Inte sedan väderstatistik började noteras i Spanien 1942 har hösten varit så varm i Spanien som i år. Genomsnittstemperaturen i till exempel Málaga var 21,4 grader under oktober vilket är två grader mer än normalt. Turisterna badar i Medelhavet långt in i november. Luftkonditioneringarna körs för fullt samtidigt som julbelysningen monteras upp.

Vinterstormarna från norr brukar inte heller komma så tidigt och vara så våldsamma som i år. I bergen i norr ligger det snö. Och i söder och i inlandet fortsätter torkan. Inte en droppe regn i sikte. I Madrid, där jag bor, börjar myndigheterna bli allvarligt oroliga för att vattendammarna inte ska räcka.

Klimatet i Spanien har blivit extremt, ena dagen är det högsommar, andra dagen vinter. Vindkraftverken snurrar som galningar den enda dagen, den andra står de stilla.

Men inte talas det om vädret bland vanligt folk för det. Inte heller talar man om klimatförändringarna på spanska barer och caféer.

Över huvud taget talar spanjorerna sällan väder. Om man frågar varför får man svaret att det ju finns så mycket annat viktigt att tala om. Den spanska solen skiner ju för det mesta, och om den inte gör det, så finns det ändå så mycket annat att tala om.

Enda undantaget vad gäller väderintresset, för det finns ju alltid ett undantag, är galicierna. I Galicien talar man ofta väder. Men så har de Spaniens sämsta klimat. Nästan alltid regn.

I Sverige är däremot det där med vädret en allvarlig fråga. Svenskar talar nästan inte om något annat. Trots att vädret nästan alltid är uselt. Men undantag för de där tre sommarveckorna förstås.

Som utlandsboende tvingas man snabbt inse att man måste ha ett speciellt känselspröt påslaget när man talar med någon vän som ringer från Sverige. Det gäller att säga rätt saker för att inte såra.

Jag har efter många år nu till slut lärt mig att alla svenskar kan delas upp i två grupper.

En mindre grupp kan vi kalla för de lutherska självplågarna. När de ringer vill de få bekräftat att de själva har hamnat i fel ände av världen. De vill veta att solen skiner i Spanien samtidigt som de själva sitter i det svenska vintermörkret och lider. Men de biter ihop. Uthärdar. De är hjältar, medan vi som bor här nere i Spanien på något sätt är svikare eftersom vi övergett våra förfäders marker.

Den andra gruppen är alla de andra. Det är den stora gruppen svenskar som varje sommar lyckas förtränga att Sverige faktiskt ligger vid polcirkeln. När vintern sedan kommer redan i oktober blir det en lika stor överraskning för dem varje år. Vinterdäcken är aldrig på när den första snön faller.

Som god vän gäller det att inte krossa deras tillvaro fullständigt och censurera väderrapporten. De älskar nämligen att höra att det till och med snöar i Spanien. Att det är i norr behöver man ju inte förklara.

I dag skiner solen som vanligt här i Madrid. Man kan fortfarande sitta på uteserveringarna mitt på dagen när solen ligger på. Det är nästan så att man längtar till snö och vinter.

God jul.