Nytt spel med obegripliga regler

PLUS ANNIKA ELWING Sällskapsspel måste vara bland det roligaste man kan ägna sig åt tillsammans när februarivädret är som det är. Men det är en utmaning att ge sig i kast med ett nytt spel, särskilt när den som skrivit regelhäftet själv inte verkar ha förstått vad spelet går ut på.

PLUS ANNIKA ELWING Sällskapsspel måste vara bland det roligaste man kan ägna sig åt tillsammans när februarivädret är som det är. Men det är en utmaning att ge sig i kast med ett nytt spel, särskilt när den som skrivit regelhäftet själv inte verkar ha förstått vad spelet går ut på.

Nu när minsta tjejen snart blir sju går det lättare att spela sällskapsspel med henne. Men de flesta spel vi har fungerar inte alls, så jag har gått och sneglat på ett nytt som skulle kunna vara roligt för oss alla fyra; Catan Junior. Det verkade lovande. Jag slog till när det såldes billigt i en leksaksaffär med utförsäljning.

Vi höll på det ett tag, tills i söndags som kändes som en utmärkt speldag. Sambon förberedde en skattjakt med ledtrådar som hon fick följa tills hon hittade kartongen i brödskåpet.

Spelgodis väntade, elvaåringen hade gått med på att vara tillsammans med oss en stund och testa spelet. Vi skulle bara läsa reglerna först.

Ja, reglerna. Att på ett pedagogiskt och lättförståeligt sätt förklara spelregler är svårt för de flesta. Personen som hade beskrivit Catan Junior hade behövt någon som hjälpte till. Trots illustrationer i det fyra sidor långa häftet begrep jag absolut ingenting.

Jag plockade upp en påse med båtar och piratnästen, tryckte ur spelbrickor ur kartongen, vecklade ut spelplanen och studerade vad jag hade framför mig parallellt med läsningen. Jag fattade absolut ingenting. Gick igenom punkt för punkt och förstod till slut att man måste bli av med sina piratnästen och båtar, men hur då? Sambon sökte spelinstruktioner på Youtube. Han satt med hörlurar och lyssnade, jag fortsatte med mitt regelhäfte, fnittrade till då och då, och satt till slut och skrattade så tårarna rann för att det var så obegripligt. Sexåringen, som för länge sedan tröttnat på att vänta, kom till köket för att se vad som stod på.

Det var som ett pussel som vi gemensamt försökte lösa, var och en med sina bitar av information som skulle passa ihop. Som ett spel innan spelet, men inget roligt sådant. Är det tillåtet att låta trycka ett sådant uselt regelhäfte?

Efter nästan en timmes envishet och detektivarbete ropade jag tillbaka barnen. Vi förstod tillräckligt för att spela en provomgång, så fick resten av frågetecknen rätas ut längs vägen.

Hade vi befunnit oss i Sevilla hade det inte varit några problem. Det finns en underbar liten spelbutik på en annars ganska tråkig gata i stadsdelen Triana. Därifrån kommer många av våra spel och pussel, och det är en utmaning att gå in där utan att köpa något. Det bästa är att personalen är experter på vartenda spel. De rekommenderar och förklarar. Vi var nära att gå dit flera gånger under jullovsresan till Spanien. Butiken ligger bara tjugo minuters gångavstånd från svärfars lägenhet, och en anledning till att besöka butiken var för att jag var nyfiken på det här spelet. Jag borde ha gjort det. Då hade jag inte suttit vid mitt svenska köksbord, slitit mitt hår och stångat huvudet i bordet av frustration.

Men nu skulle här spelas.

Med tärningens hjälp skulle man samla material för att köpa plats åt sina rövarnästen och piratskepp på spelplanen. En elak korp hindrar medspelarna från att få material. Jag var oväntat duktig på det här spelet. Jag vann så lätt att jag undrade om jag oavsiktligt hade fuskat, men roligt var det. Det tyckte dock inte sexåringen, som var själva anledningen till införskaffandet av det nya spelet. Hon tröttnade efter mindre än fem minuter och gick till sitt rum och lekte i stället. Vi andra tre hade kul och hade gärna spelat en omgång till, men då hade vi redan passerat mat- och sovdags, och det var skola nästa dag, så det får vänta till nästa helg.

Rekommenderar jag spelet? Nja, det är för tidigt att säga. Det är oklart om vi följde reglerna.

Men jag har två andra tips på familjespel för vinterdagar då man kanske helst stannar inne på grund av vädret, oavsett om man är i Spanien eller i Sverige. Små och lätta att ta med sig är de också.

Det allra bästa är kortspelet Miau Miau, som är lika roligt som det är enkelt. Sexåringen är lika duktig som vem som helst som är äldre, och det är kul för alla åldrar. Vi har slitit ut ett spel och fått köpa ett nytt.

Kortspelet Virus går också mycket bra att spela med både stora och små.

Dags att spela, med andra ord. Och ta med er mitt råd att handla sällskapsspel i specialiserade butiker.

Annika Elwing