Över 500 deltagare slöt upp för middag med prisutdelning på Restaurante Riosol i La Cala del Moral. Stämningen var på topp och det märks att det finns en unik sammanhållning bland domarna.Vänskapsbanden är starka, det spelar ingen roll om man är stjärndomare eller dömer juniormatcher ute i byarna.

Yrkesstolthet
Ignacio Garrido är en av organisatörerna av evenemanget och tycker att stödet från andra domare är viktigt.
– Du måste vara stolt över det du gör, menar han. Publiken tar ut sina frustrationer på oss, men glömmer att utan domare blir det ingen fotboll.

Måste man ha en särskilt stark personlighet för att bli domare?
– Nej, huvudsaken är att du älskar sporten. Resten lär du dig. Ett gott råd till ungdomar är att ta lärdom av oss “gamlingar” och inte lyssna så mycket på vad folk säger. Efter ett tag blir du hårdhudad och skakar av dig i kritiken. Vi lyssnar hellre på konstruktiv kritik från kollegor än på smustkastning i pressen.
– Vi är lite som romerna, skrattar Ignacio, vi håller ihop!

Många är ungdomar i övre tonåren, som gör ett ovanligt moget intryck. Borja Vázquez, 29, förklarar varför.
– Att vara domare blir en livsstil. Man mognar som människa och får inre styrka, självdisciplin och lär sig att lösa alla sorters situationer. I de lägre divisionerna reser vi alltid själva ute i byarna. Domaryrket öppnar många dörrar, ger värdefulla kontakter och vänskap för livet.

Hur gör man karriär som fotbollsdomare?
– Licens utfärdas av spanska fotbollsförbundet. Den får man relativt enkelt genom en kurs som tar 2-3 månader och avslutas med praktiska och teoretiska prov. Men man börjar i botten, med att döma juniorlag, och kan sedan stiga i graderna. Vi blir hela tiden bedömda av inspektörer. De poängsätter bland annat fysisk form, regelkunskap och kommunikation och etablerar en ranking.

Borja dömer i division tre, och menar att i hans ålder ar det för sent att göra karriär.
– Nästan alla har jobb eller egna företag vid sidan om. Bara i de högsta divisionerna kan man betrakta sig som domare på heltid, där kan man tjäna upp till 100 000 euro om året.

Stiger åt huvudet
Proffsdomaren José Luís Paradas, som dömer i högsta divisionen sedan 2007, menar att man bör ha fötterna stadigt på jorden om man ska komma långt i domaryrket.
– Du måste vara envis och målmedveten, men samtidigt försöka behålla arbetsglädjen. Det är viktigt att vakna varje morgon med samma lust att ge sig ut på planen.

Raúl Chavet är en ung förmåga, som har gjort kometkarriär. Just nu dömer han i division 2B, men siktar högt. Han anser att en av nycklarna till framgång är att hålla huvudet kallt.
– Ödmjukhet är en viktig egenskap. Här i Spanien är det mycket pengar i omlopp inom branchen. Fotboll är oerhört stort; 80-90 procent av all sport som sänds på TV är fotboll. Att vara ett namn inom “el deporte rey” ger status, det gäller inte bara spelare, utan även tränare, representanter och domare. Vi blir väldigt omsvärmade och det kan lätt stiga oss åt huvudet.

Kulturskillnad på planen
Raúl menar att det är mer komplicerat att vara domare i Spanien än i Nordeuropa. Att vara kunnig räcker inte; det krävs pondus och en hel del diplomati för att kontrollera spelare och tränare.
– När jag dömer utländska lag märker jag att de är mycket lugnare och mer disciplinerade, förklarar han. Man ser också att domarna stiger i kategori snabbare utomlands – här i Spanien får man ingenting gratis.

Publikens reaktioner spelar också in. De brittiska supportrarna är högljudda, men också ärliga. De buar ut sina egna spelare om de försöker fuska sig till en frispark. De spanska fansen applåderar istället!

Hur gör man för att bli respekterad?
– De första tio minuterna är helt avgörande. Du måste visa att du är rättvis och inte berörs av deras protester. Men det gäller att etablera ett lugnt tonläge, då kommer de att lystra till om du plötsligt höjer rösten.

Kroppsspråk
Hur kommunicerar ni med utländska spelare?
– Kroppsspråket är ju universellt, ler Raúl. Men spelarna är ofta väldigt språkkunniga och har jobbat i flera länder. Det brukar gå bra med engelska, men även spanska och italienska är stora fotbollsspråk. Senast dömde jag ett kroatiskt lag och märkte snabbt att det fungerade bra med italienska.
En av årets unga pristagare är Rafael Domínguez, som började döma redan som femtonåring.
– Min dröm var att bli fotbollsproffs, men jag märkte snart att jag inte skulle nå hela vägen. Att bli domare var för mig ett sätt att ändå få göra karriär i den här branschen. Många av oss är helt enkelt ofullkomliga fotbollsspelare, skrattar han.

Bland de yngsta generationerna syns också en del tjejer. Elena Gil från Antequera är 16 år och skulle gärna se fler kvinnliga domare.
– Visst är det jobbigare för oss! Vi får inte bara publikens kritik, utan dessutom en del överlägsna kommentarer från spelare och kollegor. Det gäller att ha skinn på näsan och självförtroende, då märker de snart att vi är minst lika bra. Just nu är vi bara 5-6 tjejer i Málagaprovinsen, man jag hoppas att det blir fler.

Säkerheten viktig
Allt är naturligtvis inte positivt. Den mörka sidan av fotbollen är det fysiska våldet.
– I de högre divisionerna är vi trots allt skyddade av polis och säkerhetsvakter, säger Raúl, men ute i byarna kan vi hamna i riktigt komplicerade situationer. De mindre lagen har inte råd med vakter.

José Manuel Benítez vittnar om att domarna utsätts för verkliga risker. Han är ansvarig för juniorlaget AD Malaka, och fick handgripligen skydda en domare efter en match i våras.
– Spelarna lugnar sig efter ett tag, men publiken är värre, menar han. Inte minst föräldrarna. Istället för att lugna ner sina barn, hetsar de upp stämningen ännu mer. Jag fick eskortera domaren ut till parkeringen, där vi inväntade polis. Men hans bil hade blivit vandaliserad, de hade monterat av ett hjul och kastat det i floden.

Jag frågar José Luís Paradas vad som kan göras för att förbättra domarnas arbetsvillkor.
– Det viktigaste är att utbilda ungdomarna i respekt för auktoriteter. Det gäller både i skolan och på planen. Att domarbeslut diskuteras kan vi aldrig komma ifrån och ingen är perfekt. Men vi måste vara medvetna om att domaren är en oumbärlig del av spelet, och att allt blir mycket lättare om vi respekterar varandra.