Världens konstigaste diktatur

PLUS MATS BJÖRKMAN Ett allt vanligare fenomen som förekommer i Spanien är ”hyperbol”, eller hipérbole som det kallas på spanska. Ordet syftar på något som är kraftigt överdrivet och det förekommer speciellt i den politiska debatten. En stark kandidat till Spaniens hyperbolmästare är Madrids regionpresident Isabel Díaz Ayuso.

PLUS MATS BJÖRKMAN Ett allt vanligare fenomen som förekommer i Spanien är ”hyperbol”, eller hipérbole som det kallas på spanska. Ordet syftar på något som är kraftigt överdrivet och det förekommer speciellt i den politiska debatten. En stark kandidat till Spaniens hyperbolmästare är Madrids regionpresident Isabel Díaz Ayuso.

Ayuso skördade nyligen en ny personlig triumf när hon säkrade riksåklagaren Álvaro García Ortiz’ skalp. Hon förvandlade fallet med sin sambo Alberto González Amador, misstänkt för grovt skattebrott, till en personlig vendetta. Med hjälp av sin ständige vapenbärare Miguel Ángel Rodríguez spred hon bluffen att regeringen stoppat ett påstått försök av riksåklagarämbetet att nå en förlikning med Amador. Det var i verkligheten sambon som försökte undvika fängelse genom att, via sin advokat, i en e-post erkänna att 350.000 euro i skatt undvikits genom luftfakturor.

Förmodligen medveten om att skandalen allvarligt riskerade att skada Ayuso lyckades hon vända fokus från sin sambo till riksåklagaren. Álvaro García Ortiz försökte nämligen motsäga de falska uppgifter som spridits av Ayuso och Rodríguez genom att publicera ett pressmeddelande, samtidigt som mejlet från sambons advokat till åklagarämbetet läckte ut till media.

Nu har alltså Högsta domstolen dömt García Ortiz till två års avstängning och att betala 10.000 euro i skadestånd till González Amador. Riksåklagaren, som riskerade fängelsestraff, avgick dagar efter domen. Motiveringen till utfallet har inte förkunnats ännu, men det relativt lindriga straffet tyder på att domstolen inte kunnat styrka att det varit just García Ortiz som läckt ut mejlet. Han kan istället ha fällts för de uppgifter som inkluderades i pressmeddelandet, trots att dessa vid det laget var allmän kännedom genom det som publicerats av flera medier.

Hur som helst är det inte första gången Ayuso lyckats vända en skandal som skakat en av hennes närmaste till att leda till sina rivalers fall. Minns hur hon fick den tidigare PP-ledaren Pablo Casado och hela hans partistyrelse på fall efter att den ifrågasatt de 280.000 euro som Ayusos bror tjänade i provisioner för försäljningen av munskydd till Madridregionen i inledningen av pandemin.

Inte oväntat hade Isabel Díaz Ayuso svårt att dölja sin skadeglädje när hon framträdde för att kommentera domen mot riksåklagaren. Hon attackerade sin vana trogen även regeringschefen Pedro Sánchez, som hon anklagar för att ha beordrat en kampanj för att svartmåla henne. Ayuso gjorde gällande att Spanien upplever en diktatur, vilket inte var första gången.

Det är anmärkningsvärt att regionpresidenten i Madrid så lättvindigt anklagar en demokratiskt vald regering för att agera diktatoriskt. Om något land borde Spanien veta vad en verklig diktatur är, och Ayusos utspel skedde dessutom precis när det uppmärksammats att det är exakt 50 år sedan Francisco Francos död.

Men oavsett om man inte har en aning om historia så faller Ayusos påstående att den nuvarande regeringen agerar diktatoriskt på sin egen orimlighet. Vi har nämligen just nu en av de svagaste regeringar som Spanien haft i demokratisk tid. Det finns otaliga bevis på detta.

Den nuvarande vänsterkoalitionen, bestående av PSOE och Sumar, har i dagsläget endast 147 egna mandat i parlamentet (fyra från Podemos bröt sig ur Sumar strax efter valet och PSOE:s José Luís Ábalos sitter numera som oberoende ledamot). Det krävs 176 röster för egen majoritet i den nedre kammaren, vilket innebär att regeringen är beroende av stöd från ett flertal andra grupper för att få igenom sina förslag. Ett bevis på att det är en komplicerad ekvation är att ingen ny budget antagits sedan valet 2023. Det kännetecknar knappast en diktatur.

På den juridiska fronten är både regeringschefens hustru och bror föremål för juridiska utredningar och brodern ställs inför rätta i februari nästa år för misstänkt korruption. Samtidigt har riksåklagaren alltså just dömts och tvingats lämna sin post. Vilken diktatur skulle det kunna förekomma i?

Anmärkningsvärt är att medan Ayuso gör gällande att vi just nu upplever en diktatur, så vägrar hon tillåta uppförandet av en minnesplatta som ihågkommer den systematiska tortyr som utfördes av Francos hemliga polis i källarlokalerna till den byggnad vid Puerta del Sol som idag inrymmer regionstyret och där Ayuso alltså har sitt kontor i dagsläget.

Nyligen har Ayuso även vägrat presentera en förteckning över samvetsvägrare mot dödshjälp inom regionvården, vilket lagen kräver. I vilken äkta diktatur skulle ett regionalt styre kunna opponera sig mot en antagen rikslag på det viset?

Vi lever i en tid när det mesta inom politiken handlar om att få så stor uppmärksamhet som möjligt på sociala medier och i detta syfte är det många som tar i allt vad de kan, vare sig det de säger är sant eller inte. Jag nominerar därmed ”hipérbole” till Årets ord.

Mats Björkman Sydkusten