Tragedin som knöt band mellan Málaga och Tyskland

PLUS I december är det 125 år sedan den tyska korvetten Gneisenau sjönk utanför Málagas kust. Tragedin den 16 december 1900 och räddningsinsatsen från Málagaborna kom att skapa relationer mellan staden och de tyska myndigheterna som består sedan dess.

PLUS I december är det 125 år sedan den tyska korvetten Gneisenau sjönk utanför Málagas kust. Tragedin den 16 december 1900 och räddningsinsatsen från Málagaborna kom att skapa relationer mellan staden och de tyska myndigheterna som består sedan dess.

Skolskeppet, som deltog i övningar i Alboransjön, överraskades av en kraftig storm. De våldsamma vågorna pressade fartyget mot hamnens östra vågbrytare, där det till slut krossades mot stenarna. Sammanlagt omkom 41 sjömän i det iskalla vattnet, men över 400 överlevde tack vare den insats som genomfördes av Málagas invånare.

Den första familjen som kom till undsättning var fyrvaktarens. Snart anslöt sig hamnarbetare, fiskare och andra stadsbor. De riskerade sina egna liv genom att kasta sig i det upprörda havet för att dra upp män som spolats överbord. Många tog hem frusna sjömän, gav dem torra kläder och mat i en stad som vid denna tid levde under enkla förhållanden.

Den nuvarande tyske konsuln i Málaga, Franko Stritt Grohe, påminde vid presentationen av årets minnesprogram om att Málaga var en fattig stad vid det förra sekelskiftet, men ändå lyckades inhysa och försörja hundratals skeppsbrutna. Detta engagemang lade grunden till stadens benämning som Muy Hospitalaria (Mycket gästvänlig), en titel som drottningregenten María Cristina tilldelade staden i kung Alfonso XIII:s namn år 1901.

Trots räddningsinsatsen miste 41 män sina liv. Några begravdes på den Engelska kyrkogården, där gravarna än i dag vittnar om katastrofen. Bland de som överlevde fanns också sjömän som kom att stanna i staden. Ett av de mest kända exemplen är den tyske musikern som genom äktenskap med en malagueña blev far till Emilio Lehmberg Ruiz, en känd spansk tonsättare. Denna personliga historia har kommit att symbolisera hur tragedin skapade familjeband mellan nationerna.

Kejsar Wilhelm II satte stort pris på den hjälp som staden bjöd på och fick tillfälle att återgälda hjälpen. Vid de svåra översvämningarna i Málaga 1907 öppnade den tyske monarken en insamling och gav själv ett personligt bidrag. Pengarna gick till att bygga en bro över floden Guadalmedina, Puente de Santo Domingo, som snart döptes om i folkmun till Puente de los Alemanes (Tyskarnas bro). Den invigdes på årsdagen av katastrofen, den 16 december 1909, och bär ännu en minnestavla i marmor, som ett synligt minne av solidariteten mellan två länder.

På 125-årsdagen i december 2025 planeras flera minneshögtider. I hamnen, på platsen där skeppet krossades mot vågbrytaren, hålls en ceremoni för att hedra de döda. Vid Engelska kyrkogården läggs kransar, och i Málagas katedral firas en ekumenisk mässa med både katolska och protestantiska präster, i enlighet med de olika trosriktningar som de tyska sjömännen tillhörde. En militärorkester från Kiel reser till Málaga för att delta i minneshögtiden och understryka den fortsatta vänskapen mellan städerna.

Utöver de ceremoniella inslagen har ett omfattande kulturprogram satts samman. Vid marinan Real Club Mediterráneo hålls en föreläsningsserie där historiker, meteorologer och arkeologer belyser olika aspekter av händelsen – från själva förlisningen, via stadens respons, till hur Málagas vinindustri påverkats av tyska köpmän. Samtidigt öppnas en stor utomhusutställning på Palmeral de las Sorpresas, där fotografier, texter och konstnärliga tolkningar berättar historien.

Än i dag är katastrofen ett levande arv i Málagas kollektiva medvetande. Den symboliserar både en tragedi och ett föredöme i internationell solidaritet. Vad som började som en stormig decembernatt i Alboransjön blev till en historia om vänskap, som ett sekel senare fortsätter att fördjupas genom gemensamma minnesakter, kulturella band och levande traditioner mellan Tyskland och Málaga, skriver La Opinión de Málaga.