marknader, annorlunda musik- och kulturupplevelser, manifestationer och kreativt småföretagande. När vi hörde talas om bagarpoetens ekologiska bröd prenumererade vi redan på ekologiska grönsakslådor, och ibland köpte vi färsk pasta av en italienare.


Vi gick med i bagarpoetens whatsapp-grupp och fick en gång i veckan en lista på de bröd som erbjuds. Det var olika slags brödbullar samt veckans specialbröd i form av en enkiloslimpa. Fast det var inte bara en enkel lista. Se på de här exemplen: 



”Välkomna till Olympos, ni dödliga brödätare! Zeus, irriterad och hungrig, befallde att de skulle ge honom något gott och värdigt att äta. Guden Pan, ja, ni förstår vad han föreslog, och just det... Dag och natt arbetades det med brödet i verkstaden, ett utsökt bröd av…”



”Glad sista sommarvecka, vänner av bröd och skog! För att fira fullmånen föreslår vi ett fruktigt bröd med en utsökt blandning av randiga Rufino-äpplen och svarta fikon, som blandats med en härlig deg på  fullkornsmjöl och spelt…”



"Trevlig vecka önskar jag alla! Jag skriver nu redan på måndagen, för veckans bröd är värt det. Det är värt att ni får tid till att fundera på om ni vill ha ett, eller… två eller tre. Vi återgår till en höstklassiker; Nöt- och russinbrödet. Det behöver egentligen ingen närmare beskrivning, det är vad det är. Surdeg av råg och…"



Och så fortsatte det i samma stil, när veckans bröd samt de vanliga ekologiska presenterades. En del meddelanden var så fint utformade att vi alltså började kalla den hemlige bagaren, som vi inte visste vem det var, för bagarpoeten.



Varje fredag besökte vi Gorettis indiska butik för att hämta ut vårt bröd. Där, i en korg bakom disken, låg alla bröd i papperspåsar med beställarens namn på. Pengar lämnades kontant.

Efter ett tag blev det ganska många bröd att hämta ut, för sambon tog med en leverans till Sevilla på fredagskvällarna när han åkte dit för att repa med sin grupp.

Ett par vänner smakade på ett fänkålsbröd när de hälsade på oss i bergen och beställde sedan en limpa varje vecka. Därefter ville en av deras kompisar också ha. Samma vecka började trummisen i sambons grupp beställa bröd, och veckan därpå även sångaren och gitarristen. Till slut var det så många att bagaren la alla "våra" bröd tillsammans i en stor mjölsäck.

Sedan kom pandemin och vi stängdes in i karantän. När det till slut dök upp ett meddelande om att det fanns möjlighet att köpa bröd igen, trots karantänen, tvekade vi först, det var ju förbjudet både att gå ut och att träffas. Å andra sidan var bagarna beroende av varenda beställning, någon annan inkomst hade de inte.

Bagarna skulle köra en runda och stanna på flera platser i bergen. Under veckan kom meddelande om att en av mötesplatserna måste ändras, eftersom det fanns misstanke om att en granne skulle skvallra för polisen. I Aracena blev platsen på en parkering vid en mataffär. Sambon tog bilen dit, trots att det var gångavstånd från vår bostad, för att det inte skulle verka onaturligt att han befann sig på parkeringsplatsen.

När han kom mötte han den nervöse bagarpoeten, som nu ägnade sig åt ej tillåtna aktiviteter, samt kända och okända kunder. Alla höll avstånd, flera bar ansiktsmask, tyst och snabbt gick de fram och betalade och fick sina papperspåsar. När sambon lagt sin påse i bilen gick han in i affären för att handla, och därinne såg han direkt alla de andra brödköparna också, utspridda mellan hyllorna. Han mötte blickar, och såg i ögonvrån hur bagaren själv gick in, sist av alla. När han såg alla sina kunder inne i affären, där de undvik kontakt och försökte låtsas som ingenting, skrattade han till över den konstiga situationen, och det smittade, sambon började skratta högt och skrattet spred sig mellan de hemliga brödköparna runt om i affären. Man hade kunnat tro att de handlade med droger eller något annat olagligt, inte bröd!

Veckan därpå fick de byta mötesplats, för en anställd i butiken såg dem på parkeringsplatsen.

Annika Elwing