Händelsen
Klockan halv fyra på lördagsmorgonen den 25 april 1998 brast en 27 meter hög vall till sandmagasinet över en sträcka av 50 meter. Omkring 5,5 miljoner kubikmeter surt vatten forsade nedför floddalen Río Agrio i en nästan fyra meter hög våg. Mellan 1,5 och 1,9 miljoner kubikmeter svavelkisrik anrikningssand pressades samtidigt ut ur dammen och ned i den lägre liggande dalsänkan. Volymen motsvarar ett metertjockt lager täckande 200 fotbollsplaner. Vattnet och sanden var bemängda med restprodukter från gruvbrytningen och anrikningen med förhöjda halter av svavelkis, zink, bly, koppar och arsenik. Uppemot tio procent av sandmagasinet hade tömts. Det metallförande slammet spreds 47 km ned från dammen. Allt liv i floden försvann på grund av att svavelkisen sänkte pH och vattnet blev surt. Tidningarna kunde visa upp dramatiska bilder på döda fiskar.

Hur drabbades området?
Pavel Adamek är konsult åt Boliden. Han har gedigna kunskaper och samordnar miljöutredning och sanering. Han berättar att det har beräknats att metallförorenat slam kom att täcka omkring 3 600 hektar jordbruksmark. Cirka 80 procent av allt material hamnade i området mellan gruvområdet och bron vid Sanlúcar, tolv kilometer nedströms från gruvområdet. Stora grustag hade fyllts med upp till sju meter slam. I de övre delarna av det drabbade området är cirka 60 procent odlad mark. Ovanpå den odlade jorden låg ett millimeter till centimeter tjockt lager av avfallsslam. Sammanlagt 230 jordbrukare fick delar av sin odlade mark förstörd. Men det rör sig inte om fattiga bönder. Alla markägare har över 1 000 hektar åkermark varför endast delar av deras odlade mark berördes. En familj enbart, äger omkring hälften av det drabbade området.

Vad kunde ha hänt?
När den dramatiska händelsen blev känd var det först och främst hotet mot Doñana Nationalpark som fokuserades. Doñana är den näst största nationalparken på den Iberiska halvön och en av de ekologiskt viktigaste områdena i världen. Parken har klassificerats som en biologisk reserv, bland annat av UNESCO. Doñana är en del av ett våtmarksområde som tidigare sträckte sig upp mot Sevilla men som utdikats i omgångar. Den cirka 450 miljoner år gamla ordoviciska berggrunden täcks av 100 meter mäktiga marina avlagringar från Miocen (omkring 25 miljoner år tillbaka). I de norra delarna av Doñana finns risfält anlagda och flodfåran har invallats med skyddsmurar (entremuros).

Ulrika Hamrén från Ekologigruppen i Stockholm har studerat effekterna av dammolyckan på fauna och flora. Hon påpekar att Doñana är Europas viktigaste park för fågelliv. I risfälten har signalkräfta från Mississippi inplanterats och uppskattas som en läckerhet av flera fågelarter. Risfälten låg i farozonen att bli översvämmade av förorenat vatten.

Uteblivet regn räddade Doñana
Det förorenade vattnet i den första vågen forsade ut genom den inmurade rännan och ut i Atlanten. Sanden blev kvar i de övre delarna av floden och hotade att sköljas ned vid nästa regn. Några dagar innan olyckan hade det regnat. Men den fortsatta förväntade nederbörden uteblev som genom ett mirakel. I denna del av Spanien varierar nederbörden mellan 100 och 1 200 millimeter per år - i genomsnitt faller omkring 600 millimeter årligen - samma mängd som i Stockholm. Men nederbörden i sydvästra Spanien kommer ofta som skyfall. Under en enda dag våren 1999 föll totalt 90 mm. Men 1998 blev dessbättre ett torrt år. Under oktober månad föll endast 50 mm och sedan regnade det inte förrän ett halvår senare. Sammanfattningsvis kan man säga att torkan räddade nationalparken Doñana och gav tid till upprensningar av avfallet.

Återställningsarbeten
Varken Boliden eller myndigheterna har negligerat eller underskattat olyckans möjliga konsekvenser. Totalt 3,5 miljoner kubikmeter förorenade sediment som täckte över 800 hektar har avlägsnat och transporterats iväg till det gamla dagbrottet. Där ligger det skyddat från oxidation genom vattentäckning. Som mest var 500 lastbilar och truckar i arbete. En last for iväg var tionde sekund. Ett gigantiskt arbete. Åttio tons truckar kunde dagligen ses dundra fram från Sanlúcar till dagbrottet.

