Efter sju fredagsmys går planet till Sevilla, som vi längtar! Foto: Annika Elwing

Något att se fram emot

02 sep 2026 | 06:59

PLUS ANNIKA ELWING Här går det fort! I den ena stunden är jag på väg att flytta hem till Spanien, i den andra har jag fått en tjänst och blir kvar i Sverige med delar av familjen. Det innebär att planerna för hösten har ändrats ordentligt, men det blir nog bra ändå!

Den ursprungliga planen var klar. Vi skulle nu i dagarna installera oss i huset som väntade i Aracena, träffa alla vänner och komma i ordning innan skolan börjar nästa vecka. I oktober skulle jag återgå till att jobba som reseledare, hade en cykelresa i Algarve och guidade turer i Lissabon, Andalusien runt och Peru på den här sidan årsskiftet. Ferior, släktträffar, den europeiska filmfestivalen i Sevilla och obegränsat med spanska livsmedel – mycket att se fram emot, med andra ord!

Som jag skrivit om tidigare kastades planerna omkull och omöjliggjordes när sambon blev tilldelad en skola mycket långt från där vi skulle bo. Nu är han i Spanien och jobbar och jag är kvar i Sverige med barnen.

Livet i Sverige är lugnt och tryggt, men inte särskilt roligt. Så vi försöker muntra upp oss med diverse trevligheter. Nåväl, bokmässan i Göteborg är det bara jag som ser fram emot, och den fantastiska spökvandringen i Tibro är sjuåringen egentligen för liten för. Och hon är rädd att vi ska gå vilse i den stora majslabyrinten.

Men den stora händelsen vi går och längtar efter är höstresan till Spanien, barnen och jag. Vi reser två dagar innan höstlovet börjar. Lämna lugna, välfungerande Sverige en stund och resa hem till livsglädjen. Med sjuåringen räknar jag ner tiden i antal fredagsmys innan det är dags att åka – sju stycken i skrivande stund.

När saker och ting känns övermäktigt tänker jag på resan.

Planet går mycket tidigt, vi behöver åka hemifrån mitt i natten, men landar i Sevilla redan vid tolvtiden. Kanske kommer svärfar och hämtar oss. Han kommer säkert att laga skaldjurspaella och vi kommer sitta vid bordet med den rödrutiga duken som alltid, samma duk som för över 20 år sedan när jag kom dit första gången, och lägenheten kommer att vara exakt samma, som om ingen tid har passerat.

Redan samma eftermiddag tänker jag klippa mig. Det är så fruktansvärt dyrt i Sverige. Jag har hittat en bra frisör en kort promenad från svärfar. Det blir middag på restaurangen vid Plaza Santa Ana, och jag vet redan att vi kommer beställa friterad bläckfisk av olika slag, jamón och grillat ibericokött.

På lördagen är det Feria del Jamón i Aracena, så då åker vi upp till bergen, går på marknad på förmiddagen och tänder grillen med vännerna och har grillfest tills det blir mörkt, allra minst. Säkerligen sover vi över och stannar på söndagen också.

På måndagen jobbar sambon och alla barnens kompisar är i skolan. Kanske kan vi låna svärfars bil och åka till havet.

Under veckan blir det minst en ensampromenad i Sevillas smala gränder och förbi mysiga torg. Och en kväll på Cine Avenida, enda bion med film på originalspråk.

Jag ska ta med jobbdatorn och ägna ett par eftermiddagar åt jobb på distans. Lyxigt ändå, att man kan göra så.

Vi tänkte ta med äldsta dotterns bästa kompis till nöjesparken Isla Mágica där det är halloweentema, eftersom dottern inte fick något riktigt födelsedagsfirande vare sig när hon fyllde elva eller tolv. Vi var i Sverige, kompisarna i Spanien.

Programmet för sista oktoberhelgen är givet. Då blir det halloweenfirande hos barnens kusiner. Hela gänget kommer gå runt i det otroligt dekorerade bostadsområdet, få hinkvis med godis, vi kommer beställa hämtmat och sova över medan ungarna har pyjamasparty på nedervåningen. Dagen efter reser vi tillbaka till Sverige.

Men vilket höstlov att se fram emot! Som vi längtar!

--

P.S. Det har blivit många veckoinlägg för Sydkusten och jag har tyckt om att skriva dem, men detta blir det sista för nu. Det här året då jag har barnen själv och jobbar heltid i Sverige räcker tiden inte till längre. Tack för den här tiden, och på återseende, hoppas jag!