Tidningen El País gör tillsammans med Oriol Ripoli, specialist på traditionella lekar, en resa i tiden och tipsar om lekar som inte kräver mer än några kapsyler, tejp, papper, pennor och en kortlek. En utmärk sysselsättning i karantäntider! Samtidigt blir detta tidsfördriv en fin hyllning till mor- och farföräldrar som finns i allas våra tankar just nu. Fråga dina egna – vad lekte de när de var små?

”Las chapas”
Kapsylrallyt kommer ursprungligen från Baltimore och uppfanns av Painter 1891. Kapsylen kom först till Spanien 1921 och spelet blev populärt några decennier senare, i mitten på 1900-talet, i samband med att läsk blev vanligare och bil- och cykeltävlingar allt populärare. Det enda som behövs är att rita upp en bana, antingen på ett papper alternativt med tejp eller krita direkt på golvet eller marken, samt läskkapsyler. Fyll dem gärna med lite modellera för att de ska få tyngd. Det går även bra med små plastlock från exempelvis vattenflaskor. Deltagarna försöker en i taget få sin kapsyl att avancera framåt med hjälp av tummen och pekfingret, och utan att hamna utanför banan – då får man börja om från början! Det är tillåtet att krocka med andra och försöka få dem att hamna utanför linjen.

Alternativa spelsätt:
Fotboll: Rita upp en fotbollsplan med två kartonglådor som mål. Detta spel går att utveckla mycket i linje med riktiga fotbollsregler.
Utslagstävling: Rita en ring och lägg en kapsyl i mitten. Från ett bestämt avstånd kastar spelarna sina kapsyler i syfte att putta ut den första från ringen.
På linjen: Rita en linje på golvet/marken. Spelarna ska sedan försöka kasta sina kapsyler på linjen eller så nära den som möjligt.
Kast i koppen: Sätt en kopp på golvet och försök pricka den med dina kapsyler.

För dig som förstår spanska finns här 20 olika sätt att spela ”las chapas” på: http://www.elmercaderdejuegos.es

För mer inspiration kan du använda hashtaggen #carrerasdechapas som blivit ”trending topic” under karantänen.


”Carillas”
I slutet på 1600-talet skrev sevillabon Rodrigo Caro en bok om tidsenliga lekar och jämförde dem med lekar från antikens Grekland och Rom. Ett avsnitt ägnas åt lekar med mandlar. Enligt denna tradition spelas fortfarande i Bierzo, i León i nordvästra Spanien, ”carillas”. Det går ut på att bygga en liten pyramid av fyra mandlar, valnötter eller kastanjer. Från ett bestämt avstånd kastar man sedan en mandel med målet att träffa den som ligger på toppen.

”Xarades”
Charader är ju något universellt och de flesta svenskar vet också hur man leker. I Spanien nämns charader första gången i Francesc Maspons bok Jocs d´infants (barnlekar på katalanska) från 1700-talet. Deltagarna delar upp sig i två lag, det ena laget väljer ett ord som går att dela upp i två delar, vart och ett med en egen betydelse. Sedan gäller det att med enbart mimik få det andra laget att gissa orden, både separat och som helhet.

”La mona”
Traditionellt kortspel som bygger på en vanlig kortlek där ett av korten tas bort, blanda sedan och dela upp mellan spelarna. Varje spelare lägger undan de par (kort med samma nummer) den har på handen. Sedan tar man i tur och ordning ett kort från spelaren till vänster om en och lägger efter hand undan de par som bildas. Eftersom det saknas ett kort kommer en av spelarna sitta med ett kort kvar på handen, och denna förlorar spelet. Och för er som vill kombinera spelat med lite pyssel, gör er egen kortlek!

”La morra”
Traditionellt spel som kommer från romarna och som fortfarande spelas i Sant Carles de la Ràpita och i vissa byar i Teruel. Två spelare gömmer sin knutna näve bakom ryggen, de sträcker fram sin händer samtidigt och visar valfritt antal utsträckta fingrar. Spelet går ut på att snabbast (och korrekt) säga hur många fingrar som visas totalt. Varje rätt svar ger ett poäng och den som först når ett förutbestämt mål, vinner.