Min starka åsikt som säkert kan uppfattas som kontroversiell, är att Costa del Sol inte klarar av att svälja fler turister utan att det kommer att kraftigt försämra upplevelsen för dem som kommer hit och självklart även livskvaliteten och bekvämligheten för alla som bor här permanent. Det är en het potatis. Costa del Sol lever på turismen och efter krisen under pandemin, ligger det i sakens natur att alla dansar och klappar händerna när normaliteten inte bara återvänder utan att allting skjuter i höjden och champagnen flödar både bildligt och bokstavligen. Det är en yra.

“I Málagaprovinsen noterades nästan 240.000 övernattningar, vilket motsvarar 38 procent av de registrerade i regionen. Beläggningsgraden var 84 procent. La Junta de Andalucía uppger att siffrorna förebådar en god sommar.” Det skrev tidningen La Opinión de Málaga efter den gångna långhelgen där 1 maj var helgdag och en del skolor var stängda även 2 maj. Påskveckan för ett tag sedan bjöd på en inte mindre än 90 procentig beläggning i Málagaprovisen. Och däremellan har det knappt märkts av någon nedgång.

Pandemiåren undantagna har vi kunnat läsa om ständigt nya rekordsiffror inom besöksstatistiken på Costa del Sol. Inte minst efter Covid är det ju glädjande nyheter, folk reser, de väljer vår kust framför andra resmål i världen och i ekonomiskt oroliga tider är det ju en härlig känsla när det går bra. Allt fler människor kommer hit och gör av med sina pengar vilket innebär positiv tillväxt för lokala näringsidkare.

Det byggs nya hotell, allt fler privatpersoner hyr ut sina lägenheter till turister. Allt fler har dessutom sin egen semesterbostad. Det bidrar jag själv till. Sängplatser finns det onekligen gott om. Flygavgångarna ökar successivt igen och möjligheterna att enkelt ta sig hit från världens alla hörn blir bara bättre och bättre. Men att förflytta sig på Costa del Sol går tyvärr bara sämre och sämre.

Den senaste tiden har det varit en enda lång och långsam bilkö som på A-7 rullat sig igenom Fuengirola under allt längre delar av dygnet. Inte på grund av olyckor utan enbart på grund av att det är så mycket folk på vägarna. Likadant förbi La Cala de Mijas och de ständiga köerna förbi Puerto Banús till San Pedro är ju ingen nyhet direkt. Samtidigt är den hutlöst dyra betalmotorvägen (dubbelt så dyr när det är som mest folk) nästan tom.

Men det jag tycker är betydligt värre egentligen är situationen inom kollektivtrafiken. Inte bara har tågen gått överfulla, med passagerare packade som sillar, folk som inte ens kommer med och andra som får panikångest, utan situationen på de smala underdimensionerade perrongerna har stundtals varit mer eller mindre livsfarlig.

Priset på tåget sänktes för att få fler att åka tåg och inför stora evenemang uppmanas folk att lämna bilen hemma. Men det vi möts av är ett fullständigt kaos.

I mitt blogginlägg som publicerades lördagen före påsk, rekommenderade jag er just att ta tåget in till Málaga och njuta av de vackra och stämningsfulla påskprocessionerna. Själva åkte vi in på Skärtorsdagen. Vi hoppade på tåget i Carvajal redan vid 18-tiden för att undvika de värsta folkmassorna. Men det hjälpte inte. Tåget var fullt redan från start. Vi fick stå hela vägen och det var mycket trångt.

Väl framme vid slutstationen var det så mycket folk på perrongen att folk varken kunde gå av eller på. Inget hände, ingen ballade ur, men jag andades långsamt och önskade att vi stannat hemma redan innan kvällen egentligen börjat. Det blev ändå några mysiga timmar i stan, men faktum är att vi höll oss i utkanten och åkte hem ganska tidigt just på grund av att det var så fruktansvärt mycket folk.

Förra helgen var det dags för ett nytt stort evenemang, nämligen La Feria Internacional de los Países i Fuengirola. Vi hade besök från Sverige och på lördagen var de och shoppade på Plaza Mayor och kom tillbaka med tåget vid 21.30. Totalt kaos än en gång. Fullsmockade tåg och efteråt fick jag veta att flera avgångar ställts in och att polisen fått ingripa i Los Boliches.

Vi tog oss till ferian på söndagen då vi tänkte att det skulle vara lite lugnare, men det var nog marginellt. Då hade de däremot stängt av perrongen så att ingen kunde komma upp innan alla hade gått av tåget och kommit ned på gatan. När vi några timmar senare skulle åka hem var kön för att släppas upp på perrongen flera hundra meter lång. Vi tog en taxi och chauffören berättade om hur det varit kvällen före.

Jag har alltid lovordat kusttåget som bekvämt och tillförlitligt men förseningar blir allt vanligare och det klarar inte av storhelger eller evenemang. Framför allt är trängseln en riktigt obehaglig upplevelse. Jag kan hålla mig hemma under juli och augusti för att slippa trängas men i år är det som att vi gått in i högsäsong redan under våren. Det behövs en genomgripande reform för att uppdatera, förstärka och förbättra de hållbara transportmedlen och såklart även infrastrukturen i stort. Som sjukvård och vattenförsörjning.

Min varmvattenberedare gick sönder i lördags, kanske är det därför jag är lite sur och gnällig. Men denna veckan har jag i alla fall bidragit med både minskad energi- och vattenkonsumtion. Kalla duschar är korta duschar!