Handbok för pilgrimer – del 2

PLUS MATS BJÖRKMAN Om du bestämmer dig för att pilgrimsvandra till Santiago de Compostela är det första du behöver göra att bestämma var du vill starta. De flesta går den franska leden, vilket innebär att det är den mest belastade.

PLUS MATS BJÖRKMAN Om du bestämmer dig för att pilgrimsvandra till Santiago de Compostela är det första du behöver göra att bestämma var du vill starta. De flesta går den franska leden, vilket innebär att det är den mest belastade.

Det är speciellt de sista fem dagsetapperna från Sarria på den franska leden som samlar flest pilgrimer (om vi nu ska kalla dem för det…). Det är den sträcka som har bäst infrastruktur och tjänster med bara några kilometers mellanrum, men också den där du sällan går för dig själv och där det under högsäsong (påsk och sommar) stundtals kan vara svårt att finna övernattningsplatser.

Mitt första grundtips är att undvika att gå under absolut högsäsong. På sommaren kan det dessutom vara väldigt varmt även i nordligaste Spanien. I praktiken kan man vandra när som helst på året, men förutom vädret måste man ha i åtanke att under lågsäsong kan många härbärgen vara stängda, åtminstone de som drivs privat.

Förutom att välja startpunkt behöver du sålunda även bestämma dig för när du ska starta. Bästa tiden att vandra är från slutet av februari fram till (inte under) påsk. Då är det ännu inte för varmt, antalet pilgrimer är lagom stort och dessutom blommar det överallt. Från slutet av september till och med november är också en bra period, mellansäsong och möjlighet att uppleva vackra höstfärger.

När du bestämt led och datum är det dags att börja införskaffa det mest grundläggande som behövs för vandringen. Det omfattar i första hand en bra ryggsäck. Den ska vara precis så stor så att den rymmer allt du behöver. Var dock försiktig med alla ”för säkerhets skull”, som tynger ryggsäcken i onödan.

Grundprincipen är att ryggsäcken inte bör väga mer än tio procent av din kroppsvikt, men detta är det få som klarar att uppfylla. Speciellt om man räknar in vatten och mat också, som i sig kan väga flera kilo på sträckor där det är svårt att fylla på vatten.

En ryggsäck som rymmer mellan 40 och 50 liter är att rekommendera. Den behöver inte vara särskilt dyr, men väl anpassad för långa vandringar. Absolut nödvändigt är att den ska ha spänne för midjan, för genom att dra åt stadigt om livet ser du till att bära vikten på höfterna och inte axlarna och ryggen.

För en verklig pilgrimsupplevelse behöver man komma ur sin bekvämlighetszon. Det är i de enklaste härbärgena man träffar de intressantaste människorna. Var redo att sova i tvåvåningssängar i salar som kan rymma flera dussin personer. För att sova på härbärgen är det också ett grundkrav att du har med dig din egen sovsäck. Välj den tunnaste och lättaste modellen. Om det är kallt finns det som regel (men inte alltid) filtar att låna. I annat fall får du ta på dig varma kläder.

Fundamentalt är naturligtvis att du väljer rätt skor. Här finns alla möjliga slag att välja mellan och det är bland annat avhängigt av vad du föredrar och vilken terräng du ska gå i. En del brukar rejäla vandringskängor med skydd för vaden, medan andra brukar luftiga låga joggingskor. Om du ska vandra ”på riktigt” och i ombytligt väder och underlag bör skorna dock vara vattentäta och någorlunda stöttåliga.

Oavsett vilka skor du väljer finns det två viktiga grundprinciper. De ska vara minst en storlek större än vad du normalt brukar och ordentligt ingångna innan du ger dig ut på pilgrimsvandringen. Se till att börja träna minst några veckor i förväg, så att både din kropp och dina skor kommer i trim.

Det handlar inte om att bygga upp en extrem kondition, utan om att vänja senor och leder vid långvarig belastning. Packa din ryggsäck med några kilo och gå kortare sträckor i dina tänkta vandringsskor. Trappa gradvis upp distansen och sök dig till kuperad terräng. Har dina fötter och ben fått smaka på denna belastning hemma, blir chocken betydligt mindre när du väl står vid din startpunkt.

Jag använder vandringsstavar och rekommenderar dessa starkt. Det kan känna ovant och nästan larvigt för den som inte gått med stavar tidigare, men det stöd och den avlastning på benen dessa ger i framför allt upp- och nedförslut är ovärderlig. En kompromiss är att bruka endast en stav eller en käpp.

Fortsättning följer

Mats Björkman Sydkusten