Stora kostnader
Tre studier av effekterna av dammbrottet har genomförts, en av konsulter åt Boliden, en av de statliga myndigheterna och en av Universitetet i Barcelona (på uppdrag av domstolen i Spanien). Fram till idag har Boliden lagt ned omkring 400 miljoner kronor på upprensningen och återställningsarbeten medan myndigheterna (som koncentrerat sina arbeten till området nedanför bron vid Sanlúcar) spenderat omkring 560 miljoner kronor. Den slutliga räkningen kan sammanlagt komma att sluta på tre miljarder kronor. Idag är över 95 procent av föroreningarna borttransporterade och arbetet i stort sett avslutat. Själva rasområdet kunde dämmas upp redan efter ett par dagar för att förhindra ytterligare påspädning med avfallssand.

Är nu allt borta?
De spanska myndigheterna fortsätter upprensningen och skulle helst vilja ha bort 100 procent. Men detta är en teknisk och ekonomisk omöjlighet. Det skulle innebära att man även avlägsnade tidigare avlagringar från mer än 4 000 års gruvdrift. En riskanalys och en "cost-benefitundersökning" visar att de hittills vidtagna åtgärderna är tillräckliga.

Många kockar i grytan
Ansvarsfördelningen mellan olika nationella och regionala spanska administrativa enheter har under tiden direkt efter olyckan lett till förvirring och politiska motsättningar. Följden har blivit en starkt politiserad debatt där parterna har skyfflat runt ansvarsfrågorna.

Miljöorganisationerna tenderar att välja lätt förklarade och enkla koncept där inblandade bolag och myndigheter är renodlade skurkar och djurliv och fattiga bönder oskyldigt utsatta. Följaktligen ifrågasätts all information från Boliden och de spanska myndigheterna oberoende av dess vederhäftighet. Massmedia har genomgående givit större utrymme åt och tilltro till miljögrupperna än myndigheter och gruvbolag.

Vad händer nu?
Gruvbrytningen fortsätter. 140 000 ton gråberg och malm bryts dagligen från det nya dagbrottet. En ny fyndighet i Las Cruces, inte långt från Aznalcóllar, undersöks av ett kanadensiskt-australiensiskt bolag.

Det gamla sandmagasinet breder ut sig över 200 hektar. En täckning av sandmagasinet är inne i sitt slutskede. Ett halvt meter grovt stenlager har lagts över sanden och ovanpå detta en halv meter matjord, som sedan besås. Täckdiken har anlagts runt sandmagasinet och en avvattning via brunnar ger en inrinningseffekt som förhindrar läckage.

Myndigheterna har beslutat att en grön korridor skall skapas längs floden. Den tidigare odlade marken är inlöst.

Vad kan vi lära oss av olyckan?
Händelsen har varit en förnyad väckarklocka. Detta var den fjärde internationella sandmagasinsolyckan under 1990-talet och den andra i Europa.

Genom de uteblivna skyfallen, ett av naturens oregelbundna nycker, samt Boliden Apirsa´s och de spanska myndigheternas beslutsamma ingripande har händelsen fått en mindre och troligen övergående effekt på växter och djur längs Río Agrio och i Doñana. Som vanligt är scenen komplicerad med många rollspel och händelser som griper in i varandra. Det viktigaste är emellertid att avliva alla förenklingar och att vara konstruktiv i kritiken.

Totalt tolv miljoner ton sand har återförts till dagbrottet i Aznalcóllar och zinkhalterna i flodvattnet är idag nere på samma nivåer som före katastrofen. Det sura lakvattnet kunde genom snabbt ingripande av myndigheterna dämmas upp och stoppas innan det hann nå Doñana och nationalparken har därmed inte påverkats direkt. Upprensningen är klar i och med att den sista putsningen avslutades de sista månaderna 1999. Nu återstår endast plantering längs den gröna korridoren. Världsnaturfonden, Greenpeace och spanska ekologer anser att efterbehandlingen är den bästa som skett i Spanien och Boliden har fått ett internationellt pris för sin insats av Mine Water Association.

Men alla är inte nöjda. Mer än 3 000 hektar högproduktiv mark har förlorats och 4 000 lantarbetare har blivit arbetslösa. Efter katastrofen krävde många att gruvan skulle stängas permanent. Men de flesta har nu ändrat uppfattning med tanke på att utan ett vinstgivande företag finns det ingen som kan betala för den framtida efterbehandlingen av gruvavfall. Vid årsslutet 1999/2000 blev de spanska myndigheternas utredning färdig. Den visar att Bolidens säkerhets- och kontrollutrustning varit bättre än normal standard och att det jordskred som inträffade var omöjligt att förutse. Men den slutliga processen kan ta upp till tre år och den spanska domstolens utredning kvarstår.

Robert Lilljequist

De organisationer och institutioner som huvudsakligen har varit inblandade i debatten är: Confederación Ecologista y Pacifista de Andalucia (CEPA) Servicio de Protección de la Naturaleza (SEPRONA) Comité Superior de Investigaciones Científicas (CSIC) Ministerio de Medio Ambiente Consejería de Medio Ambiente Consejería de Industria Junta de Andalucía.