Hade något liknande pågått i Sverige hade tidningarna varit fyllda med artikelserier om de farliga arbetsplatserna. Pressen hade kört kampanjer. Tv-sändningarna hade varit fyllda med debatter. Facket hade hotat med strejk. Politikerna hade snabbt tvingats ta tag i missförhållandet. Hänsynslösa arbetsgivare som inte följt reglerna hade ställs inför rätta.

Men inte i Spanien. Här har massmedierna inte ens brytt sig om att göra en sammanfattning av läget. Varför är det ingen som bryr sig. Är det ingen som orkar? För det kan väl inte vara så att ingen vet hur man gör? För mig tog det bara några timmars grundläggande journalistiskt arbete att få fram siffrorna. Statistiken vid Ministerio de Trabajo y Inmigración i Madrid är offentlig. Siffrorna över antalet som omkommer på sina jobb för de tio senaste åren finns längst ner i denna kolumn.

En förklaring till att så många dödas på jobbet är naturligtvis det faktum att Spanien är en ung demokrati. Arbetslagstiftningen har ännu inte nått till samma nivå som Sverige. Ett annat faktum är fackets ställning. I Sverige har fackföreningarna en stark ställning och därmed kunnat vara pådrivande när det gäller säkerhetsfrågor. Numera finns skyddsombud på alla platser. På farliga arbetsplatser finns hårda regler om obligatoriskt skydd. I Spanien är facket svagt. Många är inte med i facket.

En annan förklaring till slarvet med säkerheten är den spanska machomentaliteten. Det tror jag inte på. Även i Sverige ansågs det förr i tiden vara tufft att inte bära hjälm. Nu är hjälm en självklarhet på alla byggarbetsplatser. Likaså anses det självklart i Sverige att en transportarbetare ska ha regelbundna pauser.

Under den senaste regeringen har flera nya lagar stiftats i Spanien för att höja säkerheten på arbetsplatserna. Problemet är att många struntar i att följa dem. Väldigt många dödsolyckor sker fortfarande inom byggnadsindustrin. Under förra året dödades 282 byggnadsarbetare.

Att byggsektorn ligger i topp är ingen överraskning. Tempot är uppdrivet, på många håll pågår arbetet dygnet runt. Utbildningen i säkerhetstänkande hos de anställda är bristfällig. Många är invandrare. Tacksamma för ett jobb klagar de inte över bristfällig säkerhet utan jobbar på. Girigheten får styra över säkerheten.

Förklaringarna till varför massmedierna tiger om missförhållanderna är dock svårare att förstå. Men förmodligen är det för att den spanska pressen egentligen inte är nyhetstidningar utan politiska nyhetstidningar. I stället för att ta upp samhällsfrågor som rör breda folkgrupper fortsätter de att skriva om sina politiska skandaler.

De flesta av de tio tusen som dödats på sina jobb de senaste tio åren var unga män i 20-årsåldern. De borde ha haft hela livet framför sig. Det är den stora politiska skandalen.
 
Statistiken: 2007 (844 döda), 2006 (947 döda), 2005 (935 döda), 2004 (968 döda), 2003  (1020 döda), 2002 (1101 döda), 2001 (1030 döda), 2000 (1136 döda), 1999 (1104). Statistiken innebär att Spanien hamnar sämst i västeuropa. 

I Sverige omkom 75 personer på sin arbetsplats under förra året. Siffran har legat på ungefär samma nivå de senaste åren.