I början av september tog min sambo och jag våra resväskor fulla med kläder och nödvändiga artiklar för att flytta ner till Spanien. Vi visste varken vart eller hur länge. Vi landade i en supermysig urbanización i sydvästra Torremolinos, där vi kunde bo fram till slutet av april. Sista månaden spenderades i Benalmádena. Jag förstod på förhand att det här äventyret skulle bli utmanande och utvecklande, men jag kunde inte ana hur.

På ett sätt skulle man kunna säga att jag var en person i augusti och är en annan person nu. Jag är lite lugnare. Jag har minskat min stress och verkligen landat mer i nuet. Mycket är faktiskt tack vare dessa krönikor som jag fått förmånen att skriva varje vecka. De har fått mig att reflektera mer. Genom texterna har jag fått landa och bearbeta upplevelser jag varit med om. Inte minst tack vare arbetet med den här konkreta texten, som gjort att jag fått reflektera över hela perioden.

Stort tack till Mats Björkman, för att jag fått skriva för Sydkusten varje vecka. Det har varit en ära att få försöka förmedla känslor, funderingar och driva med Spaniensvenskar (vilket såklart inkluderar mig själv) så mycket. Och ett stort tack till er som har läst. Som kommenterat, skickat tips, rättat mig när jag haft fel eller bara delat en tanke. Jag blir så smickrad och generad och glad, det betyder mycket! Allt som jag dessutom lärt mig av att läsa Sydkustens prenumerationsutskick varje dag har faktiskt varit ovärdeligt för att lära mig om samhället och kulturen vi bott i.

Vissa dagar har varit hemska. Utmanande på ett sätt jag inte var beredd på. Den råa kylan från i vintras tog ibland över mitt sinne och jag lyckades inte anpassa mig till det nya livet jag hade. När jag försökte förklara för vänner i Sverige fick jag ofta till svar ”Ni har det ju såååå bra! Ta vara på tiden och njut!”. Då kände jag mig inte förstådd och blev mer ledsen och irriterad. Men samtidigt hade de rätt. De bästa dagarna och minnena härifrån är när jag bestämt mig för att verkligen bara vara i nuet och njuta. På ett sätt hatar jag det, men samtidigt är jag så oerhört fascinerad över att allt handlar om mindset.

Vissa saker kommer jag kanske att glömma. Som att jag aldrig varit sjuk så ofta som här. Jag har dragit på mig otaliga förkylningar och trots all fantastisk mat jag ätit har jag självdiagnostiserat mig med en ny kompis. Vi kan kalla hen IBS. Andra saker kommer jag försöka glömma men inte lyckas med. Som vår märklige och läskige fastighetsskötare som vi kallat för Bond, eftersom han säger sig arbeta som spion, agent och utbilda livvakter (bland annat åt marockanska kungahuset). Men en gång kom det fram att han också tar målaruppdrag. Och så drog han en snyfthistoria om att hans bank rånat honom. Om han är mytoman eller bara desperat av uppmärksamhet och pengar får vi aldrig reda på. Men jag vill nog också försöka glömma alla de gånger vi behövt ringa honom för att snällt be om hjälp när vi låst oss ute.

Andra saker kommer jag aldrig glömma. Det är minnen jag vill bära med mig länge. Alla de gånger vi umgåtts med våra nyfunna vänner. Utflykter, mello-kvällar, salsaklubbar och restaurangbesök där vi lärt känna varandra. Alla gamla vänner och familj som kommit och besökt oss. Alla träningstillfällen i Parque de la Batería. Alla öl och GT:s som konsumerats på lokalbaren med de kedjerökande spanjorerna. Dagarna på stranden med otaliga ”no gracias” till de som tycker man ska köpa ännu en strandfilt eller få lite massage. Solnedgångarna på balkongen och den obligatoriska ”nu är det helg-skålen” på Facetime med mina blivande svärföräldrar varje fredag. Diskussioner och reflektioner till följd av den omöjliga boken ”En ny jord - Ditt inre syfte” av Eckhart Tolle. Och framför allt alla otroliga platser jag fått se och uppleva här i Andalusien. Vilket fantastiskt landskap det är!

Jag är så oerhört stolt och tacksam för att vi gjorde det här. Extra stolt och tacksam är jag för min sambo Josefine som fortsatt stått ut med mig och mina humörsvängningar. Vi kom ner som ett vanligt par och åker hem som förlovade. Trots att vi verkligen levt på varandra och i princip ingen har varit ifrån den andre. Nu ser vi vad nästa kapitel i vår relation och vårt liv innebär. Jag är taggad och laddad på framtiden!

Till sist; Världen behöver värme och du som får ljus och sol här på Costa del Sol kan dela med dig av den energin. Fortsätt visa känslor och uppskattning och sprid glädje. Framför allt du som är man. Skippa fasaden och var den du vill vara, men var snäll. Med tanke på allt som händer runt oss kan saker och ting kännas mörkt nu och framöver, men vem kan ändra på det om inte vi kan?

Tack för den här tiden. Nos vemos!