Politik smakar illa

VINSPALTEN Det är trist när det går politik i vin. Det hände härom året när Katalonien skulle få utökad självständighet. Upprörda spanjorer kallade till bojkott av cava från Katalonien. ”Drick enbart cava från Spanien” var slagorden.

Kampanjen drogs igång strax före jul, den månad på året då det säljs i särklass mest cava. Tyvärr så tillverkas nästan ingen cava utanför Katalonien. Där produceras 95 procent av de 200 miljoner buteljer som görs varje år.

Visst blev bojkotten en framgång för de få producenterna i Rioja och Valencia som sålde slut innan Lucia. Men när spanjoren inte kunde hitta någon spansk cava blev det mycket tyst och man köpte den från Sant Sadurni d’Anoia. I Spanien är det ingen jul utan cava och inte ett nytt år heller.

Det var 1872 som Josep Raventós först gjorde 3 000 buteljer vin med en andra fermentering i flaska. Hans son, Don Manuel, initierade expansionen och var den som gjorde Codorniú till ett begrep. Andra vinbönder i staden började också tillverka cava och på 1920-talet var den spanska champagnen ett faktum.
Från början användes huvudsakligen av tre druvor – macabeo, parellada och xarel-lo. Under 1970-talet experimenterade man också med den mest populära druvan från Champagne – Chardonnay, som blev tillåten för cava 1984.

En sak är viktig med cava – den är en färskvara. Den blir inte bättre i flaskan, snarare tvärtom. För mig är den en perfekt appretif. Den behöver inte vara kall, sval är nog den bästa temperaturen om det är en brut. Just nu tycker jag väldigt bra om Gramona Imperial, 2002 Brut Gran Reserva. Den kostar omkring 14 euro i butik.

Björn af Geijerstam