Det har regnat nästan oavbrutet i Andalusien sedan årsskiftet och till och med flodbäddar som normalt är torrlagda har flödat rejält i januari och början av februari. Foto: Mats Björkman

Extremväder allt vanligare

09 feb 2026 | 06:59

PLUS MATS BJÖRKMAN Den blötaste inledningen av ett år i mannaminne har präglat Spanien. Det är svårt att föreställa sig att regionstyret i Andalusien för bara något år sedan planerade att forsla dricksvatten med båtar till platser utsatta för extrem torka, som Costa del Sol.

Många av de svenskar som slagit sig ner i Spanien har aldrig upplevt en så riklig nederbörd som den efter årsskiftet. Vi som bott här längre minns andra intensiva regnperioder, vilket inte förtar att vädret utan tvekan blir alltmer extremt, vare sig det gäller rekordhöga temperaturer eller nederbörd som tvingar till evakuering av hela byar.

Bara antydan om klimatförändringar får klimatförnekare att gå i taket. ”Det är alltid varmt på sommaren” eller ”det är normalt att det regnar på vintern” dyker upp titt som tätt i kommentarsfälten när nyheter om vädervarningar eller olika värmerekord publiceras. Det blir dock allt svårare för klimatförnekarna att hävda att det vi numera upplever skulle vara naturliga väderfenomen eller sedvanliga cykler.

Om varje enskilt fenomen granskas för sig går det som regel att finna någon motsvarighet tidigare att använda som argument mot att vi skulle uppleva regelrätta klimatförändringar. Men slår man ihop mängden extrema fenomen visar statistiken tydligt att något radikalt håller på att ske.

Nu börjar det dessutom ske även enskilda händelser som i sig pekar mot att vi står inför unika fenomen. Det gäller exempelvis byn Grazalema i Cádizbergen, som enligt statistiken ligger i Spaniens regnigaste område. Byns omkring 2.000 invånare är mer vana än de flesta vid kraftig nederbörd. Men förra veckan fick hela samhället evakueras efter att det fallit nära 600 millimeter regn på mindre än ett dygn – mer än det normala under ett helt år i de flesta områden i Spanien.

I skrivande stund är det oklart när de boende i Grazalema kan återvända till sina hem. Vattenmängderna som fallit har varit så kopiösa att grundvattnet svämmade över genom golven i husen, och rasrisken är därmed stor.

Lyckligtvis har varslet från myndigheterna och mobiliseringen denna gång varit effektiv, och överlag har få personliga tragedier rapporterats i Spanien. De materiella skadorna är dock omfattande.

Det känns särskilt svårt att följa den växande mängden extremväder i en tid när allt fler makthavare klassar varningarna om klimatförändringar som en ”bluff”. Nyckelländer som USA har dragit sig ur internationella organ och överenskommelser som verkar för att försöka styra upp situationen.

Det förväntas av en bekymmersam blogg att den avslutar med en hoppingivande reflektion, men sanningen är att mycket känns ganska hopplöst just nu. Precis som dessa rader skrivs tittar åtminstone solen fram för ett ögonblick. Och om inte annat så är torkan i Andalusien över för en överskådlig framtid.

P.S. I veckan avled den spanske tidigare krigskorrespondenten Carlos Hernández vid 56 års ålder. Han lämnade en postum artikel som publicerats av tidningen ElDiario.es som är väl värd att läsa. Speciellt dessa ord (översatta till svenska) berörde mig, då de på ett mycket mer träffsäkert sätt åberopar samma saker som jag skrivit om i tidigare bloggar:

1.– Objektivitet är inte detsamma som neutralitet. Att skildra verkligheten objektivt tvingar dig nästan alltid att inte vara neutral. Om det finns en angripare och en angripen, en lögnare och en hederlig person, en korrupt och en redbar, är din uppgift att beskriva situationen med tydlighet och kraft. Jag är trött på dem som tror att det innebär att vara journalist att utan filter återge båda parters version, utan att ifrågasätta deras sanningshalt eller, vilket är ännu värre och vanligare, trots att man vet att en av dem inte är sann.

2.– För att vara en bra journalist är det nödvändigt att vara en god människa.

Vila i frid.