Det skakande året internationellt behöver jag knappast gå in på i detalj. Kriget i Syrien och andra länder, flyktingkrisen, Brexit, Donald Trump… Privat har vi förlorat en mycket när och kär familjemedlem i Juani Atienza och förutom hennes har jag varit på ytterligare fyra begravningar i år. Vi har även svår sjukdom i familjen.

Den här bloggen handlar dock om Spanien och på den fronten har det varit skakande politiskt som få andra år i demokratisk tid. Vi hade nyval i juni och skonades på en nåder från ännu ett nyval till jul. Spanien har i år befunnit sig i något av en permanent valkampanj och fortfarande känns situationen så, trots att vi fick en ny regering i början av november. Många frågar sig om det verkligen bara var en lapsus när regeringschefen Mariano Rajoy vid en julmiddag nyligen annonserade ”hårt arbete inför nästa val”.

Parallellt med de politiska förvecklingarna har det spanska året präglats av korruptionen. Ett flertal makrorättegångar har hållits och i skrivande stund väntar vi på ett (försenat) utfall i rättegången mot prinsessan Cristina och hennes make Iñaki Urdangarín. 2016 har definitivt inte varit något angenämt år för kungens mellansyster, som lär ha sagt att hon ”inte kan vänta på att få lämna det här förbannade landet”.

Så hur var det då med ljuspunkterna? Ja, de finns faktiskt där också, även om man får tänka efter ordentligt. Trots de politiska förvecklingarna går den spanska ekonomin bättre än på länge. Tillväxten är dubbelt så stark som EU-genomsnittet, inflationen är relativt låg och det blir ett nytt turistrekord i år.

Även på arbetsmarknaden är återhämtningen anmärkningsvärd. Det är visserligen sant att de nya jobben till stor del är prekära, men antalet arbetslösa har sjunkit under 20 procent och antalet inskrivna hos försäkringskassan stiger stadigt.

Vågar vi då se fram mot 2017 med optimism i Spanien? Ja, det finns nog flera skäl till det. Politiskt bör det bli betydligt mer stabilt, även om jag inte skulle skriva under på att det inte blir nyval igen under andra halvåret. Under det nya året kommer vi också se de första exemplariska straffen för korruption hos tidigare mycket ansedda personer. Iñaki Urdangarín kommer med all säkerhet att dömas till fängelse och prinsessan Cristina till böter. De tidigare styrelsemedlemmarna i Caja Madrid och Bankia lär heller inte slippa undan hårda straff, liksom de inblandade i Gürtelskandalen.

Den goda nyheten är inte att människor döms till fängelse, men väl att det statueras exempel så att vi en gång för alla kan sluta tycka att man kommer undan med korruption. Detta, om inget annat, är ett skäl till framtidshopp i den nya året.

Med önskan om ett Gott Slut.