Man kallar mig Lollipop man

PLUS BENGT SÄNDH Godisklubban, har det sagts mig, är en spansk uppfinning och jag kan tänka mig hur det gick till när man fick idén. Jag ser framför mig en liten spansk gumma som kokar karameller i en gryta. Hon tar en pinne och rör om i smeten. Så lägger hon pinnen ifrån sig på spiselhällen. En stund senare får ett barn syn på den och börjar suga och slicka på den. Syskonen tjatar om att de också vill ha en sådan pinne och så är klubban uppfunnen.

PLUS BENGT SÄNDH Godisklubban, har det sagts mig, är en spansk uppfinning och jag kan tänka mig hur det gick till när man fick idén. Jag ser framför mig en liten spansk gumma som kokar karameller i en gryta. Hon tar en pinne och rör om i smeten. Så lägger hon pinnen ifrån sig på spiselhällen. En stund senare får ett barn syn på den och börjar suga och slicka på den. Syskonen tjatar om att de också vill ha en sådan pinne och så är klubban uppfunnen.

Tänk så praktiskt: En karamell med handtag. Hela familjen täljer pinnar som gumman doppar. Det blir en världshit som lanseras som Chupa Chups. På svenska heter den klubba och Lollipop på engelska och på tyska: Lutscher. Tänk att ingen tog patent på eller mönsterskyddade klubban. Den gumman hade legat högt upp på börslistorna i dag.

I vår svenska matvarubutik här i Fuengirola hittade min fru klubbor med saltlakrits. Hon hade ofta en sådan i munnen när hon satt vid datorn och släktforskade. Hon bad mig köpa några i vår svenska affär. På hemväg mötte jag en ung dam jag jag kände. Vi växlade några ord och så fick jag infallet att ge henne en klubba. Hon tog skrattande emot konfekten och gjorde tummen upp. Succé tänkte jag och sedan dess har jag alltid några klubbor i fickan.

Det var så det började. Jag köpte 20 klubbor åt gången och såg till att alltid ha några i min högra jackficka. Jag gav klubbor till damer i alla åldrar och fick alltid ett leende eller skratt till svar. Kan man glädja med så lite, tänkte jag, och fortsatte och strax kallade man mig Lollipop man.

Ibland får jag frågan: Varför är det bara damer som du ger klubbor. Jag svarar med ett skabröst skämt: Det är för att dom inte skall förlora sugförmågan. Karlar skall ha glass för att bevara slickförmågan. men den får dom skaffa själva. Jag vägrar att gå omkring med glass i fickorna.

Jag ger bara klubbor till damer och till barn av båda könen. Men det finns undantag. För några år sedan led jag en hjärtinfarkt och sedan dess blir jag undersökt av läkare en gång om året. När han förklarat att allt ser bra ut så gav jag en klubba till hans sköterska och då måste även han få en. De skrattade gott.

Min fru och jag har samma husläkare, som är en kvinna runt de femtio. Henne ger jag alltid en klubba. Då flirtar hon med mig och ger mig en slängkyss som jag besvarar. Sedan frågar hon min hustru om hon blir svartsjuk. I går var vi där och då gav jag husläkaren en klubba i form av ett rött hjärta. Corazón, påpekade jag, för att briljera med mina språkkunskaper.

Vi besöker vårdcentralen i Las Lagunas ett antal gånger varje år. På väg dit finns en liten kiosk med en go liten gumma i. Jag behöver inte säga något, ty så fort jag visar mig i luckan så plockar tanten ihop en påse med tio klubbor.

Så följde jag min fru till sjukhuset Costa del Sol och medan hon var inne hos läkaren satt jag i det stora väntrummet tillsammans med en massa människor. På ena kortsidan satt en pappa med sin dotter som var i sjuårsåldern. Så kom en sköterska som skulle droppa någonting i barnets båda ögon. Flickan gnydde och var så rädd så hon darrade men pappan höll henne om axlarna. Flickan fick sina droppar och grät en skvätt. Då gick jag bort till flickan och gav henne en klubba som hon ivrigt tog emot. Pappan tackade mig, några i väntsalen applåderade och andra gjorde tummen upp.

Jag hade stått några minuter för länge på parkeringen på Paseo Marítimo och den vackra parkeringsvakten hade just tagit upp sin terminal då jag gav henne en klubba. Hon skrattade och gick vidare. Det skulle aldrig fungera i Sverige

Jag ger aldrig klubbor till barn om inte föräldrarna är med. Barnet kan vara diabetiker. Vidare finns risken att jag blir misstänkt som ”ful gubbe”.

I den lilla andalusiska byn Grazalema satte jag mig vid ett bord på en uteservering för att svepa en öl. Vid bordet intill satt ett par med sin lille busgrabb som sprang omkring och lekte. Plötsligt ramlade han och och fick ett skrapmärke på sitt knä, men så fort han började gråta fick han en klubba i näven och smärtan var som bortblåst. Föräldrarna log vänligt och tackade mig.

Finns ingen medicin som botar små sår lika effektivt som en klubba. Börjar nästan tro satt de innehåller något snabbt smärtstillande medel.

Bengt Sändh