Överraskande fynd i gamla fågelbon

PLUS Studier av gamla bon av skäggamar har lett till häpnadsväckande upptäckter och förvandlat dessa boplatser till något som liknar arkeologiska utgrävningar. Forskare har hittat en komplett sko från 1200-talet, en mask i läder och tyg, en korg från 1700-talet, vapendelar och flera andra föremål. Dessa samlingar av material ger inte bara kunskap om fåglarnas liv utan även om människors närvaro i området under flera århundraden.

PLUS Studier av gamla bon av skäggamar har lett till häpnadsväckande upptäckter och förvandlat dessa boplatser till något som liknar arkeologiska utgrävningar. Forskare har hittat en komplett sko från 1200-talet, en mask i läder och tyg, en korg från 1700-talet, vapendelar och flera andra föremål. Dessa samlingar av material ger inte bara kunskap om fåglarnas liv utan även om människors närvaro i området under flera århundraden.

När biologen Sergio Couto från universitetet i Granada inledde sin personliga jakt på övergivna bon av skäggamar i södra Spanien, där arten försvann för mellan 70 och 150 år sedan, anade han inte vad som väntade. Fåglarnas bon, ofta placerade i skyddade klippor och grottor, visade sig vara naturliga arkiv där generation efter generation av gamar samlat material. I dessa boplatser fann forskarna från CSIC (Spaniens nationella forskningsråd) föremål som sträckte sig från medeltiden fram till 1800-talet. Deras resultat har nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften Ecology, skriver El País.

Under perioden 2008–2014 undersökte forskarlaget tolv övergivna bon och återfann totalt 2.483 föremål. Den absoluta majoriteten var ben från djur, men bland fynden fanns också 129 textilrester, 25 artiklar av flätat alfagräs, 72 bitar av hud samt delar av rep, hästutrustning och vapen. Cirka tio procent av materialet var människotillverkat och hade använts av fåglarna som byggmaterial eller för att bädda boet där ungarna låg.

Arkeozoologen Ana Belén Marín från universitetet i Kantabrien, som deltog i projektet, beskriver hur forskarna arbetade som om de befann sig på en arkeologisk utgrävning. Genom att analysera materialet lager för lager i sektioner om tio centimeter kunde de rekonstruera tidslinjer för hur bona utvecklats under århundraden. Hittills har endast en liten del av föremålen daterats, men kol-14-analyser har redan bekräftat fynd från slutet av 1200-talet.

Skäggamen skiljer sig från andra gamar genom sitt beteende. Arten lever på ben som den krossar genom att släppa dem från hög höjd mot klippor. Till skillnad från andra asätare återanvänder skäggamen till samma bo i flera generationer och samlar på sig stora mängder material, vilket gör redet till en slags arkivlåda över både natur och kultur.

Antoni Margalida, huvudförfattare till studien och forskare vid CSIC:s Pyreneiska institut, betonar att detta beteende inte bara hjälper forskare att förstå arten bättre. Det ger även värdefull information om människors liv i regionerna där gamarna en gång fanns. Han framhåller att fynden kan användas i dagens arbete med att återinföra arten genom att ge ledtrådar om dess historiska utbredning och om vilka miljöer som är mest lämpade för nya populationer.

I dag finns endast 309 häckande par av skäggam i Europa. Av dessa lever 162 i Spanien, nästan alla i Pyrenéerna. Arten är klassad som hotad och dess nedgång under 1900-talets första hälft berodde på förföljelse genom jakt och förgiftning. Projekt att återinsätta arten pågår i flera regioner, men artens framtid är fortfarande osäker.

Couto började sitt sökande efter gamla bon redan 2006, i samband med att han deltog i EU-projektet Life för återintroduktion av skäggamar. Han studerade gamla naturhistoriska verk från 1700- och 1800-talet, samlade berättelser från äldre bybor som mindes fåglarna och fick hjälp av nutida naturforskare som studerar klipp- och bergslevande arter. Med teleskop och kamera sökte han sig fram till nischer i klippväggar, där han fann spår av de historiska boplatserna.

Nästena kan nå upp till sex meter i diameter och en och en halv meter i höjd. Med tiden har trägrenarna vittrat bort, men ben, textilier och redskap har bevarats tack vare de mikroklimatiska förhållandena i grottorna. Det som fåglarna en gång samlade på sig för att skydda sina ungar har därmed blivit ofrivilliga tidskapslar. Forskarna konstaterar att skäggamarna verkar ha haft en särskild förkärlek för alfagräs (esparto), ett växtmaterial som människor använt i århundraden till skor, rep och korgar.

Studien visar på ett unikt möte mellan naturen och människans historia. Föremålen vittnar om vardagsliv, jakt, krig och hantverk i områdena där fåglarna levde. Samtidigt ger de insikt i skäggamens långa samexistens med människor. Genom dessa fynd blir det tydligt att natur- och kulturarv inte kan betraktas som skilda sfärer – de är sammanflätade i de mest oväntade platser, som i ett fågelbo på en otillgänglig klippa.

Den fortsatta forskningen kommer att analysera fler av de nästan 2.500 föremål som hittats. Målet är att skapa en mer detaljerad bild av både arten och människornas historia i dessa bergsområden. För Sergio Couto och hans kollegor är varje bo en pusselbit i en större berättelse – en där en enkel sko av alfagräs från 1200-talet kan öppna dörrar till förståelsen av både fåglars beteende och människors liv för mer än 700 år sedan.