Bostadspolitiken i Spanien lyder i första hand under den regionala förvaltningen. Det är en av förklaringarna till att det hittills saknats en statlig lag och det innebär också att många av de bestämmelser som nu träder i kraft främst handlar om rekommendationer, som inte är obligatoriska för de lokala myndigheterna att åtlyda. Trots det har lagens olika beståndsdelar varit föremål för stor debatt, inte bara från de partier som motsätter sig den utan även från vänsterpartierna som är de som främst drivit igenom reformen och som diskuterat dess innehåll sedan 2018.

Enligt den spanska grundlagen har alla medborgare i Spanien rätt till en anständig bostad. Verkligheten är dock att spekulationerna på fastighetsmarknaden, de höga priserna och det begränsade utbudet av hyresobjekt gör att många har svårt att skaffa sig eget boende. Medelåldern när ungdomar lämnar familjebostaden är bland den högsta inom EU och många är väl över 30 år innan de flyttar hemifrån.

Genom den nya lagen vill regeringen och dess stödpartier genomföra en omfattande reform av bostadssituationen i landet och rätta till de många brister som hittills existerat. För motståndarna är lagen näst intill grundlagsvidrig för att den uppges inkräkta på individuella rättigheter (främst uthyrarnas), medan många av de som stöder bostadslagen menar att den inte går tillräckligt långt. Bland annat berör lagen inte turistbostäder som hyrs ut på kort tid.

Fastighetsportalen Fotocasa har listat de främsta punkterna i lagen, som är följande:

1. Klassificering av särskilt ansträngda områden
Särskilda regleringar ska gälla i områden där bostadspriserna ökar onormalt mycket. Vilka områden det är bestäms av regionmyndigheterna, men baseras på främst två parametrar:
a. Om bostadspriserna i området stigit de senaste fem åren mer än tre punkter högre än inflationen.
b. Om de genomsnittliga bostadskostnaderna överstiger 30 procent av genomsnittslönen i det aktuella området.

2. Klassificering av fastighetsägare
Två typer av fastighetsägare definieras, som undergår olika bestämmelser:
• De som äger fem bostäder eller fler (grundförslaget satte gränsen vid tio bostäder) klassas som storägare, vare sig de är bolag eller fysiska personer.
• De som äger färre än fem bostäder klassas som småägare.

3. Begränsningar av hyreshöjningar
De årliga höjningarna av hyran ska ske enligt ett särskilt index som ska upprättas av de statliga myndigheterna och som är fristående från inflationen. I händelse av kraftiga inflationsökningar som det senaste året kommer hyreshöjningarna vara betydligt lägre. I en övergångsfas under 2024 fastställs den maximalt tillåtna höjningen till tre procent, efter att ett särskilt dekret de senaste två åren satt gränsen vid två procent. Från och med 2025 ska det nya hyresindexet gälla.

4. Pristak på såväl hyrespriser som hyreshöjningar i ansträngda områden
I de områden som klassats som ansträngda enligt punkt 1 kommer det att råda särskilda begränsningar för hur mycket hyresobjekt får kosta i månaden samt hur mycket priset får höjas varje år.

5. Kontraktskostnaderna ska täckas av värden
Alla byråkratiska kostnader vid tecknande av hyreskontrakt ska bekostas av husvärden. Hyrestagaren ska endast betala hyran och avtalad deposit.

6. Förbud att inkludera nya kostnader i hyran
Hyreskostnaden får inte höjas medelst nya avgifter som inte varit inkluderade tidigare, som exempelvis comunidad, sopavgift, med mera.

7. Förbud att avtala hyresvillor som kringgår lagen
Hittills har det varit möjligt för hyresvärdar och hyrestagare att avtala villkor som inte alltid följt gällande bestämmelser. Detta förbjuds helt, då hyresvärden befinns i många fall besitta en maktposition som tvingar hyresgästen att acceptera villkor som hen egentligen inte är överens om.

8. Begränsningar av vräkningar av utsatta familjer
Den nya lagen fastställer att i den händelse att hyresgäster ska vräkas och dessa befinns utgöra en så kallad utsatt familj, exempelvis som har små barn, måste processen fördröjas medan myndigheterna försöker finna en alternativ bostad i syfte att undvika att familjen hamnar på gatan. Denna norm gäller endast om hyresvärden är en så kallad storägare, men har brukats av kritiker mot lagen som argument för att den gynnar husockupanter. Likaså att lagen förbjuder vräkningar som sker utan varsel.

9. Skatteförmåner vid uthyrning
För att stimulera hyresmarknaden erbjuds husägare omfattande skatteavdrag om de hyr ut sina bostäder på långtid. Värden kommer som standard kunna dra av 50 procent av sina hyresintäkter, 70 procent om hyresgästerna är yngre än 36 år och hela 90 procent om hyresbostaden ligger i ett så kallat ansträngt område.

10. Höjd fastighetsskatt för tomma bostäder
För att ytterligare stimulera hyresmarknaden ges kommuner rätt att höja fastighetsskatten IBI med upp till 150 procent för bostäder som varit obebodda i minst två år. Det gäller enbart ägare som har mer än fyra bostäder i sitt namn i en och samma kommun.

11. Socialbostäder skyddas
De fastigheter som uppförs på tomter som är klassificerade för sociala ändamål får inte ändra sin klassificering som sociala bostäder så länge tomten behåller denna benämning. I vilket fall består klassificeringen som särskilt skyddade bostäder, med de prisregleringar det innebär.

12. Möjlighet till subventionerade bostäder
Myndigheterna ges möjligheten, vid behov, att upprätta särskilda förmåner för att öka utbudet av hyresbostäder. Detta är villkorat att det inte går emot andra lokala förordningar.