Det främsta frågetecknet vid långvarig vistelse i Spanien är om man ska vara bofast (residente) eller ej bofast (no residente). Skillnaden är främst i vilket land man gör sin självdeklaration. Som medborgare i annat EU-land söker man inte residencia, utan man bedöms som bofast om man vistas mer än halva året (183 dagar) i Spanien. Du som läser denna artikel kan med andra ord vara residente utan att ha vetat om det.

En av de viktigaste sakerna att förstå är att du inte kan välja om du vill vara skriven eller inte i Spanien. Det är avhängigt av hur lång tid du vistas i landet. En annan sak är i vilken utsträckning du väljer att redovisa din verkliga Spanienvistelse. Med öppna gränser är det svårt för myndigheterna att kontrollera hur länge du verkligen vistas i Spanien, men inte omöjligt!

De senaste åren har informationsutbytet mellan spanska och svenska myndigheter stärkts, främst när det gäller skatter och banktillgångar. De spanska myndigheterna har numera även tillgång till elräkningen i din spanska bostad och kan på så vis kontrollera hur långa tider på året den brukas.

Informationsutbytet har för övrigt visat sig orsaka en hel del problem. Detta uppmärksammas av Lucia Fuentes, på Familjensjurist.
– Tyvärr sker informationsutbytet ofta utan någon sorts filtrering. Detta innebär att om man till exempel bor permanent i Spanien och säljer aktier i Sverige för
50 000 euro är just det beloppet som Spanien betraktar som en inkomst, eftersom Sverige inte specificerat vilken som är reavinsten.

Men låt oss gå tillbaka till vad regelverket säger om residencia. Juristen Charlotte Andersson på Linguaiuris i Sevilla förklarar att det i Spanien saknas ett samordnat system för folkbokföring, motsvarande det svenska folkbokföringsregistret som hanteras av Skatteverket.
– För att få ett spanskt ID-nummer för utlänningar (NIE) och registrera sig som residente (bofast) eller no residente (ej bofast) i Spanien måste man kontakta flera olika myndigheter. Enligt spansk lag kan du dessutom anses ha din skatterättsliga hemvist (residencia fiscal) i Spanien även om du låter bli att registrera dig hos spanska skatteverket.

Det finns tre olika former av registrering i Spanien, som ej bör förväxlas. Det första av dem är införskaffande av skattenummer för utlänningar (NIE). Detta behövs exempelvis vid köp av fastighet i Spanien. Den andra registreringen är mantalsskrivning ("empadronamiento") i den spanska hemkommunen. Båda dessa kan göras, oavsett om man är bofast eller inte i Spanien. Den tredje registreringen är "residencia fiscal" och innebär att man bekräftar sin spanska adress som skatterättslig hemvinst. Detta är synonymt med residencia.
– Ett vanligt missförstånd är skillnaden mellan att vara "empadronado" och att vara resident. Empadronamiento kan liknas vid folkbokföring. Det gör man hos kommunen "Ayuntamiento", men eftersom samtliga myndigheter i Spanien inte är kopplade till varandra på samma sätt som i Sverige händer det att informationen om att en viss person är folkbokförd i en viss kommun missas av staten, berättar Lucia Fuentes, på Familjensjurist.

Vilket är då "bäst", att bli "residente" i Spanien eller att vara fortsatt skriven i Sverige? Det finns naturligtvis inget generellt svar på detta, utan beror helt på den individuella situationen. Dessutom är regelverket som sagt tydligt.
– Förut fanns det klara fördelar med att skriva sig i Spanien, framförallt gällande arvsskatten. Med de nya direktiven från EU ska dock ej residenta i Spanien inte längre betala högre arvsskatt än residenta. Man måste studera varje enskilt fall för att kunna svara på vad som är fördelaktigt, säger Lucia Fuentes.

Bosse Wennertorp på revisorsfirman Global Accounting i Marbella anser att det som regel är skattemässigt intressant att vara skriven i Spanien.
– Om man inte har en särskilt stor förmögenhet är det så. Visserligen har Spanien fortfarande förmögenhets- och arvsskatt, men om man planerar rätt är det normala att man sparar skattepengar.

Detta styrks av Lucia Fuentes.
– Förmögenhetsskatten togs bort i Spanien 2007 men återinfördes som en provisorisk skatt som fortfarande gäller 2015. Det påverkar dock väldigt få eftersom den tillämpas bara vid höga värden. Är man resident i Spanien betalar man förmögenhetsskatt för fastighet värd över 300 000 euro och bankinnehav (bankkonton, fonder, aktier med mera) över 700 000 euro. Är man ett par som äger allt gemensamt måste bostaden vara värd mer än 600 000 euro och bankinnehavet över 1,4 miljoner euro för att man ska vara skyldig att betala förmögenhetsskatt. Skatten går enligt tabell från 0,2 upp till 2,5 procent av det som överstiger nämnda värden.

