Det kanske värsta jag gjort var när jag skulle fota en helt nyrenoverad och mycket exklusiv lägenhet i Puerto Banús. Allting var så perfekt, till och med terrassdörren i glas var kliniskt ren. Så jag gick rakt in i den i tron att den stod öppen. Tyvärr med den stora systemkameran hängandes på magen.

Jag fick en rejäl smäll på näsan, men det som skapade sprickorna som snabbt spred sig över hela fönstret, var kameraobjektivet. Säljaren tog det förvånansvärt väl, men jag skämdes ögonen ur mig och var dessutom så omtumlad av krocken att jag än idag inte minns hur jag kom därifrån och vad som hände med annonsen.

En annan gång hade jag en gemensam visning med en annan mäklare av ett hus utanför Mijas Pueblo. Jag hade mens och blev tvungen att på på toaletten. Nöden har ingen lag. När jag uträttat mina behov och skulle spola, visade det sig dock inte finnas något vatten i cisternen. Det var avstängt och den andra mäklaren visste inte exakt var huvudkranen satt. Hon lovade leta upp den och gå in och spola när jag lämnat med mina kunder. Flera år senare kan jag ännu känna skammen och hoppas att hon spolade utan att först öppna locket.

Eller som den gången när jag var gravid och förstoppad som en lätt kan bli med en bebis i magen. På kvällen hade jag tagit något slags naturligt och mycket långsamt verkande laxermedel. Det fick igång magen ordentligt precis lagom tills jag var på en visning av en villa utanför Frigiliana. Som tur är var huset stort och kunderna mycket intresserade. Det var andra gången vi var där och de ville känna in fastigheten och den enorma trädgården utan stress. Jag tror inte ens att de märkte att jag lyste med min frånvaro under en ganska lång stund. Vattnet var åtminstone på den gången.

Jag började min mäklarbana i Nerja och under en period visade jag ett flertal gånger en gammal villa som låg högst upp på en kulle en bit utanför stan. Vägen dit var ganska undermålig med kraftig lutning på den cementerade smala vägen. Start i backe är inte min favorit och en av gångerna körde jag min chefs bil som endast hade handbroms.

Jag fick så klart motorstopp i backen och lyckades inte få bilen att fortsätta uppåt. Vid varje försök rullade den ytterligare några meter bakåt. Till slut hoppade kunden in och försökte och lyckades som tur var bättre än jag. Då gäller det att lägga stoltheten på hyllan och välja glädje framför skämskudden! Annars blir det bara ännu värre.

En procentuellt stor och viktig del för kundens upplevelse är själva touren mellan objekten då vi mäklare helst både ska passa på att snacka med kunderna om vad vi sett, vad vi ska se, vad vi passerar och avhandla diverse andra frågor kring spansk ekonomi, fastighetsmarknad och vilken närmaste strand, golfbana, skola, restaurang, mataffär, etc, är. Då gäller det att känna kvarteren som sin egen ficka eller att ha haft tid att förbereda visningarna väl.

När jag började jobba igen efter att ha fått barn, min son var då endast åtta månader, var jag i ärlighetens namn inte helt välorganiserad och hann inte alltid köra träningsrundan. Det kunde få fatala konsekvenser. Google maps är bra som stöd, men absolut inte som enda resurs och flera gånger hamnade jag plötsligt på en mystisk återvändsgata, nära huset vi skulle se, men ändå inte helt rätt.

Andra gånger har jag haft kunder i bilen som förberett sig så väl hemma genom att vandra gata upp och gata ned på Google Earth, att de kunnat agera vägvisare och världsvant berättat vad som låg bakom varje krök.

Om vi till det lägger en tung knippa med hundra nycklar i olika storlekar, ett hus där varje ytterdörr, terrassdörr, gallergrind, etc, har en egen liten nyckel, ett larm som ska stängas av på rätt sätt, hyresgäster som ingen visste skulle befinna i huset och lite olika syn på hur väl man bör städa inför en husvisning, ja, då har vi en härlig cocktail där de mest garvade husspekulanterna kan känna sig lite konfunderade. Och felet, ja, det är ju såklart alltid mäklarens.

Säkert är dock att det mest pinsamma i min karriär, ännu inte inträffat. Bring it on!