Mitt liv som reklamexpert 1

PLUS BENGT SÄNDH Mitt arbete som smed på Åbergs smide i Huddinge slutade med att jag blev ”upptäckt” av en direktör från ett av våra största grammofonbolag när jag sjöng några av mina första visor på anrika vispråmen Storken. Tillsammans med Finn Zetterholm och Staffan Atterhall gjorde vi vår första LP-skiva och första folkparkssommar. Detta var 1964.

PLUS BENGT SÄNDH Mitt arbete som smed på Åbergs smide i Huddinge slutade med att jag blev ”upptäckt” av en direktör från ett av våra största grammofonbolag när jag sjöng några av mina första visor på anrika vispråmen Storken. Tillsammans med Finn Zetterholm och Staffan Atterhall gjorde vi vår första LP-skiva och första folkparkssommar. Detta var 1964.

Överenskommelsen var den att skivbolaget skulle boka in oss i parkerna och för detta skulle vi betala 20 procent till dem. Det visade sig snart att de i smyg tog 20 procent av arrangörerna också. Det tyckte vi var skumt.

Nu hade vi även fått visa oss i tv ett par gånger och det var stort för vid denna tid fanns det bara en svartvit tv-kanal som hela folket tittade på. Hade man visat sin nuna där så var man känd i hela landet.

Efter vår lilla turné i parkerna blev det glesare med framträdanden. Bara ett och annat ströjobb. Då ville jag och Finn ha fler spelningar så jag insåg att vi måste göra reklam. Jag lät trycka upp ett A4-ark med bild på mig och Finn där vi erbjöd oss att framträda. På detta ark hade vi även ett utdrag ur strålande recensioner från olika tidningar. Men vart skulle jag nu skicka detta? Jo, jag gick ner till Stockholms centralstation en fredag. Där fanns en kiosk som sålde alla Sveriges dagstidningar och snart knallade jag hem med fyra stora kassar.

Jag letade upp alla adresser till krogar och nöjesställen som annonserade med artister inför lördagskvällen. Det tog mig två dygn att göra ett register och ett par dagar senare skickade jag ut vårt lilla reklamblad till över trehundra adressater. Sedan kunde Finn och jag resa på turné till 45 ställen.

Vi skulle resa med Finns bil som var en Citroën 2CV. Vi möttes på ett kafé på Norra Bantorget och köpte cigaretter i en tobaksaffär alldeles intill. Där hittade jag även ett vykort med sexiga Marilyn Monroe som stod framåtlutad med en kjol som blåste upp. Jag köpte kortet och skickade det till vårt skivbolag och skrev följande lilla vers till direktören:

Nu far vi ut att turnéra.
Här får du så du kan masturbera,
för när vi skiter i producenten
slipper vi pröjsa procenten.

Bengt & Finn

Jag fortsatte att göra utskick och hade bra med jobb medan många kollegor satt hemma och gnällde över kulturpolitiken medan jag fick höra att jag var kommersiell. Vi var ju socialister.

På 80-talet bodde jag i Uppsala och hade skaffat dator, en Luxor ABC80. Det fanns nästan inga privatpersoner som var datoriserade vid denna tid så jag hamnade i Expressen i en stor artikel om ”Den datoriserade trubaduren”. Nu kunde jag skriva in adressregister i mängder över folkparker, folkets hus, medborgarhus, mässor, tivolin med mera.

Jag hade tillsammans med Rune Andersson sjungit in två LP-skivor med supvisor så där var vi först. Tidigare hade jag skrivit och spelat in min visa ”Ett recept”, som i detalj beskriver hur man tillverkar sitt eget brännvin. En journalist påstod att visan ökade hembränning i Sverige med 250 procent. Han hade jämfört mjöl och jästförsäljningen.

Nackdelen var att enklare organismer i pressen trodde jag var alkoholist. En kvinnlig reporter i Karlstad började sin intervju med frågan: Hur har du det nu med spriten Bengt? Misstänker du Maria Lang för mord också? Det har hon ju skrivit om, svarade jag.

Nu märkte jag att jag fick mindre antal spelningar för att folk trodde jag var ett fyllo. Detta ryckte måste jag stoppa. Jag fick fyrtio människor, som kände mig väl att intyga att jag inte var alkoholist. Vidare fick jag ett intyg från polisen i min kommun och den så kallade nykterhets-nämnden att intyga att de aldrig haft med mig att göra. Allt detta material duplicerade jag och gjorde ett utskick till radio/tv och våra 50 största tidningar. Detta resulterade i att Expressen skrev på första sidan ”Bengt Sändh har slutat supa”, vilket var fel Jag tar väl en sup ibland men jag är inte alkoholist.

Nu hyrde jag en en musikanläggning och bokade in lokaler i några folkets hus och skolaulor i Mellansverige, Jag satte in annonser och for på turné i egen regi. Det resulterade i att Expressen hade en helsida om trubaduren som fixade sina egna engagemang. Efter detta hade jag dödat ryktet om alkoholism och jobben strömmade in igen.

Fortsättning nästa tisdag.

Bengt Sändh