En vanligt förekommande åsikt är att det är betydligt krångligare att deklarera i Spanien än i Sverige. Det håller Bosse Wennertorp inte med om. Ingen har nog sammanställt så många svenskars deklarationer i landet som han.
– Det är visserligen helt annorlunda mot i Sverige, men jag vill inte påstå att det är krångligare. Däremot finns det en rad missförstånd. Många tror till exempel felaktigt att en sinkskattad pension från Sverige inte behöver deklareras i Spanien.

Lucia Fuentes poängterar att även om residenta svenskar i utgångsläget betalar fler skatter, finns det fördelar med att skriva sig i Spanien.
– Man betalar ingen skatt för bostaden som är betraktad som permanent och är man över 65 år gammal och har bott i bostaden längre än tre år slipper man kapitalvinstskatt vid avyttring.

Det är många förpliktelser att hålla reda på. Även om man inte är skriven i Spanien måste exempelvis deklarera varje år i landet om man äger en fastighet här. Det är för övrigt inget myndigheterna informerar om, utan det måste man hålla reda på själv. Icke bofasta fastighetsägare måste fortfarande betala kommunal fastighetsskatt (IBI), eventuell inkomstskatt om bostaden hyrs ut samt eventuell kapitalvinstskatt, vid försäljning av bostaden.
– När man inte bor permanent i Spanien är det viktigt att man ser till att myndigheterna har rätt adress utomlands vid utskick av post eller att man har regelbundet koll på all korrespondens man får hemskickat i Spanien. Om det kommer böter eller begäran om inbetalning och sista inbetalningsdatum går ut kan det nämligen tillkomma ränta på det och man kan i värsta fall till och med förlora sin fastighet, varnar Lucia Fuentes.

Ignacio "Nacho" Mata bistår svenskar på Costa del Sol sedan många år och har nyligen startat egen firma, M&G Consulting. Han tycker att den spanska byråkratin många gånger är onödigt krånglig och han kan jämföra med Sverige, där han bott med familjen i drygt ett år.
– I Spanien är det många fler olika instanser inblandade än i Sverige. Det gör att det ofta är krångligare att uträtta sina ärenden och hålla reda på allt man är skyldig att betala.

Nachos erfarenhet är att det många gånger uppstår missförstånd bland dem som flyttar ned till Spanien.
– Svenskar har en tendens att slå till väldigt snabbt och ibland kanske utan allt för stor eftertanke. De lyssnar på vänner och söker information på nätet, men man bör kontakta en expert innan man spikar flytten till Spanien.

Många som just köpt fastighet i Spanien, vare sig de blivit residenta eller ej, har åkt på en oväntad skattesmäll. De har nämligen i efterhand krävts på restskatt, motiverat i att fastighetsvärdet visat sig högre än vad som deklarerats vid köpet.
– Alla fastigheter har ett taxeringsvärde som framgår av IBI-kvittot och som är grunden för att fastställa fastighetsskatten. Taxeringsvärdena uppdateras oregelbundet och därmed har de flesta kommuner egna tabeller som uppdateras varje år för att fastställa skattevärdet, berättar Lucia Fuentes på Familjensjurist.

Konkret innebär det att om fastigheten upptaxerats kan myndigheterna kräva restskatt upp till fyra år efter köpet. I vissa autonoma regioner som exempelvis Andalusien kan man till och med tvingas böta om försäljningssumman befinns understiga 90 procent av taxeringsvärdet.

Om Nacho Mata fick bestämma skulle han förenkla byråkratin avsevärt för utlänningar som bosätter sig i Spanien. Han skulle slopa inkomstskatt för pensionärer, liksom förmögenhetsskatten.
– Spanien borde också inför RUT- och ROT-avdrag, som är ett sunt sätt att stödja hantverkare och bekämpa den svarta marknaden.

Enligt Nacho Mata skulle Spanien ha mycket att tjäna på att minska byråkratin och sänka skatterna för bofasta utlänningar.
– Det skulle visserligen slå mot rådgivningsföretag som mitt, men jag anser att de spanska myndigheterna borde inse att det är en viktig ekonomisk marknad för Spanien och att det man förlorar på direkta skatter tjänar man mångdubbelt indirekt, tack vare ökad handel och större rikedom för alla.

Mer information:
http://www.linguaiuris.com
http://www.familjensjurist.se
http://www.globalaccounting.es
http://www.mgconsulting.es


Skilj på de olika registreringarna

NIE (ID-nummer för utlänningar): Alla utländska personer som har kontakter med spanska myndigheter (exempelvis vid husköp) behöver ett så kallat NIE-nummer, oavsett om man bor i Spanien eller inte. Du kan ansöka om NIE-nummer hos polisen i Spanien, eller på spansk ambassad eller konsulat utanför Spanien. Om du är EU-medborgare och tänker vistas i Spanien längre än tre månader ska du ansöka om Inscripción en el Registro General de Extranjeros (inskrivning i utlänningsregistret), varpå du får ett intyg med NIE-numret. Du har samma NIE-nummer hela livet, men själva intyget som NIE-numret står på kan behöva förlängas (exempelvis är NIE-intyget för no residentes endast giltigt i tre månader och kan därefter förlängas).

Empadronamiento (mantalsskrivning): Varje spansk kommun sköter mantalsskrivningen av sina kommuninvånare. Alla personer (oavsett medborgarskap) som bor i Spanien är skyldiga att mantalsskriva sig i den kommun där man har sin stadigvarande bosättning. Det antal personer som är mantalsskrivna i en kommun utgör kommunens invånarantal. Det är viktigt att mantalsskriva sig i den kommun där man bor, eftersom kommunens invånarantal är avgörande för finansieringen av de tjänster som kommunen kan erbjuda. En kommun med lågt invånarantal får ett lägre anslag av statliga medel, medan en kommun med högt invånarantal får ett högre anslag av statliga medel. Röstlängder tas fram med utgångspunkt i uppgifterna i mantalsskrivningen och som EU-medborgare får man rösta i val till kommunfullmäktige och val till Europaparlamentet på den ort där man är mantalsskriven.

Residencia fiscal (skatterättslig hemvist): Många verkar tro att det går att välja skatterättslig hemvist, genom att avregistrera sig från folkbokföringen i ett land och registrera sig i ett annat land. Men så fungerar det inte. Enligt spansk lag anses du ha din skatterättsliga hemvist i Spanien om:

• du vistas i Spanien mer än 183 dagar under ett kalenderår.

• du har ditt centrum för levnadsintressen eller basen för din ekonomiska verksamhet i Spanien, direkt eller indirekt.

• din make/maka och omyndiga barn, som är ekonomiskt beroende av dig, bor i Spanien (om du inte kan bevisa att du har din skatterättsliga hemvist i ett annat land än Spanien).

Alltså kan du anses ha din skatterättsliga hemvist i Spanien även om du inte registrerar dig hos spanska skattemyndigheten.

Den som har sin skatterättsliga hemvist i Spanien är skattskyldig i Spanien för alla sina inkomster, oavsett varifrån inkomsterna kommer (så kallad obegränsad skattskyldighet).

Den som inte har sin skatterättsliga hemvist i Spanien betalar endast vissa skatter i Spanien, som har samband med exempelvis äganderätt till fastighet i Spanien (så kallad begränsad skattskyldighet).

Motsvarande regler om obegränsad skattskyldighet och begränsad skattskyldighet i Sverige finns i Inkomstskattelag (1999:1229) Avdelning II, 3 kapitlet. Sammanfattningsvis kan sägas att du är obegränsat skattskyldig i Sverige om du bor i Sverige, stadigvarande vistas i Sverige eller har väsentlig anknytning till Sverige. Den så kallade femårsregeln i Inkomstskattelagen kap 3, § 7 innebär att under fem år från den dag du har rest från Sverige anses du ha väsentlig anknytning till Sverige, om du inte bevisar att du inte har sådan anknytning. Det vill säga, den skattskyldige har bevisbördan för att han eller hon har förvärvat skatterättslig hemvist i ett annat land.

Den som är obegränsat skattskyldig i Sverige ska betala skatt i Sverige för alla sina inkomster oavsett varifrån de kommer.

Den som är begränsat skattskyldig i Sverige betalar endast vissa skatter i Sverige.
Det finns ett avtal mellan Sverige och Spanien vars syfte är att undvika dubbelbeskattning. Den som drabbas av dubbelbeskattning kan med stöd av dubbelbeskattningsavtalet begära avdrag i det ena landet med det belopp som har betalats i det andra landet. Proceduren för hur detta går till (och vilket land du ska begära avdraget i) varierar beroende på vilken typ av inkomst det rör sig om.

En viktig konsekvens om du har din skatterättsliga hemvist i Spanien är skyldigheten att informera spanska skattemyndigheten om du har egendom i utlandet som överskrider ett värde på 50 000 EUR, exempelvis bankkonton, värdepapper eller fastighet utanför Spanien.

Källa: Charlotte Andersson,
jurist, Linguaiuris