När AI – eller snarare människan – flippar ur

PLUS RICHARD BJÖRKMAN Artificiell intelligens är ett fantastiskt verktyg, särskilt när det används med eftertanke och förhoppningsvis en viss dos mänskligt omdöme bakom spakarna. Ett konkret exempel visar att så inte alltid är fallet.

PLUS RICHARD BJÖRKMAN Artificiell intelligens är ett fantastiskt verktyg, särskilt när det används med eftertanke och förhoppningsvis en viss dos mänskligt omdöme bakom spakarna. Ett konkret exempel visar att så inte alltid är fallet.

Jag erkänner att jag har varit sen på bollen när det gäller AI, men det är aldrig för sent att börja. På ett eller annat sätt kommer vi alla att behöva förhålla oss till tekniken, vare sig vi vill eller inte. Den som står helt utanför – oavsett om det är en privatperson, ett företag, en skola, en vårdinrättning eller en tidning – riskerar att halka efter. Ju tidigare man anpassar sig till den nya eran, desto bättre.

Jag förbryllas och fascineras av utvecklingen, av tempot och av allt som redan går att göra. Möjligheterna verkar överskrida ens egen fantasi. Det är svindlande och också lite skrämmande. Plötsligt känner man sig ganska liten.

Det skräckexempel som fått mig att skriva dessa rader handlar dock varken om mördarrobotar som tar över världen eller andra dystopiska risker. Det handlar om en kort video från Ronda – eller rättare sagt vad som uppges föreställa Ronda. Och videon illustrerar vad jag just nu ser som den stora baksidan med AI: att vem som helst kan göra vad som helst.

Som så många andra har jag ett flöde i sociala medier fullt av nyheter, bilder, videor, memes och reels. En del är intressant och underhållande, medan mycket passerar förbi utan att väcka några större eftertankar. Det är heller inte lätt att i farten avgöra vad som är äkta, bearbetat eller helt påhittat.

Så dök den här videon upp. Först trodde jag att den var från min älsklingsstad Ronda, men när jag tittade närmare insåg jag att den var helt AI-genererad. Varken staden, landskapet eller reportern var äkta.

Nu kanske någon tänker: Vad finns det att irritera sig på? Det är väl bara en film? Jo, visst. Men det som får mig att reagera är att verkligheten redan är så fantastisk. Spanien är fullt av enastående platser att bo på, besöka, fotografera och filma – eller bara njuta av med en kall caña på ett café. Ronda är en sådan plats, med en av Spaniens mest kända vyer: Puente Nuevo, bron över ravinen El Tajo, som stod klar i slutet av 1700-talet.

Jag förstår nöjet i att leka med tekniken – att skruva till perspektiven och skapa fantasivärldar. Det kan vara både roligt och inspirerande. Problemet uppstår när en påhittad version av en plats presenteras som verklig. Då är det inte längre bara en kul idé, utan vilseledande information.

Den som aldrig har varit i Ronda kan lätt få intrycket att staden ser ut som den gör i videon. Och just där ligger faran: den falska bilden riskerar att ersätta den verkliga.

AI får gärna hjälpa oss att upptäcka världen. Men låt de fantastiska platserna få vara som de är, med sina egenheter och sin skönhet, och respektera deras historia, som ofta är flera hundra år gammal. Allt behöver inte en falsk digital ansiktslyftning.

Kanske är det förresten dags att döpa om reels till ”unreals”?

Se åsyftad ”unreal” nedan: