Det regnar öken och vår granne har sandfobi. Förr sa man att sanden i regnen kom från Sahara, men det stämmer naturligtvis inte längre. Det regnar ju sand även vid uppehållsväder! Nej, sanden kommer från alla byggarbetsplatser längs kusten, så det så. Nu till grannens nojja. Hon bor i ett stort hus med stort järnstaket runt tomten. Staketet samlar sand så det står härliga till, och det här tål hon inte. Varje dag börjar därför på samma sätt; fram med stora spolslangen och sedan ödsla med det värdefulla vattnet så att gatan varje morgon ser ut som efter ett nattligt skyfall. Det är egentligen sanslöst, men som sann spanjor lägger jag mig inte i grannarnas förehavanden. Dom sköter sitt, och låter mig sköta mitt. Fast ibland får jag faktiskt lust att bli riktigt svensk och hålla ett förmanande tal om vikten av att vara sparsam med vårt dyrbara vatten. Och kanske är det här problemet ligger. Vattnet på kusten är alldeles för billigt. I Sverige kostar det mellan 14 och 18 kronor kubiken, här knappt tre!

Apropå vatten så kommer ostindiefararen Götheborg III på besök till Cádiz under senare delen av denna månad. I skrivande stund befinner sig skeppet i farvattnen utanför Galicien, men 15-18 november beräknas det lägga till i den gamla hamnen inne i centrala Cadiz. Där stannar det sedan till 28 november, och allmänheten är välkommen ombord för studiebesök under dagar och tider som finns på hemsidan www.soic.se Från Fuengirola kommer det bland annat att gå en buss med intresserade 27 november. Det har SWEA Málaga sett till.

Tillgång till internet hemifrån blir allt vanligare i Mijas visar en färsk undersökning. Vartannat hushåll är numera uppkopplat, vilket placerar Mijas på den övre halvan av uppkopplade spanska kommuner.

Tillbaka så till grannarna, fast nu en annan. Den här gången handlar det om grannen som har områdets absolut ståtligaste palm på sin terrass. Eller rättare sagt hade. Palmen, som är av den där sorten som ser ut som en jättelik ananas, har under några år växt till sig så det knakat. Det har knakat rent bokstavligt i både trädgårdsmurar, terrassplattor och husfasad. Så nu är muren riven och palmen ska bort. Något att tänka på för den som vill förgylla sin trädgård med något exotiskt. Rådfråga alltid någon erfaren expert innan ni gräver ner växtvilliga palmer och fikusar. Vad som i kalla nord sällan blir annat än krukväxter kan i vårt klimat bli jättelika träd som ställer till mer obehag än sprider glädje.

Och så några ord om vädret. Vilken oktober vi hade i år. Ovanligt varm säger nog de flesta med mig och då har vi faktiskt rätt om än med minsta möjliga marginal. Endast 0,3 grader varmare än normalt om vi ser på statistiken för de senaste 30 åren.

Det blir för oss mat & vinälskare dags för riktig frossa i slutet av denna månad, närmare bestämt 21-25 november. Då hålls nämligen årets upplaga av Gastronomiska Veckan, Semana Gastronómica, uppe i Mijas Pueblo. Fem olika mästerkockar turas om att bjuda på varsin tre-rättersmeny och lika många bodegor presenterar till detta fyra olika viner. Nytt för i år är att deltagarna får följa hur rätterna tillagas och att det även kommer att hållas en work shop om vin. Skådeplatsen för denna gastronomiska utsvävning är som tidigare restaurang El Padastro. Priset är 25 euro per person och dag och det hela pågår mellan klockan 9 och 14. Om du vill vara med så ring Utlänningsavdelningen i Mijas på 952 58 90 10. Jag kan lova att det blir värt vartenda cent.

I tidigare kolumner har jag vid den här tiden på året med stor entusiasm berättat hur privilegierad jag känt mig som kunnat ta bilen upp till Mijasbergen för att handla nyplockade apelsiner och andra primörer vid vägkanten. Men i år avstår jag därför att charmen har försvunnit. Plankorna på bockarna i skuggan under fikonträden som fick utgöra varudisk är numera borta. Hela verksamheten har flyttat inomhus till en inredning som påminner om vilken delikatessbutik som helst.

Tänk att spanjorerna ännu inte har fattat att det oftast är det gamla och enkla vi utlänningar uppskattar mest. Åtminstone gör jag det.

Ta bara det här med söndagsutflykten till Ventan (vägkrogen). Snart finns det inga ventor kvar. Varenda en har blivit Restaurante! Och inte nog med det; menyer på fyra, fem olika språk och en kypare som envisas med att säga ”thank you” varje gång man klämmer ur sig ett ”por favor”… Glad är jag i alla fall över att fortfarande kunna få avnjuta färska valnötter från Coin. Den som inte provat dessa har aldrig ätit VALNÖTTER!