Jag minns också tjuren som föll, dödligt träffad. Blodet. Åskådarnas jubel. Fanfarerna. Färgerna. Matadorens triumf.

Tjurfäktning är ett skådespel som inte lämnar någon oberörd. Många avskyr vad de ser. Andra grips av en djup passion. 

Just nu debatteras tjurfäktningens framtid överallt här i Spanien. Utanför arenorna samlas djurvänner för att protestera medan anhängarna mobiliserar sig.
Allt började med att det regionala parlamentet i Katalonien tog upp frågan till debatt tidigare i år. I Spanien är det de autonoma regionerna som beslutar om tjurfäktning. Inrikesministeriet i Madrid ser till att regelverket följs.

I Katalonien har det alltid funnits en stark opinion mot tjurfäktning. Barcelonas stadsfullmäktige har reda tidigare slagit fast att staden i princip är motståndare, men eftersom kommunerna inte har något att säga till om hålls tjurfäktningar ändå på Barcelonas stora arena Monumental. 

En namninsamling i Katalonien mot fäktning förra året resulterade i 180 000 namn och frågan togs därför upp i det katalanska parlamentet. Resultatet kan nu bli att den socialistiska regionalpresidenten José Montilla, som själv är tjurfäktningsanhängare, “aficionado”, kan tvingas förbjuda tjurfäktning. 

Stärkta av framgångarna försöker tjurfäktningsmotståndarna få upp frågan i andra regioners parlament. I Balearerna och Kanarieöarna har inte arrangerats tjurfäktningar på åratal. Men i andra delar av Spanien, i framför allt Andalusien, Murcia och Valenciaregionen, möter förbudsivrarna hårdnackat motstånd.

Men den som väckt mest uppmärksamhet i debatten är ändå Madridregionens konservativa president Esperanza Aguirre. I mitten av mars gick hon ut och förklarade att hon inte ser någon som helst anledning att förbjuda något som har ett så stort kulturellt värde. Tjurfäktning bör kulturmärkas, förklarade hon och gjorde därmed politik av frågan.

Spanien är långt ifrån enda landet med tjurfäktning. I Frankrike arrangeras runt hundra tjurfäktningar per år och i Portugal ungefär lika många. Utanför Europa förekommer tjurfäktning framför allt i Mexiko, som har världens största arena och Colombia, men arenor finns också i Venezuela, Peru och Ecuador. Exakta siffror saknas men i hela Latinamerika rör det sig om några tusen föreställningar per år.

Av alla länder som tillåter tjurfäktning har Spanien hårdast regler och bäst statistik. Myndigheterna följer varje moment från uppfödningen av kalvarna till styckningen av köttet. Alla tjurar ska besiktigas av veterinär innan de släpps in på arenan för att garantera att djuret haft ett gott liv.

Samtidigt som tjurfäktningen ifrågasätts allt mer har det blivit populärare än någonsin att se på tjurfäktning. Under säsongen 2007 genomfördes 2 157 tjurfäktningar i Spanien, vilket var det högsta antalet sedan man började föra pålitlig statistik. Under 2008 och 2009 minskade antalet något på grund av lågkonjunkturen, men tv-sändningarna blir allt fler.

Förmodligen är det så att i tider av globalisering växer intresset för de genuina kulturyttringarna. Samtidigt är det samma internationalisering som leder till ökat motstånd. Det är i regionerna som är mest kontinentala som motståndet är störst.