För det är liksom det som är poängen med hela den här grejen. Det är en ritual, och alla ritualer ska vara likadana år från år för att påminna oss om att det inte kan vara på något annat sätt ”eftersom vi lever i de bästa av världar”! Trösten för den, som till äventyrs inte gillar ”ferior,” är alltså att det räcker med att ha varit med på en enda. Har du sett en, så har du sett alla. Nästan som tjurfäktning. Säger jag som gillar både det senare och det förra.

Det har blivit oktober och vi kan åter börja promenera på den soliga sidan. Apropå trottoarer så lär det faktiskt fortfarande finnas en och annan gata i Funkan som ännu inte rivits upp och byggts om. Ack ja, tänk om man en dag skulle kunna säga; "nu är det färdigbyggt!" "Alla parkeringsgarage är grävda och alla ”casamator” är rivna." "För den som så mycket som tänker tanken om att sätta en spade i jorden väntar från och med nu kraftiga dagsböter för missfirmelse mot miljön." Men icke sa nicke. Det är nog lika bra att lära sig älska alla grävskopor, byggkranar och tegelstenar. Tänk förresten om man haft en tegelstensfabrik här på kusten under de senaste femton åren? Snacka om ekonomiskt oberoende…

I Fuengirola och Mijas bor det numera ungefär lika många människor. Det handlar i runda svängar om 60 000 i varje kommun. Men skillnaden är att det bor flest utlänningar i Mijas. Faktum är att fyra av tio ”mijeños” i dag är ickespanjorer. Flest är britterna, drygt 10 000, och av skandinaverna är de flesta danskar, 1 158. Sammanlagt finns i kommunen folk från 115 olika länder.

Det går bra för Svenska Kyrkan i Fuengirola. Så bra att en strålande glad Peter Präst kan berätta att han just presenterat en budget som balanserar på plus! Vad beror nu den här ovanliga situationen på? Jo sedan norrmännen skaffade egen kyrka i Calahonda så har svenskarna fått tillgång till caféet alla dagar med alla därmed sammanhängande intäkter. Och folk kommer till kyrkan, både svenskar och de norrmän som bor i Fuengirola. Hundra personer på fyra timmar är numera ganska normal genomströmning. Kan dessutom berätta att kyrkan fått ny kantor. Hon heter Sofia och är en smålandstös som nyss fyllt 28. Förutom musiken så gillar hon att fika. ”Jag kan sitta på caféer och studera folklivet hur länge som helst” skrattar hon. Tjänsten i Funkan blir samtidigt ett sabbatsår (eller rättare sagt två) från hennes studier till musiklärare vid Musikakademien i Malmö. Kan tillägga att hon gärna lyssnar på Bach.

Så har flyttfåglarna börjat återvända till kusten (ja, jag talar om de tvåbenta) och i år verkar det som om Sverigevistelsen för de flesta blev längre än normalt. Kan säkert bero på att sommaren i Svedala i år faktiskt lär ha varit riktigt hyfsad. Svenskföreningarna har just kört i gång sina höstaktiviteter och på Club Nórdico i Fuengirola blir det premiär för luncherna 17 oktober, men innan dess kör man Kräftskiva 15 oktober.

Senaste nytt från den svenska bar och caféfronten är annars att Kalle, som tidigare jobbade hos tvillingarna, Las Gemelas, i Calahonda nu kört igång eget ställe i Los Boliches. Han har döpt det till Mínimo och som alla förstår är det inte fråga om någon lokal för Nobelfester och liknande… Men goa mackor har han.

Fuengirola Zoo har förresten nyligen utsetts till det bästa i Europa och det är branschens egen organisation som kommit fram till den här slutsatsen. Särskilt beröm får ”El Manglar”, mangroveträsket. Har du ännu inte besökt den här oasen mitt i stan så gör det snarast.

Nu får jag sluta skriva för att istället börja packa. Flyger nämligen till Barcelona för att i kretsen av närmast sörjande fira min födelsedag. Men är tillbaka när du håller den här tidningen i din hand. Chansen att vi ses på Ferian är dock minimal eftersom familjens tredje medlem, vår hund Otto, inte klarar av hästar. Han blir livrädd, vilket kanske kan bero på att han i sitt tidigare liv (innan vi kom in i bilden) jobbade som cirkushund och gjorde konster på någon hästrygg innan han föll av, landade i sågspånet och flydde sin kos… ”Har aldrig förstått människors närmast hysteriska behov av att behöva skilja mellan fantasi och verklighet” som någon (jag har glömt vem) lär ha sagt. Ha det skönt i oktobersolen!