I Spanien har man ett utryck: ”I en perfekt värld är det röda vinet från Rioja, det vita från Katalonien och rosé från Navarra!” Numera är det talesättet förlegat. Det vita vinet har fått stark konkurrens från Rias Baixas i Galicien och från Rueda i Kastilien. Samtidigt har man i Navarra dragit upp de gamla vinstockarna med Garnacha-druvan, som man gjorde rosé av och ersatt dem med nya druvor med Cabernet Sauvignon i spetsen. Men på ett område så håller uttrycket fortfarande – Rioja.

Visst har man fått konkurrens från olika områden och några viner kan till och med slå de bästa Rioja-vinerna, men som helhet står Rioja obesegrad.

Först att göra affärer
Precis som i övriga håll i Spanien har man odlat vin i Rioja sedan urminnes tider, men det var här som man först kommersialiserade produkten. Den första stora omskakande förändringen skedde i mitten och slutet av 1800-talet. Det var då som vinlusen härjade i Bordeaux och många vinbönder blev utblottade. Några tog sina plantor med sig och flydde till andra sidan Pyrenéerna, ovetandes om att de spred vinlusen till Spanien. Andra hade bara sin kunskap om att göra bra vin som sitt bagage. Som tur var, var detta tiden för entreprenörer och många fick arbete som oenologer – vinmakare – på de nya bodegorna i Rioja.

Det var på en sådan bodega som en invandrare vid namn Monsieur Vigier fick anställning. Bodegan hette La Rioja Alta och låg i staden Haro.

Bodegan bildades av fem vinodlare och entreprenörer från Rioja och Baskien år 1890. Med hjälp av M. Vigier´s teknik och kunskap kunde man göra vin i den franska Bordeaux-stilen, men med en kombination av spanska druvor. Det vin man producerade var rött och det fick vila länge på ekfat. Detta gav en omisskännlig smak av vanilj - en klassisk Rioja.

Upplevelse
Det var Viña Ardanza som fick mina smaklökar att först upptäcka La Rioja Alta, när jag kom till Spanien på 70-talet. En klassisk ren Rioja med en blandning av frukt, kryddor, tanniner och en fantastisk lång eftersmak. Den är klassad som en Reserva men har lagrats som en Gran Reserva. Med tiden har jag lärt mig att detta är typiskt för denna bodega. När jag hittade lillebror av deras viner, Viña Alberdi, stod det Crianza på etiketten. I själva verket är det en Reserva och har lagrats som en sådan.

Men den allra största upptäckten av La Rioja Alta bjöd en hovmästare på Marbella Club mig på. Det var i början av 80-talet och jag var ute med min fru. Jag tror att vi skulle fira vår bröllopsdag. När jag beställde en flaska Ardanza sade hovmästaren: ”Kanske jag kan föreslå ett annat vin från samma bodega istället? Vi har just nu ett specialerbjudande på deras Gran Reserva 904 till ett pris av 1 000 pesetas.” Vi slog till och fick en verklig vinupplevelse. Det var som om tiden stannade. Detta var den bästa Rioja som jag smakat – Gran Reserva 904 från år 1970. En klient till mig satt vid ett annat bord på restaurangen och jag skickade över en flaska till honom. Han blev eld och lågor och från den dagen så var det alltid 904 som serverades på hans middagar!

Fint sällskap
Det inte bara jag som har fallit för La Rioja Alta och deras viner. Jag är i gott sällskap: spanska kungahuset, Julio Iglesias och många andra artister, en hel hög med tjurfäktare och en viss Robert Parker har glatt släkt sin törst med vinerna. Dessutom har Parker på sin berömda lista gett fem av deras viner över 90 poäng på en 100-skala och det är La Rioja Alta ensam om bland klassiska bodegor i Rioja!

I nästa vinspalt handlar det om konkurrens, inte utifrån utan inifrån, när vi hoppar 100 år framåt och presenterar de moderna bodegorna i Rioja.