Bengt Sändh minns en av sina många trubadurkollegor som inte längre finns kvar.

Min vän Bernt Staf - 1

09 dec 2025 | 06:59

PLUS BENGT SÄNDH Har svårt att somna. Ligger vaken flera timmar i mörkret. Tänker och minns. ”Jag måste ringa Bernt Staf. Nä, visst fan, han är ju död”. Sånt händer mig ofta. Vi var ett fyrtiotal trubadurer, men de som fortfarande är i livet är Jeja Sundström, Rune Andersson, Finn Zetterholm och jag. Men nu tänker jag på Bernt Staf.

Slutet av sextiotalet. Min bror kände två killar som hade en stor båt, en kanalgaleas, som låg vid kaj i Nybroviken. Han fick deras tillstånd att öppna illegal nattklubb ombord för oss trubadurer med vänner och där skulle vi kunna dricka brännvin till systempriser. Det var livat i några månader. Vi spelade och sjöng nätterna igenom. Så plötsligt kom en ny kille med gitarr och sjöng. Det var någonting nytt, annorlunda och spännande, för det var Bernt Staf.

Fred Åkerström tog med Bernt till sitt skivbolag Metronome, som genast lät honom göra en egen LP-skiva som fick namnet ”När dimman lättar”. Säger dig detta ingenting så är jag säker på att du minns visan ”Familjelycka” som börjar: ”Du är så söt när man ser spetsen på din tunga.” Den blev våldsamt populär och Bernt gjorde sitt stora genombrott. Han blev lite stor själv också så när han följande sommar skulle fara på folkparksturné krävde han samma gage som Cornelis och Fred Åkerström, med påföljd att han fick ett ensiffrigt antal jobb.

Jag gillade Bernt och vi träffades ofta. Min 13-åriga dotter Sabina ”älskade” Bernt Staf så jag fixade hans affisch som hon genast satte upp på sin sovrumsvägg. Så överraskade jag henne genom att ta med Bernt hem klockan tio en kväll när hon gick omkring i bara nattlinnet. Hon blev arg, stängde in sig på sitt rum och hatade mig i flera dagar.

Det är inte så lätt för stockholmsgrabbar att skriva visor om jordbruk så en dag psykade jag Bernt genom att säga: Jag gillar din visa Familjelycka, men du sjunger att du:

”vill leka lustgård med en kvinna som är mogen
och så min havre i en fåra bakom plogen”.

Det måste du ändra, sa jag. Man sår inte havre i några fåror. Havre bredsår man. Du får ändra till: ”och sätta potatis i en fåra efter plogen”.

Potatis är inte så romantiskt så Bernt blev illsur och pratade inte med mig på ett par veckor. Men så en dag när vi möttes på en krog i Gamla stan kom han emot mig och skrek ”Potatis!”.
Vi skrattade och var vänner igen.

Jag brukar säga att den artist som slår igenom snabbt kan försvinna lika snabbt. Det stämde lite på Bernt för hans andra LP sålde alls inte lika bra och han hade dåligt med spelningar.

År 1976 gifte sig kungen med Silvia och strax därpå blev jag uppringd av Sveriges Television i Umeå. Man skulle göra ett soffprogram där man skulle diskutera monarkin och där ville man att jag skulle vara med. Jag är ledsen, sa jag, men jag är inbokad i Göteborg den helgen. Så fick jag en idé och sa:
– Jag råkar veta att Bernt Staf som denna vecka jobbar i Kiruna passerar Umeå när han skall hem just denna dag.
– Ja, men har han någon visa om monarkin?
– Ja, ljög jag, och talade om att de kunde ringa honom på Järnvägshotellet i Kiruna. Sedan ringde jag själv och fick tag på Bernt och sa:
– Du måste skriva en låt om monarkin för du skall vara med i ett tv-program i Umeå om fyra dagar och den skall handla om monarkin.
– Fan, va schysst! skrek Bernt. Tack jag fixar det. Jag har inte varit i tv på länge!

Jag såg aldrig programmet men det talades och skrevs väldigt mycket om Bernts insats. Han hade framfört en mycket rolig visa som delade Sverige i två läger, som väckte ursinne hos många och stor munterhet bland andra. I visan gratulerade han de kungliga till giftermålet. Han sjöng med värme att ”Tänk om dom inte kan få barn. Det är många par som inte kan. Då får väl dom göra som alla andra barnlösa. Dom får adoptera en unge från Bangladesh. Va kul! Då kan Sverige få en negerkung nästa gång!

Sverige råmade av ursinne och gapskratt och Bernt var högaktuell igen och fick massor av spelningar. Han ringde mig flera gånger och tackade för att jag fixat ett tv-jobb.

Fortsättning följer.