Mitt liv som reklamexpert 2

PLUS BENGT SÄNDH (Fortsättning från förra veckan.) År 1980 flyttade jag till Uppsala. Jag hade tidigare skrivit en bok om linodling och linberedning. Så skrev jag en bok med titeln ”Fråga dem som minns” Den handlar om hur man dokumenterar sina äldsta släktingar som ännu finns i livet.

PLUS BENGT SÄNDH (Fortsättning från förra veckan.) År 1980 flyttade jag till Uppsala. Jag hade tidigare skrivit en bok om linodling och linberedning. Så skrev jag en bok med titeln ”Fråga dem som minns” Den handlar om hur man dokumenterar sina äldsta släktingar som ännu finns i livet.

Så skrev jag en liten bok med kåserier som heter ”Busen Bengts Bästa Bus”. År 1988, hundra år efter Adolf Hitlers födelse, gav jag ut ”Adolf och det stora kriget”. Den skrev jag på ett språk som lätt kan förstås av barn från elva års ålder. Den blev Månadens bok och sålde snabbt ut varför jag lät trycka en andra upplaga.

Nu hade jag god kontakt med PAR, vilket står för Postens Adress Register. Där köpte jag adresser för 1,40 kr styck. Beställde adresser till alla bokhandlare samt mellanstadie- och högstadieskolor. Varje natt satt jag och skrev in dessa adresser i min dator. Där fanns nu även adresser till alla tidningar, radio- och tv-redaktioner, folkparker, folkets hus med mera. När jag gjorde mitt andra utskick till skolorna sålde jag slut även andra upplagan av Adolf och det stora kriget. Många skolor köpte hela klassuppsättningar, det vill säga kartonger med 24 böcker.

När Sverige skulle anslutas till EU så gick snacket att snus skulle förbjudas. Då besökte jag Universitetsbiblioteket i Uppsala och lyckades rota fram ett gammalt recept på Ljunglöfs Etta från 1800-talet. Så köpte jag tjugo paket piptobak, skaffade kemikalier från apoteket och gjorde två och ett halv kilo snus. Så skrev jag en bok med titeln SNUS och tänkte som så; att blir snus förbjudet skall jag lära svenska folket att tillverka sitt eget snus. Eftersom jag tidigare pysslat med svampbotanik var jag kompis med cheferna för Uppsala botaniska trädgård och där fick jag kopior på hur man odlar tobak. Naturligtvis sände jag varsin bok till ett femtiotal redaktioner.

En sommardag fick jag besök av mina trubadurkollegor Finn Zetterholm och Rune Andersson. Vi satt på balkongen med varsin öl och de klagade över att de hade så lite spelningar. Två år tidigare hade de rest runt i skolorna med ett program där de sjöng visor och varnade för droger.
– Ja, men varför åker ni inte ut i skolorna igen med programmet mot droger.
– Nä, Vi är osams med hon som bokade oss och vi har ju varit i nästan alla skolor.
– Ja, men det är två år sedan så det är helt ny publik i alla skolor.

Jag satte mig vid datorn och formulerade ett utskick på ett A4-ark där jag lämnade plats för adressen. Sedan mixade jag detta med mitt adressregister över alla mellan- och högstadieskolor. Så startade jag skrivaren som satte en ny adress på varje ark. Det tog över tre timmar att skiva ut det hela men sedan kunde jag överräcka en decimeter hög bunt med färdiga utskick. Jag gav detta till Finn och sa.
– Lägg det här i fönsterkuvert, stämpla Porto betalt och lämna in det till posten. Och sedan skall jag ha 4.000 kronor.
– Är du inte klok? Av kompisar???
– Ja, skicka ut det där nu så snackar vi sen.

Dagarna före jullovet hade de varit på turné i skolorna och tjänat 91.000 kronor per man: Jag fick mina 4.000 kronor och gav dem varsitt kvitto så de kunde dra av summan i sina deklarationer.

År 1992 flyttade jag till Skåne. Här beställde jag adresser till alla företag söder om Jönköping som hade mer än femtio anställda. Dessa adresser skrev jag in i datorn, så nu hade jag drygt 12.000 adresser. Jag gjorde utskick och erbjöd mina tjänster som artist vid firmafester, mässor, konferenser med mera. På så sätt hade jag alltid gott om spelningar.

1992 startade jag Bengt Sändh Snusfabrique. Och gjorde en första sats på 140 kilo snus. Nu är det så att varje gång man ger ut en bok eller LP/CD-skiva så skickar man recensionsexemplar till press, radio och TV. Följdriktigt fyllde jag 70 små plastpåsar och skickade recensions-prillor till press och TV.

Så stod jag på bokmässan i Göteborg i min egen lilla monter där jag visade mina böcker och bjöd på snus. Där mötte jag nyhetsankaret Jarl Alfredius i en korridor. Han började gapskratta när vi möttes. När jag undrade svarade han: Du Bengt måste vara Sveriges största reklamgeni. Vi gapskrattade när vi fick din reklamprilla till Aktuelltredaktionen.

Fortsättning följer nästa vecka.

Bengt Sändh