Jesús sade en dag att han just provat ett sagolikt vin som heter L´Ermita. Jag missförstod honom och svarade att man inte kan kalla ett spanskt vin efter ett franskt vindistrikt, Hermitage i Côte du Rhône. Vi redde ut missförståndet och det hela slutade med att vi utlyste en liten tävling: Spanien mot Frankrike, det vill säga L´Ermita mot en av mina favoritviner, en Hermitage från 1978, framställd av Paul Jaboulet Aine, hans La Chapelle.

Tävlingsdagen mötes vi på Portalón med vinflaskor i högsta hugg. Själv var jag nog ganska säker på att vinna, ett av Frankrikes bästa viner som just blivit fullmoget från ett superbt år. Glömde jag att säga att Robert Parker hade gett det 100 poäng av 100? Mot det ställde Jesus upp med L´Ermita från 1995, ett barn, som knappt hade kommit i flaskan!

Vi fick smaka på två fantastiska viner, men som var så fullständigt olika att vi inte kunde jämföra dem med varandra. La Chapelle doftade helt förförisk, färgen var något bleknande rubinröd efter drygt 20 år och smaken var komplex och ville inte ta slut. Ermitan var betydligt tuffare i stilen. Färgen var mörk, nästan svart, med en karminröd rand när man höll den mot ljuset. Men det var doften och smaken som slog knock-out på en. Otroligt många lager av frukter, mineraler, kryddor och markerade rundade tanniner. Visst kunde man dricka den redan nu, men ge den lite tid så skulle det bli en världsmästare. Vi kom överens om att det mest rättvisa blev ett oavgjort i vår tävling.

Álvaro Palacios Muro är född i Rioja 1964 och den sjunde i en syskonskara på nio. Familjen är ägare till Bodegas Palacios Remondo i Alfarán, La Rioja. Men istället för att börja jobba i bodegan åkte han till universitetet i Bordeaux, för att studera enologi. Han var nyss fyllda tjugo år och var en av de bättre studenterna som hoppade av det året. Men till hans försvar hade han fixat ett jobb hos den främste vinmakaren i Pomerol, Jean Pierre Moueix på Ch. Pétrus.

På Pétrus lärde han sig att uppskatta grands crus och säger: ”Det var bara efter jag lämnat Spanien som jag verkligen förstod de stora klassiska vinerna. De är dem som jag har som riktmärke för mina viner.” Efter hans tid i Bordeaux åkte han över till USA och tog ett skift på Stags Leap i Napa Valley. Där lärde han sig att vara uppmärksam på detaljer och kom att ändra sin syn på vin för evigt.

Väl hemma i Spanien blev han kontaktad av en god vän, René Barbier, som också hade arbetat på Ch. Pétrus. Renés far hade sålt sin bodega som just heter René Barbier, till Freixenet under några motiga år. Nu hade René tillsammans med några vänner ett nytt projekt i Priorat på gång, ville Álvaro vara med? Det ville han. Han sålde allt han ägde, till och med sin ögonsten, sin motorcykel och flyttade till Priorat. Hans tre första viner  har alla fått kultstatus: Les Terrasses är utmärkt, Finca Dofi är otrolig och L´Ermita är oslagbar!

Man skulle kunna tro att det är tillräckligt med att vara med och bygga upp ett vinområde, men då känner man inte Álvaro Palacios. Hans systerson Ricardo Pérez kontaktade honom 1998 och sa att han hade hittat ett sagolikt område som kunde bli ett nytt Priorat. Det heter  Bierzo, ligger halvvägs mellan León och Lugo och har en inhemsk druva som heter Mencia. Palacios berättar: ”Ricardo kom till mig och ville göra något tillsammans. Han talade med mig om Bierzo, som jag hade sett för flera år sedan. Det här projektet låg perfekt i tiden.”

Det var 2007 eller 2008 och jag satt framför en vinbar i Cambados i Galicien och tittade på solens gång när den slocknade bort mot New York. Jag kände inte riktigt för en Albariño, så jag frågade kyparen om det fanns ett rött vin från Galicien? Jo, vi har en röd Martin Codax som heter Cuatro Pasos. Den tar vi, sa jag.

In kom ett glas vin med en kraftig mörkröd färg, kraftig expressiv doft och nästan ett tuggmotstånd i munnen. Jättegott! Men samtidigt tyckte jag att det var märkligt att Codax inte nämnt något om ett rött vin när jag hade varit där härom dagen. Jag frågade servitören, som nu fick skammens rodnad på kinderna.

Vinet görs av Codax men på andra sidan gränsen i Bierzo och det är den speciella Mencia-druvan som ger den så mycket smak. Låt gå att det inte var från Galicien, men visst är det väldigt nära och Codax är ju från Cambados! Detta var mitt första möte med ett vin från Bierzo och av druvan Mencia.

Álvaro säger att romarna planterade druvorna i Spanien men det var klostren och munkarna, som förädlade vinet. Det var klostren som valde platsen att odla på och valde rätt druva. Så var det i Priorat och så är det ännu mer i Bierzo. Pilgrimer har sedan medeltiden traskat över bergen på väg till Santiago de Compostela och just de tros ha tagit med Mencia till Bierzo. En del tror att det är en släkting till Cabernet Franc, medan andra att det är en Pinot Noir. Álvaro säger att tills för 70 år sedan så kallades det för Borgoña de Mencia, alltså Mencias Bourgogne.

På samma sätt som i Bourgogne är vinodlingen här uppdelad i små individuella skiften. Det har gjort att de har fått förhandla med var och en för att köpa upp landet. Vingården är döpt efter Álvaros far och Ricardos farfar och heter Descendientes de J. Palacios, det vill säga J. Palacios Ättlingar. Nu äger de 95 skiften i Bierzo, spritt på 26 vinfält och framställer upp till sju olika viner. Det är vin från den storsäljande Pétalos del Bierzo till La Faraona, som vissa år görs i bara femhundra flaskor och till ett pris av cirka 600 euro. Men Pétalos går inte av för hackor den heller. Den har fått 93 poäng av Parker och till ett pris för under 15 euro är det ett fynd!

Numera har Álvaro lämnat den dagliga skötseln av vingården i Bierzo i Ricardos kapabla händer och tagit över driften av Bodegas Palacios Remondo i Rioja. Det kan vara en svår uppgift, men han har ju lyckats förr och i år är han dessutom Årets Man i vin 2015, enligt tidningen Decanters. Det är 31:a gången som de delar ut priset och Álvaro blir den tredje spanjoren att mottaga utmärkelsen, efter Jose Ignacio Domeq och Miguel Torres.